Bengt Brülde har just dykt upp i snålblåsten på Vasagatan i Göteborg. Han är klädd i tjock dunjacka och har en mössa neddragen över öronen. Just denna dag är det lite si och så med den egna lyckan förklarar han.
– Jag är singel och så är det vinter. Jag är inte olycklig men jag är ju mycket lyckligare när det är sommar och jag är i en relation.
Den tillfälliga svackan till trots ger Bengt Brülde intrycket av att vara en ganska glad gamäng som inte låter sig påverkas i allt för stor utsträckning av yttre tråkiga omständigheter.
Det är dock inte helt sant visar det sig en bit in i samtalet då han sitter tillbakalutad i en läderfåtölj med en kopp rykande te mellan händerna. Att han alls kom att intressera sig för lycka var mer eller mindre en slump. Lidandet intresserade honom mer och det var det som han ville skriva om när han i slutet av 90-talet, efter att ha disputerat med en 500 sidor lång avhandling om det goda livet, reste till Kanada för fortsatta studier.
– Lycka och lidande är ju poler på samma skala. I Kanada stötte jag på lyckoforskning som då var ganska nytt. Det intresserade mig så jag bestämde mig för att skriva om både lidande och lycka. Jag förstod då att det var något som många var intresserade av och plötsligt var jag efterfrågad och hade många uppdrag. Alla ville ha konkreta svar på hur man blir lycklig.
Kunde du svara på det?
Bengt Brülde ler. Den frågan är inte helt enkel att besvara. För frågan vad som gör en människa lycklig ger olika svar beroende på omständigheter och sammanhang. Först måste vi definiera själva begreppet. Man kan skilja mellan fyra olika lyckobegrepp.
– Eufori, som är lyckorus och som är svårt att kontrollera. Som när man blir förälskad. Sinnesfrid, som kan beskrivas som en inre stabil glädje som är svår att rucka på. Livstillfredsställelse, som innebär hur man värderar sitt liv och hur nöjd man är. Och så hur bra vi mår på det hela taget, alltså nivån på välbefinnandet.
Det finns ett samband mellan lycka och i vilket samhälle vi lever men bara till en viss nivå. Vi svenskar tillhör de lyckligaste i världen. På en skala som graderar upplevd tillfredsställelse placerar vi oss i snitt på en åtta av tio möjliga. Men här finns en diskrepans.
– Ungefär hälften av de lyckoskildringar som finns i Sverige beror på psykologiska skillnader. Men vad som är gemensamt för de som placerar sig högt på skalan är att relationer verkar vara viktigt. Men mest avgörande av de yttre faktorerna för hur lycklig man är sysselsättning och vad man gör på fritiden. Att man trivs med sitt jobb och med sin fritid är alltså ett bra recept på lycka.
Bengt växte upp i kvarteren kring Wieselgrensplatsen på Hisingen.
– Min släkt är skötsam arbetarklass kan man säga. Det fanns många böcker hemma och mina föräldrar var bildade men saknade en akademisk utbildning. Men min pappa läste in en ingenjörsexamen så småningom.
Bengts inre sökande började som tonåring då han följde med sin bäste vän till en kristen församling vid Redbergsplatsen. Där blev han kvar i flera år tills intresset för kyrkan svalnade. På gymnasiet läste han fyraårig teknisk linje.
– Som filosof har jag haft stor nytta av det stringenta tänkande som man använder inom naturvetenskapen. Under 80-talet hoppade jag från ämne till ämne på universitet och på så sätt fick jag en intellektuell bredd.
För egen del jobbar Bengt Brülde på sin lycka. För honom är relationer viktiga och just nu saknar han ett förhållande. Det drar ner lyckonivån. Att bli professor gjorde honom inte lyckligare. Om han är tvingen att välja ett av lyckobegreppen tror han mest på sinnesfrid, tankegångar som antikens filosofer var inne på.
– Sinnesfrid förutsätter ju en psykologisk mognad och att vi gör oss oberoende av yttre omständigheter. Jag tror att det är den lyckan som är mest hållbar och som rimmar bäst med ett ansvarsfullt förhållningssätt till miljön och till människor. Själv önskar jag att jag var bättre rent andligt men jag jobbar på det och praktiserar buddhistisk meditation. Hur jag mår är tyvärr allt för beroende av hur de yttre omständigheterna ser ut.
Bengt tycker att det sedan 15-20 år tillbaka finns en trend i samhället att patologisera vanlig olycka. Han nämner lyckopiller som ett exempel. Vi pratar om man kan leva ett liv som är lyckligt hela tiden. Och vi pratar om lycka som en illusion.
– Jag tror att vi kan ha en felaktig uppfattning om vad som gör oss lyckliga. Det finns forskning om vad människor tror att de blir lyckliga av. Ta reklam till exempel. Den har som mål att få oss att känna oss otillfredsställda. Genom den sortens reklam kan man få uppfattningen att lycka är det samma som att uppnå en viss status, vara hälsosam, och ha ett vackert hem, men det är faktorer som egentligen väger lätt i sammanhanget.
Bengt Brülde menar att man kan träna på att bli lyckligare och nämner den Rysslandsfödda forskaren Sonja Lyubomirsky vid Californiauniversitetet i USA. Hon har utvecklat strategier som man kan använda sig av och därmed öka chanserna till ett liv på den ljusa sidan.
– Glada människor upplever i allmänhet att de är lyckliga. Vissa föds glada och glada och positiva människor får lättare vänner och får därmed mer tillbaka. Jag är ingen glad skit. Det bästa vore om man kunde ändra sin personlighet men man kan ju inte trolla. Då får man göra vad man kan för att bli lyckligare.
Fakta: Bengt Brülde
Ålder: 57 år.
Bor: I Masthugget i Göteborg.
Gör: Professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.
Bakgrund: Doktorsexamen i praktisk filosofi, studier i bland annat litteraturvetenskap, psykologi, historia och teoretisk filosofi. Har författat flera böcker.
Fakta: Lyckodagen
2012 proklamerade FN:s generalförsamling att 20 mars fortsättningsvis skulle vara den internationella dagen för lycka.
