Ett doftande slutet rum, så beskriver författaren, trädgårdsskribenten och fotografen Karin Berglund sin oas i Mölndals Kråka. En trädgård att njuta av och filosofera i men också ett viktigt arbetsredskap för henne. Här gör hon sina gummitryck med motiv från trädgården, som hon visar på utställningar runt om i landet.
Huset är från mitten av 1800-talet och tillhörde en arbetarfamilj på Mölnlycke sytrådsfabrik. Karin har hittat säckvis med trådrullar, som hon tänker göra något med någon gång.
Hon hade promenerat förbi och kikat på det öde och förfallna huset. När hon skilde sig för 18 är sedan fick hon veta att det var till salu och slog till.
Huset renoverades och sedan skulle den totalt igenvuxna trädgården göras fin. Det krävdes hårda tag för att tränga igenom grönskan. Hon hade sett att det fanns fruktträd och många syrener, som blommade vackert om våren.
–Här kommer att bli underbart tänkte jag!
Karin fick hjälp med detvärsta i trädgården och formade den sedan efter eget tycke. Nu har hon fått den 600 kvadratmeter stora trädgården precis som hon vill ha den.
–Häcken med avenbok bildar en mur, sedan har jag en platt plats med rosor och pioner som doftar underbart och en plats för vila under trädet där vi sitter. Här finns raka vinklar, som jag tycker om och de fina buxbomskvarteren. Ateljén där jag arbetar sluter rummet.
Hon glömde att säga att på andra sidan ateljén finns nyttoträdgården, med det mesta som hon behöver för matlagningen och en fin utsikt över Mölndal.
Det är ett kontemplativt lugn härinne. Vi är skyddade från stadens brus långt nere i dalen. Fåglarna kvittrar och en lejoninna vakar med sin stolta blick över oss. Lejoninnan är en skulptur av Lena Cedergren, skulptör från Ven.
–Mitt lejon är fantastiskt. När solen kommer just där lyser det rött ur ögonen på henne. Hon ser så sorgsen ut och samtidigt värdig. Hon är trädgårdens skyddsande.
Vi sitter runt kaffebordet i en gammaldags vit trädgårdsmöbel, vid en avenbok, en skenkamelia, en stjärnmagnolia och framför en fantastisk buxbom som Karin planterat som stickling och som ursprungligen kommer från skånska slottet Vrams Gunnarstorp. Dit kom den redan på 1600-talet. Linné beskriver den på sin skånska resa 1749. Det vet Karin eftersom hon skrev en bok om Linné, som kom ut 2007, lagom till trehundraårsfirandet av hans födelse, ”Jag tänker på Linné. Han som såg allt”. Just nu har buxbomen det svårt i Sverige eftersom den drabbas av den lömska svampsjukdomen Cylindrocladium buxicola. Karins buxbom kanske har klarat sig och det gör henne lycklig.
–Efter vintern såg de hemska ut, så jag blev osäker, men nu är de bättre. Visst ser de friska ut?
Min blick söker sig till två stora buxbomskvarter strax bredvid oss. I den ena fyrkanten trängs nu överblommade julrosor och aklejor som är härliga första delen av sommaren, då Karins trädgård är som vackrast. I den andra är det ett hav av trädgårdsnattviol i rosa och vitt. Buxbomen som omgärdar blommorna verkar frisk och grön.
Karin tycker inte om starka färger längre. Liksom konstnären med tiden går mot enkelhet gör den erfarna trädgårdsmänniskan också det.
–Jag har slopat ”pladuskorna” som en trädgårdsexpert jag pratade med kallade det, till förmån för form och grönt. Det ljusa och skira och de vackra linjerna.
Hon älskar sin trädgård men missköter den ibland, tycker hon. Hon gör ju andra saker i livet också. Reser på trädgårdsresor, föreläser och har utställningar runt om i landet. En ”jobbig” trädgård som den här måste hållas efter jämt och det har hon inte gjort. Ogräs har letat sig in och det ska bort.
–Kärs tycker jag inte är så farlig, parksalladen är uppryckt, men kvar är åkervindan. Den har ett enormt rotsystem åt alla håll. Men det kommer att bli bra till slut.
Karin är mer intresserad av människan i trädgården än trädgården själv. Det behöver inte vara fina trädgårdar hon besöker, det är tankarna trädgårdsmänniskan har som räknas. Karins egen trädgård, enas vi om, speglar på många sätt hennes personlighet. Och hennes filosofi är hennes alldeles egna.
–En trädgård är en kärlekshistoria mellan sin trädgårdsmänniska och trädgården och vad som händer med trädgården eller människan sedan spelar ingen roll.
Nuet räknas.
Fakta: Om Karin Berglund:
Hon arbetade på DN i nästan trettio år, mot slutet som trädgårdsskribent där och i Elle Interiör. Satsade sedan på författandet och har skrivit tio trädgårdsböcker. Bland andra: Lust och fägring- trädgårdsmänniskors drömmar och verklighet, Längtans blommor – Om gammaldags trädgårdsväxter, Rosor och gamla äppledamer, Lustgården och Jag tänker på Linné; han som såg allt.
Den senaste gavs ut på Norstedts 2012 och heter Samtal i trädgården. Karin gör också gummitryck av bilder hon tagit i trädgården, säljer och visar dem på utställningar runt om i Sverige.
Fakta: Om trädgården
Det finns mycket av lite. Bland annat pioner och magnolior (M. stellata, stjärnmagnolia och M. sieboldii, buskmagnolia). En hel del rosor. Buskrosorna ’Nevada’ och ’Aicha’. Och den vackra honungsrosen ’Hybrida’, som klättrar upp i trädet.
Trädgårdsfilosofi: Trädgården är ett slutet rum, med stämning, dofter, fåglarna som kvittrar och katten som går över tomten. Som en lustgård är den och skall så vara.
Fakta: Värt att veta
Karin Berglund tycker om att kunna växternas namn på latin och på svenska. Namnen säger mycket. Aklejan ser ut som att den kan samla vatten och heter Aqulegia, vattensamlaren. Officinalis betyder medicinskt nyttig. Då vet man att växten inte är giftig, rosmarin heter till exempel Rosmarinus officinalis på latin.
