Ingen tvekan. Mannen på cykeln nerför Sprängkullsgatan i morgonrusningen kan inte vara någon annan än Håkan Wettre. Den intensivt blå rocken, i sig en protest mot det invanda grå, signalerar att det finns människor som ger sitt liv åt hoppets färg.
Den som vet lite mer om Håkan Wettre vet också att han är på väg till sitt arbete och just sagt hejdå till sin blå hustru, Åsa, i deras blå hem i Änggården. Och som alla andra morgnar har de druckit sitt te ur blåprickiga muggar. Deras ögon har vandrat via Blå Bloms milt lysande blå druvklasar till hyllan med den blåprickiga keramiken som de en sommar släpade med sig hem från San Gimignano i Toscana.
Morgonduschen i badets petroleumblå kakel från -68, den snabba turen via övre hallens chockerande ultramarin ner till matsalens mer blygsamma har varit en enda lång odyssé i blått. Men, tro nu för den skull inte att allt är blått i detta hem. Glasverandan har vita snickerier, stolar och bord. I ett av sovrummen skimrar väggarna i bränd terra di Siena. Ändå finns där hela tiden en känsla av blått.
Det blå går som ett stråk, ett svepande penseldrag, genom rummen. I verandan är det blå anemoner och blåmönstrade krukor. I sovrummet dyker blått upp i lapptäcket och som en självlysande accent i den violetta siden-passepartout som omger det japanska tecknet för måne.
Med sina ögon känsliga för blått har textilkonstnärinnan Åsa Wettre, känd för sina lapptäcken och änglar, och Håkan Wettre, förste intendent på Göteborgs Konstmuseum, skapat ett hem som fungerar som en stor blå famn.
Håkan uttrycker det så här:
- Ett tillstånd. Himmel och hav, luft och rymd, djup och svalka. Blått är kontemplationens färg. Dess lugnande verkan kan till och med bevisas fysiologiskt. Utsätts vi för blått ljus sker saker i vår kropp. Den så kallade parasympatiska grenen av autonoma nervsystemet aktiveras, binjurebarken utsöndrar kortison. Blodtryck, puls och adrenalinproduktionen sjunker, syresättningen av kroppsvävnaderna ökar medan hormonaktiviteten sänks. Vi blir lugna.
Blått kan leva så olika. "Blått och vitt är säkert", säger de osäkra och lutar sig mot sina kuddar i fisblått med rand i off white.
För andra är det äventyr och drama. Dessa, de blå dårarna, löper hela skalan ut, far fram och tillbaka över klaviaturet och ger sin inte förrän de prövat varenda ton. Så är det med Åsa och Håkan Wettre.
Det hela började i barndomen. Åsa som växte upp i Falun fick på köpet med sig Siljans blå vatten. Håkan som föddes i Göteborg men sedan flyttade med familjen till Frösön i Jämtland fick Storsjön att fantisera kring.
- Mamma älskade blått, säger Åsa. Ingen annan färg var godkänd. Vi hade allt i blått och kallades för familjen Carlsson Blå.
Håkan säger ungefär detsamma:
- Min mor hade blått som favoritfärg och jag växte upp med Blå eldservisen. Min barndoms landskap, Storsjön med de blånande Oviksfjällen i bakgrunden, har jag burit med mig hela livet som ett slags inre sceneri.
När Åsa så småningom kom ut i världen och började sina konststudier hade redan hon en väl uppövad känslighet för blått. Under årens lopp har hon följt den blå färgens framfart i kulturen.
- Kombinationen blått och grönt under 50-talet var en enorm aha-upplevelse. Det hade tidigare setts som en omöjlighet. Sedan blev det blått och lila och gult och blått. Och i dag är det blått och blått som gäller.
Det var förresten vid en dans på Konstindustriskolan som Åsa träffade Håkan.
- Han hade en svart rock med tre knappar i olika blått. Nu finns det hopp, tänkte jag.
Med det började ett gemensamt liv i blått. Som av sig självt hopade sig de blå tingen omkring dem. Åsa talar om en magnetisk kraft.
- Vi kan gå på loppis i Paris och bestämma att vi skall ses efter en och en halvtimma. När vi möts och frågar varandra "Såg du något?" är det samma sak som vi fastnat för, till exempel en skål i blått.
Vid det här laget har Åsa och Håkan Wettre samlat på sig mängder av blå kunskap. Inkom kort kommer deras bok det Blå som handlar om deras egna blåa liv, blått i konsten, blå människor och den blå färgens kulturhistoria. Omslutna av blått har de skrivit det mesta på öar: Sifnos, Capri och Tjörn.
Under samtalet med Åsa och Håkan Wettre står klart att det inte handlar om vad de gjort med den blå färgen utan vad det blå gjort med dem. Demonregissören, som också står för scenografi och kläder, heter inte Åsa eller Håkan utan Blå.
När Håkan berättar om arbetet som ligger bakom väggarna i matsalen riktigt känner man hur det blå jobbade och drev på. Sedan kan han säga vad han vill om att blått lugnar. Först skulle sju lager tapeter bort. Det sista, nästan sjuttio år gammalt, fick fuktas och skrapas bort med morakniv.
- Sedan vidtog spackling, hartsgrundning, målning med kaseinfärg och till sist lasering med stora mjuka borstar med ultramarinpigment blandat med cascolsnickarlim och kimrök, det vill säga sot. Först tyckte jag det blev misslyckat men nu uppskattar jag ojämnheterna.
Mot den milda blå sticker den blå konsten, stolsryggarna och ett par koboltblå vantar ut som blå utropstecken i det blå.
- Varje blå nyans behåller sin individualitet, en självklarhet och en renhet, i mötet med andra nyanser blått och andra färger, förklarar Håkan.
Vilka känslor och tankar väcker då det blå?
- En utvidgad famn, säger han. Oändlighet. Det nordiska sekelskiftesmåleriet, vemodet och skymningen.
Och att ansamlingen blå ting skulle vara tecken på prylbesatthet? Nej!
- Tingen bär spår av liv och det blå vidgar dem till något andligt. Blått är den mest ickemateriella färgen. Den gör tingen icketingliga.
- Blått är hemma för mig, säger Åsa. Mitt blåa arv finns där alltid. Så fort jag kommer över gränsen till Dalarna känner jag hur det blåar till sig - Mashavet. Siljan och, förstås, Västerhavet i ett. Himmel och hav. Hemlängtan.
Var än Åsa Wettre befinner sig i världen lägger hon på sängbordet upp den blårandiga duken hon vävde som ung..
En annan dyrgrip är hennes morfars häftigt blå Watzins Keratin-flaska (hårvatten) som nu till och med skall på utställning.
I ateljén, högst upp på vinden, hänger de blåvit-rutiga gymnastikpåsarna och vinkar ett käckt "Armar uppåt sträck!" mot barndomens evigt blå himmel.
