30 år som trädgårdsbyggare

ANNONS
|

Sven Frändås berättar om golfaren som gick förbi.

- När blir du färdig med din trädgård, frågade han mig över staketet.

- Ungefär när du slutar med din golf, svarade jag honom skrattar Sven.

Trädgård måste få ta tid, menar både han och Inger, annars går man miste om det kreativa. Skapandet ger en inre tillfredsställelse. När Inger och Sven Frändås har varit bortresta längtar de hem till sin trädgård och när de är i den njuter de av den.

- I början av sommaren när det var varmt satt vi bara här och sköt upp allt vi hade att göra till senare, säger Sven.

ANNONS

Brant sydsida, sluttande nordsida

Vi dricker kaffe i de vita trädgårdsmöblerna alldeles vid ett av stenpartierna. Den är anlagd efter alla konstens regler, med en brant sydsida och en långsamt sluttande nordsida. På nordsidan trivs växter från bergstrakter. Där är det ljust, men inte särskilt varmt. På sydsidan av stenpartiet står mera värmeälskande växter, stenarna avger värme på natten.

En annan älskare av värme, Dacke, deras gamla men pigga strävhåriga tax, ligger nedanför våra fötter och njuter av solen.

Inger går fram till stenpartiet, bryter en skäggklocka och visar på de små fina fjunen. Här finns också små kuddformade oxalis från Sydamerika och fröställningar av backsippor. Grus omgärdar plantorna för ogräsets skull, det lilla som kommer upp blir lättare att ta bort. Under plantorna ligger stenar från trädgården, som Sven baxat dit och sand. Det här är växter som inte kräver någonting. I de andra rabatterna finns näringsrik jord som de en gång köpt i ett växthus som odlar tulpaner. Den och näringen från förmultnade växtdelar är allt växterna får. Inger och Sven hinner aldrig med att gödsla.

"Övergödslade växter blir groteska!

- Nog för att vissa växter kanske skulle behöva lite biologiskt gödsel, säger Inger och granskar dem kritiskt.

ANNONS

Då protesterar Sven.

- Nej övergödslade växter blir groteska. Jag har varit på väg att fotografera trädgårdar där ägaren varit stolt över sina gigantiska primulor. Då har jag avböjt att fotografera dem, säger han.

Trädgården är ett av många naturintressen. Samtidigt med trädgårdsskapandet, kryssar de fåglar och vandrar i fjällen. I augusti i år åker de till Ammanäs eftersom det är lämmelår och lämlar lockar rovfågel. Inger ska dessutom till Namibia i Afrika i höst för att titta på vilt. Sven föredrar att ta hand om de två hundarna och att se till trädgården hemma i Sverige, i ett svalare klimat.

Gång med heltäckande mattor

Den här typen av intressen är inte något man lägger av med i förstone.

- Du ser att jag så småningom kommer fram med rollatorn här på grusgångarna, skojar Sven, 75 år ung, och nickar mot gången som vindlar mellan rabatter och buskage. Grusgången har Inger gjort, hon har placerat två marktäckande mattor, en tjockare vit och en svart. De tillåter vattnet att sippra igenom, men motar bort ogräset och är förankrade med sju tums spik.

Tillsammans har de åtta barn så några resor utomlands har det inte varit möjligt att göra under barnens uppväxt. Trädgården med växter från nästan hela världen har blivit ett alternativ. Där har Inger och Sven kunnat färdas i tankarna istället. Varje planta har sin historia, varje sten är en kär bekant och fortfarande när de tar sin morgonpromenad stannar de och pratar om det de ser. Här finns näsduksträd, mullbär, robinia och många andra arter, som egentligen inte borde trivas här i växtzon IV-V.

ANNONS

Inga växter från Australien

- Jag som kommer från Skåne hade fördomar när jag kom hit till trakten om vad som gick att odla. I början försökte jag inte ens med de lite ovanligare sorterna och var försiktigare i träd och buskval. Så är det inte längre. Den enda världsdelen vi inte har några växter från nu är Australien, där är det för varmt. Men en del har vi från Nya Zeeland, säger Inger.

- Oxalisen är ju från Nya Zeeland, påpekar Sven.

- Nej den är från Patagonien, det är en sydamerikan, svarar Inger raskt.

- Är du säker?

- Hundra, säger hon tvärsäkert.

Brukar du ge dig, frågar jag Sven.

- Det beror på sammanhanget. När det är växter har jag inte så mycket att komma med!! Innan jag träffade Inger satt jag och räknade ståndare och pistiller i Krok Almquists flora, sen jag träffat henne har jag inte behövt floran.

"En växt du vet namnet på kan bli en god vän"

Inger är biolog och har ett liv som lärare här i Ulricehamn i naturvetenskapliga ämnen bakom sig. Hon är den som planerar växterna till trädgården. När hon satt en ny växt berättar hon för Sven var han kan hitta den. Vid varje planta sitter en lapp med det latinska namnet. Skyltarna har Inger gjort av persiennplåt och svart specialtejp, så att bokstäverna inte försvinner.

ANNONS

- Jag tappar intresset om jag inte vet växternas namn. Min vän Ester säger: "Det förstår du väl Inger, det är samma skillnad som mellan en god vän och en bekant. En växt du vet namnet på kan bli en god vän. Du kan lära känna den på ett annat sätt, få reda på mera om den, annars får du gissa och treva dig fram.

Inger räknar med att det finns cirka 2 000 arter i trädgården och fler blir det allt eftersom.

Från vår sittplats hör vi fåglarnas kvitter. Inger berättar att det finns många arter här, också ovanliga sådana för trakten. De är särskilt glada över Stenskvättan som har rastat i trädgården på väg söderut.

- Stenskvättan tycker om öppna steniga marker. Vi har också en grön sandjägare, en liten skalbagge, som gillar torra sandiga marker med mycket sol. En natur typ som egentligen inte finns i omgivningen och som är ett bevis på att vi har lyckats göra om trädgården, säger Sven.

Cembratallen växer långsamt

Nötkråkan har de också fått att stanna till och Sven hoppas att det kan ha att göra med att han planterat en cembratall här. Nötkråkan gillar cembrafrön. Inger tvivlar på att tallen har haft betydelse.

ANNONS

- På tio år har den ju bara växt några decimeter, säger hon.

Det må vara hur som helst med det, men alla djur är varmt välkomna i deras trädgård utom rådjuren. En av sönerna i huset har därför satt upp ett viltstängsel runt trädgården. Samme kille har också baxat upp en jättesten och sedan gjorde Inger en damm av hålet. För övrigt är barnen, som nu är utflugna sedan länge, inte involverade i skötseln av trädgården. Sven förklarar varför:

- Vi har ju många barn och folk frågar ofta om de hjälper oss med trädgården. Då brukar jag svara med en motfråga: "Skulle du lämna över ditt största intresse till exempel din frimärkssamling till dina barn?"

Vi hör det underbara porlandet i bäcken, som Inger och Sven har anlagt tillsammans. Skall vi vara helt sanningsenliga så är det Sven som gör grovjobbet i familjen. Det är han som har använt stubbrytaren och sin muskelkraft till att bända upp och flytta jättelika stenar för olika dammbyggen. Och som vet var varenda sten ligger som flyttats till olika stenpartiprojekt. Han berättar om mödan och är med all rätt stolt. Ursprungligen är Sven från Bergslagen, där föräldrarna var bönder. Han blev inte kvar utan utbildade sig till fotograf och har varvat yrket med arbete inom psykiatrin. Bonden i honom har han haft bruk för här.

ANNONS

Löven och växtdelarna får ligga

Sven har fotograferat alla växterna i trädgården genom åren. Bilder de använder när de håller föredrag för trädgårdsintresserade. Båda är engagerade i föreningen Trådgårdsamatörerna.

- Numera fotograferar Inger växterna och jag har gått över till insekterna, säger Sven.

I början på hösten ägnar Inger en vecka åt att beskära träd. Sven skulle inte kunna göra det eftersom han har svårt att ta bort någonting överhuvudtaget. Till sin hjälp har Inger en elsåg på skaft.

- Det är lätt och roligt, så ibland tar jag lite för mycket, säger hon.

Löven som faller på senhösten får ligga, växtdelarna som förmultnar likaså.

- Egentligen är det bara två växter vi skyddar mot fukt på vintern och det är en riddarsporre och en eternell från Afrika, dom täcker vi över med plexiglas. I mars lägger vi över växterna om det är barmark, så att de inte fryser, säger Inger.

Glasverandra ska bli växthus

Kvällarna ägnar de åt att planera nya projekt. Ofta sitter de tillsammans med travar av litteratur på borden och kollar växter, fåglar eller insekter. Sven vill snart bygga fler stigar i trädgården och de har en gammal glasveranda som de fått bygglov för och som någon gång skall bli ett växthus på gårdsplanen framför huset. Några odlingsrutor och krukor för köksväxter kommer också att få plats där. Inger drömmer om att hitta en oxel som får röda blad på hösten.

ANNONS
ANNONS