Det är Monica Samuelssons skapelse och det är hon som är framme med saxen och klipper bort vissna blommor, så att växterna luras till en andra blomning.
Mattramen som står på uppfarten bland kullerstenarna med sina pigga dubbla vita blommor blommade med höga blomställningar i somras. Nu i september är deras stjälkar kortare och de har massor med blommor.
Hon lurar växterna att blomma om
Monica är nöjd så här brukar hennes små älsklingar uppföra sig. Hon lurar dem kärleksfullt att blomma om igen genom att vara framme med den vackra gammaldags saxen. I den slitna korgen som Janne har lagat flera gånger om lägger hon blommor och växtdelar hon klipper av och som hon sedan förpassar till komposten. Murrevans blå blommor kikar yrvaket fram där de växer på muren uppe vid gräsplätten, nu när höstsolen värmer för en gångs skull. Den har också blommat förut och blommar nu med lite färre blommor. Murrevan och en rosbuske är det enda som är kvar sedan den tidigare ägaren.
Mattramen växer vilt på många ställen i Europa, bland annat i Medelhavsområdet och Monica håller efter den så att den sprider sig lagom mycket. Här och där längre upp i trädgården som är i tre plan tittar den fram ur små skrevor. Att frö- så Mattram är enkelt. Det är bara att ta in blommorna, torka dem och sedan skaka frö- ställningarna över jorden och mylla ner dem lite lätt.
Mannen hittade tomten
Egentligen var det Janne Börjesson, Monicas man som hittade tomten. Precis när han köpt huset och innan han flyttat in träffade han Monica.
Monica bodde då i en lägenhet med två små uteplatser, som hon gjorde sitt bästa för att fylla med så många växter hon kunde. Hon är uppvuxen i det karga Bohuslän, mellan Ellös och Hälleviksstrand. Hon har sedan barnsben sysslat med trädgård med pappa och systrarna och även då var det plantering i bergskrevor som gällde. När hon träffat Janne och han visade henne den här trädgården började hon genast att plantera och sedan har det blivit mer och mer.
- Monica har nästan aldrig några trädgårdshandskar utan gräver med händerna och känner på jorden vad den behöver. Hon har liksom ett fysiskt förhållningssätt till jord och rötter, säger Janne där vi står vid nya växthuset, en våning upp, och tittar ner över Monicas planteringar. Som en mullvad beskriver han att hon ser ut som, när hon kryper omkring bland växterna på den bergiga tomten.
Det är också så, med fingrarna, hon känner om växterna behöver någon mer näring, i form av kogödsel.
- När det känns torrt och näringsfattigt ger jag jorden det den vill ha. Inte annars, säger hon.
Mår bra med jord mellan fingrarna
Odlandet i trädgården är Monicas livselixir. Det är när hon känner jord mellan sina fingrar hon mår riktigt bra.
Hortensian nedanför oss är planterad till Jannes sextioårsdag för ett tag sedan, den lyser blå och rosa emot oss. De cerisrosa rosorna blommar för fullt och ändå är det slutet av september. Monica har inte riktigt koll på vad det är för sort. En hel del växter får hon av vänner och bekanta och det är inte alltid det sitter lappar med. Blå och vit höstflox och gula solrosor lyser upp i sluttningen. Som avgränsare mot trappan, som Janne har cementerat nyss, har Monica planterat buxbom och plantor med kärleksört. Lavendeln som tidigare var där blev till slut alldeles för hög. Det är så det är trädgårdsarbetet för henne ett evigt flyttande av plantor. Hon ger sig inte förrän hon hittat det ultimata stället för en växt. Och fungerar det inte trots hennes ansträngningar får det vara med just den plantan.
- Det som vill bo här får vara kvar det som inte vill försvinner.
Men de flesta växter trivs när Monica pysslar med dem.
Planerar om ritar på försommaren
Trädgårdsarbetet går inte planlöst till utan Monica brukar sätta sig inne i huset varje försommar och rita.
- Jag sitter och rotar lite och kommer på, säger hon.
Färgerna är de hon tycker om. Mycket går just nu på hösten i blått och rosa, och de är harmoniskt samstämmiga. En hel del är städse grönt och annat i silver. Silverarv böljar ut över de runda stenarna i rabatterna nedanför.
- Jag brukar klippa ner hela tiden och vika in, så att plantorna blir så bulliga och fina som jag tänkt mig, säger Monica.
Varje morgon vaknar hon redan vid fyra eller halv fem, och går ut i lilla växthuset, som Janne har satt upp till henne. Det är Monicas eget lilla ställe. Där sätter hon sig ner och funderar över vad hon vill med dagen. På bordet har hon alltid ett par läsglasögon liggande så att hon kan läsa på fröpåsarna. Bredvid henne på golvet ligger Muffins, deras nya katt i sin korg. Muffins och hans syskon är födda som vilda katter på en gård och Muffins har fortfarande mycket av vildkatt i sig.
I växthuset växer honungsmelon
- Den stunden på morgonen tycker han om och jag tycker om när han är där och lockar honom med lite kattmynta, som jag har därinne.
I växthuset finns drivbänkar med tomater, honungsmelon och topplök. Från taket hänger glaskulor med stearinljus i som hon tänder när det är mörkt. På golvet har Janne satt in en värmefläkt, så att det även går att odla och vara här när det är kallt ute.
Är det en vanlig arbetsdag går Monica sedan ut i trädgården. Hon pillar lite här och lite där, innan det är dags att göra sig i ordning för att åka till arbetet på förskolan i Kullavik. Om det är en ledig dag startar hon granskningen av trädgården när det ljusnat ordentligt. Vad ska göras? Vilka blommor har vissnat och behöver plockas bort? Kanske skall hon flytta något, som nu när hon flyttade den ganska nya Robinian Twisty baby som blev alldeles för stor nere i nya planteringen på gräsmattan. Den kommer att ha samma karaktär som en ormhassel när den etablerat sig på nya platsen ett plan upp vid husets ingång.
Damm med guldfiskar och vattenfall
Vid husets ingång har Monica en gulorange plantering med gul, orange och rostfärgade dagliljor, orange montbretia och små, ljust gröna kuddar av timjan. De har hon satt där för att de har en sådan vacker, ljust grön färg och rullar ihop dem så att de blir bulliga i formen. Bredvid planteringen finns en damm, de har gjort tillsammans, med guldfiskar och ett litet porlande vattenfall. Janne tog bort de stora träden. Monica grävde upp deras rötter för hand och borstade bort jorden.
När jag visar Janne på alla suckulenter säger han att han inte lagt märke till dem. Först när han hade kalas för ett tag sedan och gästerna dröjde länge vid planteringarna innan de kom upp, förstod han att det var något speciellt med deras trädgård.
- Man blir väl hemmablind, säger han.
Janne lyfter sten och bygger hus
Janne har själv alltid projekt på gång. Han vill ta rejäla tag bygga hus, lyfta sten och så vidare. Något annat än det han gör dagligdags på jobbet som chaufför på ett åkeri. Monica är tvärtemot när det gäller vad hon vill ta tag i. Hon tycker om de mindre sakerna. När de köper nya plantor vilket de ofta gör tillsammans, vill Janne ha de stora plantorna på en gång och gärna flera stycken, så att det genast syns. Monica hejdar honom och köper en liten planta som hon delar i tre när de kommer hem.
- Ofta säger jag till Janne att vänta lite till nästa vår. Sätter du ut en liten planta brer den ut sig om den trivs. Planterar du för många och för stora växter kan de istället kväva varandra.
Janne klipper de stora träden, som almen han har toppat och vars grönska numera ger ett platt lite avskalat intryck. Monica har istället skapat ett litet japanskt bonsaiträd av tre små björkar som hon har flätat samman, nu står miniträdet vid det röda fågelhuset. Så fort ett litet skott spretar är någon av dem framme och klipper av det. Träden skall hållas i lagom storlek, tycker de båda.
