– För trettio år sen när vi flyttade in ville jag ha höga blommande buskar, som skydd ut mot gatan. Idag skulle jag istället ha planterat en ogenomtränglig idegranhäck runt den. Allt framträder mycket finare när trädgården har en inramning säger Birgitta Olsson.
Syrén och trädgårdsprakttry håller sig grönt fram till november, sedan kommer lövverket igen först i april – maj. Insynsskyddet är borta under vinterhalvåret. Som med mycket annat vet man exakt hur man vill ha det först efteråt.
– Saker och ting förändras under resans gång, man får nya idéer bygger kanske om, som vi gjorde med altanen. Då gäller det att anpassa även trädgården efter det nya.
Den är Birgittas skapelse och ligger strax utanför Stenungsund. Jag besöker henne en dag då det är härligt att vara ute. Redan tidigt på morgon värmer solen oss och Birgitta och jag sitter nära husets ingång i en av hennes sittgrupper. På bordet ligger en deckare uppslagen, i väntan att bli läst, här sitter hon gärna den här tiden på dagen. Om hon har ro i kroppen vill säga, oftast är hon nämligen sysselsatt i trädgården.
Framför den nyss omtalade syrenhäcken samsas formklippta träd, intensivt mörkt blå iris och den långa muren av sprängsten, som maken Sune har byggt. Den tjänar som en av många gränsmarkörer i trädgården.
Från början planterade hon olika växter bland annat krypbenved ovanpå muren i vanlig trädgårdsjord, men intrycket blev för rörigt. Nu blommar istället backtimjan där i lila. Den fungerar mycket bra eftersom den är grön året om. Runt plattorna på trädgårdsgången väller kuddar av en annan sorts timjan ut, citrontimjan.
Sedan hon blev pensionerad från arbetet som lärare har hon kunnat ägna all tid åt trädgården. Hon kan gå och spana in en begränsad del ett tag, fundera ut hur det blir allra vackrast och flytta om.
Det är alltid något som är under omgörning. Birgitta engagerar sig också i olika föreningar för trädgårdsintresserade bland annat i Sällskapet Trädgårdsamatörerna och i Hosta- Iris – Hemerocallisgruppen. Hon öppnar upp trädgården för alla trädgårdsamatörer någon gång om året. När hon har tid över skriver hon och lägger ut bilder på sin trädgårdsblogg Glädjekällan på Internet.
Sune gör mycket av de praktiska göromålen. Ställningar för växterna att klättra i av armeringsmatta och lagerhyllor på väggen utanför förrådet i plåt för krukorna att stå på. Bland annat finns hyllor speciellt framtagna för Birgittas aurikelsamling. Små arter av primula (Primula aurikula) som hon har sått och som hon vinterförvarar nergrävda i grönsakslandet på landstället.
När våren kommer tar hon upp de små fetbladsväxterna i sina krukor och ställer dem igen på hyllorna. De blommar vackert i många färger under sommaren, med farinan, sitt karaktäristiska vitgula puder på bladen.
Innan husen i området byggdes för trettio år sedan var här åkermark, så trädgården är ganska platt. Jorden är lerjord uppblandad med torv och det är inget större problem tycker Birgitta att få saker och ting att växa.
Klimatet är milt, här räknas till zon 2. Trädgården smyger i mjuka former runt husets alla fyra sidor. Häckar och staket av olika slag ger avskärmande väggar. Trädgårdens golv är gångar av skifferplattor och olika marktäckare. Taket bildas av kronorna på mindre prydnadsträd. Mitt i mellan ett överflöd av växter av de flesta arter, vad sägs om 40 olika sorters funkia, bara som ett exempel.
I den här trädgården på bara 610 kvadratmeter, handlar det istället om att begränsa växandet och att hela tiden ge utrymme åt säsongens nya huvudrollsinnehavare. På sensommaren går således skottkärra efter skottkärra med döda växtdelar till växtkomposten.
–Då tar jag bort de utblommade aklejorna och ger plats åt krolliljor som jag får klippa bort för att ge plats åt Rudbeckia ’Green Wizard’, flox, vita liljor och dagliljor. Så håller jag på hela tiden. Allt gammalt måste bort för att ge plats åt det nya. I större trädgårdar får allt plats och man kan mera låta det vara.
Birgitta har tre komposter, en för växter, en för hushållsavfall och ytterligare en med både och, som får stå i ett halvår och som hon kan använda direkt. Den mull som bildas fördelar hon sedan i planteringarna.
I en liten trädgård passar inte stora träd. Birgittas träd skall helst också vara smala och pelarformade. Är de det inte från början så klipper hon till dem med en dåres envishet. Hybrid trollhasseln Malus ’Maypole’, Hamamelis x intermedia Arnold Promice är ett träd hon har format. Andra lagom stora träd i trädgården är Acer palmatum ’Katsura’, en liten lönn, vacker på våren och med en fin höstfärg. Skenkamelian, Stewartia pseudocamelia, sprakar också den i färger på hösten.
–Där har jag satt ett snödroppsträd, det blir inte stort.
Buskar måste växa uppåt istället för åt sidan. Birgitta har bland annat en pipranka och ett blåregn på altanen runt hörnet. Istället för att låta blåregnet växa fritt, håller hon det som ett träd och klipper sidoskotten hela tiden.
– Det blommade faktiskt sämre innan jag tuktade det. I år hade det 150 till 200 blommor. Det var underbart vackert!
Altanen är och skall vara ett doftande paradis varma sommarkvällar. Här finns rosor ’Louise Odier’, ’Mme Pierre Oger’, ’Rose de Recht’ och ’Primadonnan’ Kronenburg men också ’Dainty Bess’.
En vit engångsblommande Gallica ros ’Bell Isis’. ’Cardinal de Richelieu’ mörkt violett och en tvåfärgad i ljust röd och purpur ’Jenny Duval’. Klätterklockan luktar räv.
–Men vänd på en klocka så ska du se en fantastisk liten blomma i blomman.
I stora krukor står den skulpturala Afrikas blå lilja eller Agapanthus och olika sorters fuchsia med blommor som bloddroppar, F. magellanica alba, F. Zulu King, F. aborescence, F. procumbens. Under senhösten förpassas krukväxterna ner i vedförrådet under altanen. Där fryser de inte.
Glaserade lerkrukor från 1900-talets första hälft är en samlarvurm för Birgitta sedan 25 år. De står nu uppstaplade som prydnader i källarfönstren och är utplacerade i trädgården.
Hon älskar dem för hantverkets skull och gillar dem särskilt när de har ett tumavtryck kvar som en liten hälsning från den som har skapat dem. Favoriter ute i trädgården är Sycokrukor som tillverkades i Bohuslän av korallkalksten och cement och inne i huset Gunillakrukor från Upsala Ekeby och Telluskrukor från Bo Fajans. Senaste efterlängtade krukan fick hon när hon fyllde sextio år, Gråsippa av Signe Persson Melin.
Gräsmattan har krympt allteftersom rabatterna har tagit över. Nu är det en liten plätt kvar vilket lugnar ner trädgården, tycker Birgitta. Det fungerar också bättre att vara borta mycket på sommaren med en liten gräsmatta, den ser inte lika slarvig ut oklippt som en stor. Det övriga i trädgården klarar sig bra utan passning. Utom krukorna förstås, de måste hållas liv i på något sätt.
I landen är allt planterat tätt så att ogräset inte kan ta över. Partier utan växter eller täckbark i planteringarna är uteslutet.
Birgitta tar varligt och kärleksfullt i en Austenros ’Charles Austen’, en klätterklocka (Codonopsis), ett kejsarolvon, rynkolvon och den absoluta favoriten stjärnflocka. Skulle hon någon gång flytta härifrån, så tar hon med sig den. På några platser i rabatterna sticker gafflar upp med de vassa eggarna riktade uppåt.
– Kan du gissa varför de står där?
Det kan jag inte och får förklarat för mig att det finns katter i området som inte skall uträtta sina behov just här. Birgitta fick idén genom ett radioprogram om trädgård.
–Det fungerar!
I växthuset finns kära vänner bland annat vanliga pelargoner. Hon visar mig skapelser jag inte trodde fanns. Pelargoner är för mig röda, rosa eller vita i ett sommarfönster, men här är det vildpelargoner och de ser inte riktigt ut som dem.
– Det började med en rosenknoppspelargon P. ’Appleblossom’ som jag fick av en vän. Sådana fantastiska pelargoner trodde jag inte fanns.
Efter den första sommaren blev hon biten. Hon visar några av sina favoriter, P. x ’Renate Parsley’. P. ’Caffrum’ x Diana, P.’Tricolor’ och P.’Ardens’.
Inne i växthuset finns möjlighet att tända levande ljus och det lyser vackert sensommarkvällar.
Birgitta tycker att hennes trädgård passar henne.
–En liten trädgård är överblickbar och lätt att sköta. Lättare än en stor. Trädgård är något väldigt personligt och vi tycker alla olika. Men det finns inga pekpinnar inga rätt och fel. Var och en gör efter sin förmåga och sina intressen.
