Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Brunos bakform lever än

    När topplistan över mest omskrivna bakdelar presenteras kan vi vara säkra på att åtminstone en svensk ända finns med: Bruno Mathssons. Hans sittkurva, resultatet av ett samarbete mellan hans bakdel och en snödriva, gjorde både honom och hans möbler världsberömda.
    Historien är välkänd. Bruno Mathsson löste problemet med den perfekta sittkurvan genom att sätta sig i en snödriva och sedan överföra avtrycket till ritbordet. Enkelt och genialt. Fast det finns en hake med Mathssons sittkurva. Den är inte lika perfekt om man inte råka vara av samma längd som Bruno Mathsson själv. Jag är 1.86 och har aldrig suttit riktigt bekvämt i en Pernilla 3, vilstolen med fast fotstöd. Den är helt enkelt för kort. Men med reservation för just den stolen finns det annars få möbler man sitter så bra i som Bruno Mathssons sadelgjords- och böjträstolar.

    När Bruno ritade sin första böjträstol, den så kallade Gräshoppan till Värnamo lasarett 1931, var böjträtekniken inte ny, bland annat Alvar Aalto hade använt den i sina stolar åt Paimiosanatoriet, men ingen kom att fulländRubrika tekniken som Bruno Mathsson.

    Bruno Mathsson föddes till snickare. Karl Mathsson, Brunos far, var snickarmästare i fjärde generationen och han såg till att sonen fick en gedigen träteknisk kunskap. Däremot hade Bruno ingen formgivarutbildning. Den kunskapen fick han genom att låna böcker från Rööhska museet i Göteborg som skickades med postpaket till Värnamo.

    Bruno Mathssons tre första prototypstolar, som skulle stå modell för alla hans stolar under de närmaste trettio åren, utvecklades under 1933-34 och visades första gången på Rööhska museet 1936. Arbetsstolen, Vilstolen och Liggstolen modell 36 byggde alla tre på samma grundrecept: flätad sadelgjord spänd över en sitsram av björk eller rödbok och en separat böjlimmad benställning. Samtliga resultatet av Mathssons studier i det han kallade sittandets mekanik - läs snödriva - och präglade av strikt funktionalistisk ändamålsenlighet.

    Utställningen på Rööhska blev Bruno Mathssons genombrott i Sverige, något som upprepade sig på internationell nivå året efter under världsutställningen Paris Expo. Brunos framgång på Svenska Paviljongen i Paris 1937 ledde sedan i sin tur till två saker: Museum of Modern Art i New York beställde hans stolar till en ny tillbyggnad och Värnamo Lasarett plockade fram Gräshoppan-stolarna från vinden där man hade gömt undan dem. Man hade tyckt de var för fula för att ha framme.

    Arbetsstol modell 36 hade inga armstöd, ett ganska upprättstående ryggstöd och en bakre tvärslå nästan ända nere vid golvet. Till 1941 hade Bruno Mathsson utvecklat stolen. Ryggstödet var ändrat, tvärslån hade flyttats upp och stolen hade fått armstöd.

    "1941 blev ett märkesår. Då löste jag armstöden och i en utformning och konstruktion som jag alltid drömt om", skriver Bruno Mathsson. Han kommenterar också det faktum att det tagit nästan tio år att komma fram till lösningen. Nu kallas stolen Arbetsstol modell 41. Utseende och konstruktion har den har behållit ända sedan dess.

    Varifrån kommer då namnet Eva? Som många andra formgivare var Bruno Mathsson bättre på formgivning än marknadsföring. Han nöjde sig med att ge sina möbler funktionsbeskrivande namn med en eller annan besiffring tillagd, undantaget är Pernilla som tidigt fick namn efter Dagens Nyheters Pernilla Thunberger. När Dux tog över tillverkningen av stolarna 1978 döpte man om Arbetsstol modell 41 till Eva. Ett namn den fått behålla även sedan tillverkningen flyttat hem till Värnamo igen.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.