Det ser lite ut som en lägenhet i New York. De enorma gamla fönstren dominerar hela ettan och fyller den med ljus. En hylla i betong och en köksö som börjat rosta ger industrikänsla. På väggarna hänger tavlor från konstutställningar. Det är högt i tak, inte så stort, och nära centrum.
Ebba Edman och Patrick Flanagan flyttade hit för drygt två år sedan. Om ett par år, när de inte är studenter längre, måste de lämna lägenheten. Men det har de valt att inte tänka på.
– När vi flyttade hit tänkte vi att ”nu kör vi”. Även om nästa person inte vill ha det. Så vi lade in golvet här till exempel, säger Ebba.
Hon visar på det ljusa klickgolvet. Under det ligger en gulbrun plastmatta. Den, och det lilla köket med bara två plattor, eller stegen till loftet som ser ut som en vanlig hantverkarstege, vittnar om att det ändå är ett studentboende.
De hade nästan inga möbler när de flyttade in. Eftersom studiebidraget inte är skyhögt har de fått ta till billiga lösningar. Som att byta ut de fula plasthandtagen i köket till några i mässing för bara någon tia styck. Eller sy kuddar av gamla stolsdynor från Svenskt tenn. De pryder soffan på loftet, som egentligen består av ett par lastpallar de hittade i grovsoprummet, satte hjul på och sedan lade en omklädd madrass på.
– Man får försöka göra vad man kan, säger Ebba.
– Ja, för att det ska kännas lite hemma, säger Patrick.
Deras bästa knep för att hålla nere kostnaden för inredningen är att sälja sånt de inte behöver, för att kunna köpa nytt. Som cementhyllorna till exempel. Dem hittade de på ”bortskänkes” på Blocket. De valde att behålla två av dem, ställde de på varandra så att det blev en högre hylla, och sålde sedan de andra två. För pengarna fick de råd att köpa köksön, som också var begagnad.
– Det var en av de bästa grejerna vi gjorde, säger Patrick. För det kändes som om vi fick ett kök eftersom vi spärrade av, och inte bara en kokvrå. Konstigt nog kändes lägenheten större då också.
De lånar ofta bil för att kunna åka till loppisar eller försäljningar en bit utanför stan, för då blir det mycket billigare. Köksön köpte de i Strömstad, och många av sakerna har de köpt kring Nässjö, där Patrick kommer ifrån. En gång köpte de en marmorskiva av en privatperson utanför Nässjö, för 200 kronor. Sedan byggde de ett litet underrede av trä och hade det som ett avställningsbord. De kände sig aldrig riktigt nöjda, så efter ett tag sålde de det. De fick 1000 kronor och kunde köpa en stor skänk och grå färg att måla om den med.
– Det gäller att tänka till lite, och veta vad man ska sälja och vad det är värt. Marmor var inne då, säger Ebba.
Huset de bor i var en gång i tiden Gustav Werners textilfabrik, som startades 1881. På den tiden var Gårda, tack vare Mölndalsån, ett industriområde fullt av fabriker och arbetarbostäder. 1996 byggdes huset om till studentbostäder. I de limegröna korridorerna hänger fotografier från hur det såg ut inuti textilfabriken en gång, med alla anställda på plats. Patrick och Ebba gillar sitt kvarter, men de tycker att det är lite dött. I dag har Gårda förvandlats till en stadsdel full av kontorsbyggnader, och de flesta restauranger stänger klockan 17.
Patrick och Ebba sitter uppe på loftet i lägenheten. De har försökt göra det mysigt med matta och ljuslykta, men är sällan här uppe. Istället har de gjort om klädkammaren till ett minisovrum och sovloftet har mest blivit ett gästrum. Patricks syskon och föräldrar kommer ofta och hälsar på i Göteborg och Ebbas yngre kusiner vill gärna ha en sängplats om det är en konsert i stan. Båda två gillar att det kommer folk till dem och de har ofta middagar på helgerna. Patrick tycker att det är en viktigare del i ett hem, än att ha det perfekt inrett.
– Det sätter sig i hemmet, det blir liv i det. Det blir inte bara för dig och mig, säger han och tittar på Ebba.
Hon håller med. Båda är uppvuxna med att hemmets dörr är öppen för gäster. Patrick tror att man skapar ett välkomnande och avslappnat boende genom att helt enkelt bjuda hem folk.
– Man får ta att det blir disk på söndagen, det ska vara kul, ens kompisar ska inte känna att man är orolig för det.
Innan Patrick träffade Ebba brydde han sig inte så mycket om hur det såg ut hemma. Ebba å sin sida har alltid haft utlopp för sin kreativitet genom att pyssla med inredning. I deras gemensamma hem har de anammat industrikänslan som följer med huset. De har inrett med hårda material som metall och betong och marmor. Sedan mjukat upp med fårskinnsfällar och gröna växter. Några färgklickar av orange går igen i hela lägenheten. Det är egentligen ingen stor bostad, men tack vare takhöjden känns den rymlig, tycker Ebba.
– Vi har tänkt mycket på att utnyttja höjden, som med bokhyllorna och tavelväggen. Men om det hade varit en bostadsrätt hade man kunnat göra ännu mer, kanske ett kök eller garderober som gick ända upp, säger hon.
Innan de fick lägenheten hade båda bott på olika adresser i andra hand eller med kompisar som stod på kontraktet. Med bara ett par års kötid trodde de inte ens att de skulle få komma på visning på den här lägenheten. Och de hade egentligen bara skojat om att flytta ihop. Men så fick de erbjudande, tackade ja och flyttade in.
– Nu vill vi inte flytta härifrån. Det blir svårt att lämna fönstren och takhöjden för det kanske inte går att hitta igen, säger Ebba.
Patrick håller med.
– Nej, det blir svårt att toppa det här.
