Ja, det är till och med så att ett naket grenverk, pudrat eller inte pudrat av lätta flingor, stimulerar fantasin och ger trädgården ett nytt innehåll.
- På sätt och vis blir trädgården ännu mera intressant. När löven singlar ner öppnar den sig på ett nytt sätt. Man ser strukturen, grenarna, formerna, säger Laila Ståhlbåge.
Vi står i hennes kök och tittar ut över trädgården där grenverket stått osedvanligt kalt denna vinter. Så vad är lämpligare än att hon citerar favoritförfattaren, Thomas Sjödin: "Man ser längre från köksfönstret när löven faller..."
Fantasin sätts igång när dagsljuset stryps
Det är under den mörka årstiden som Laila Ståhlbåge arbetar mentalt med sin trädgård. Under årets ljusa månader gräver hon och planterar. Rensar och formklipper. Men när dagsljuset stryps sätter fantasin igång.
- Drömträdgården inne i mitt huvud växer fram. Jag kan göra vad jag vill i den. Den saknar begränsningar samtidigt som den blir något att sträva efter och förverkliga.
Vid det här laget har det gått tio vintrar sedan Laila Ståhlbåge började iscensätta sina projekt. Då, för tio år sedan när hon och maken Ulf köpte villan i Askim, var trädgården vad många skulle kalla ett hopplöst fall. Trist så in i bomben att de flesta över huvud taget inte skulle komma på idén att fantisera kring den. En torr gräsmatta och några enar, lite vintergrönt och en sandlåda - allt vilande på en stabbig lerjord.
Ett grönt hav även vintertid
Det var då det. I dag tittar vi ut över ett böljande grönt hav, även vintertid. Och mellan enar och idegran öppnar sig rum där bark och brunröda hallonkvistar avtecknar med kalligrafisk precision mot barmarken. En särskild applåd till hallonlandet och dess inhägnad. På en långsmal rektangulär yta har Laila planterat hallonbuskar. För att styra dem har hon sågat till pelare i impregnerat trä som hålls samman av syntettross. Pelarna med en liten spira i toppen är betsade i svart.
- Tyvärr fick jag ta syntettross. Helst vill jag arbeta med naturmaterial och började med vanlig naturhampatross men den krympte 25 procent så därför fick jag ta bort den och ersätta med syntet.
Elefantgräset rasslar i vinden
Vi har nu tagit klivit ut i trädgården. Det rasslar i vinden. Laila viskar att det är elefantgräset. Först till våren kommer hon att klippa ner det helt. Hon vill ju ha ljud i sin trädgård. Elefantgräs växer långsamt första året men därefter växer det med en enorm kraft.
Tätt intill elefantgräset hörs ännu ett ljud. Det kommer från dammen där vattnet aldrig står stilla. Här lever guldfisk, guldid och kojkarp tack vare två pumpsystem med reningsverk. För att hålla öppet vintertid har Laila monterat in en extrapump.
Hela tiden. Nya vinklar, nya upptäckter. Och så mycket arbete som måste krävas!
Mossan har en speciell plats
- I början var det mycket men idag har jag en trädgård som till stor del sköter sig själv. Inga gräsmattor för när som på en liten plätt och inga öppna ytor utan marktäckande växtvilliga plantor som slagit ut både gräs och ogräs.
Laila räknar upp: Nävor, daggkåpa, vit, röd och blålila strandkrasse och inte att förglömma mossan!
Mossan har en alldeles speciell plats i Lailas trädgård. Dels finns den där som en naturlig marktäckare. Dels finns den i form av bollar, kuddar och hjärtan. Med hjälp av oasis, dekorationstråd och bevattningsduk formar Laila små konstverk som fyller ut kala ytor och ger nivåskillnader.
Att hitta mossa är inte svårt såsom försurningen i naturen tagit över.
- Men det finns landskap som är heliga. När jag kommer in i en glänta där mossan tagit över helt, som i ett John Bauer-landskap, rör jag inget.
Var tuff med saxen
De skulpturala formerna är så påtagliga och man undrar om de formklippta enarna ändå inte fanns där för tio år sedan men Laila försäkrar. De var bruna, fula och torra men så tog hon fram saxen och var tuff till tusen. Hon skar bort två tredjedelar, stammade och lät bara topparna vara kvar. Idag kan hon njuta av stiliga, lätt vridna stammar som bär upp små gröna moln i olika nivåer. Tripp, trapp, trull. Lätta och luftiga och i kontrast till den allvarliga idegransbersån som planterades för sju år sedan.
- Den blir bara tätare och tätare. Det som är så roligt med idegranen är att man snart lär sig hur väl den svarar på varje klipp. Ju tuffare man är desto bättre resultat.
Idegranen med ett växtsätt som liknats vid korallens omsluter oss som en varm filt. Vi tar skydd för nordvästen - i väntan på hösten då nya gröna rum blivit verklighet.
Snickarbänk i källaren
För i ärlighetens namn skall sägas att Laila Ståhlbåge inte bara sitter vid sitt köksfönster och drömmer.
I sin källare har hon en imponerande snickarbänk. Vid den sågar, borrar och spikar hon sina fantasifulla fågelholkar, spaljéer och minihus som döljer alla kontakter och sladdar som ger trädgården liv och dramatik när natten randas.
