Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/4

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Annelies jobb: Att se kossorna i ögonen

    Annelie Lundell från Varberg kan det här med kött. I jobbet som kvalitets- och hållbarhetsdirektör värnar hon om köttets kvalitet, och om djurens hälsa och välbefinnande. "Det hänger ihop".

    Eter utbildning till biomedicinsk analytiker i slutet av 70-talet arbetade Annelie Lundell sina första tio år i yrket på olika laboratorier i Linköping, Borås och Göteborg. 
    1989 fick hon jobb som chef på laboratoriet på dåvarande Scan Väst i Varberg, och senare som kvalitets- och miljödirektör i HKScan Sverige, där begreppet miljö i titeln breddats till hållbarhet.
    – Jag ligger mycket ute på vägarna för att besöka våra anläggningar i Halmstad, Linköping, Skara, Stockholm och Kristianstad, och i Świnoujście i Polen, säger Annelie som har många stora frågor att vara insatt i. Och många myndighetskontakter att hålla i – med Näringsdepartementet, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och olika länsstyrelser – i allt från djuromsorg och livsmedelssäkerhet till olika miljöfrågor.
    – De kontakterna tar upp emot hälften av min arbetstid, säger Annelie, som också sitter i HKScan Sveriges affärsledning där hon deltar i företagets alla processer. 

    Krishantering är en viktig uppgift. Många gånger har hon fått kasta om sitt schema för att ta sig an akuta larm som rör köttproduktion, både i Sverige och utomlands. Som nyligen då nyheten spreds om att ruttet kött exporterats från Brasilien.
    – Vi har inte importerat kött från Brasilien på några år nu, och när vi gjorde det hade vi en egen inspektör knuten till vår verksamhet där. Men hela branschen får dåligt rykte och drabbas av tappat förtroende när sådant här händer.
    2014 var ett jobbigt år. I februari visade företagets egna provtagningar på förekomst av den sjukdomsframkallande bakterien listeria i en av anläggningarna där man producerar olika sorters smörgåspålägg.
    Företaget stoppade omedelbart allt arbete och monterade ner den aktuella produktionslinjen till, som Annelie säger, ”minsta skruv- och mutternivå” och tvättade, kokade och desinficerade innan produktionen kunde komma igång igen.
    – Vi lärde oss mycket den gången. Jag stärktes i min uppfattning att man aldrig kan ta de här frågorna på volley, utan alltid måste vara påläst och förberedd.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Bild: Lisbeth Hedberg

    För att få ett bra kött är djurens hälsa och välbefinnande A och O. Oftast ser Annelie djuren först på slakterierna runt om i landet som hon ofta besöker. Men det är också viktigt att komma ut till leverantörerna och se hur djuren har det innan de går till slakt.
    Bröderna Lindeberg på Olof Lars gård i Galtabäck utanför Varberg är en av Hallands största mjölkproducenter med över 780 kor. De är också en stor leverantör av nötkött, och i januari fick bröderna HKScans nyinstiftade miljöpris. 
    – Man blir glad när man ser djuren här. Vi brukar säga att den som vill kunna se råvaran i ögonen måste ta stort ansvar. Och det gör både vi och våra uppfödare, säger Annelie.

    En gård som Annelie gärna tar med utländska besökare till är Ragnarssons i Kärragärde i Tvååker. 
    – Jag har alltid sagt att jag ska bli KRAV-gris hos Gun Ragnarsson i nästa liv, bättre kan man inte ha det, säger Annelie och skrattar.
    Hemstaden Varberg betyder mycket för Annelie. Där är hon född och dit flyttade hon och maken Göran tillbaka efter att ha bott och jobbat på andra orter i Sverige. Och efter att i många år ofta lämnat hemmet klockan fem på morgnarna under arbetsveckorna, ser hon fram emot att så småningom som pensionär kunna vara hemma mer och njuta av normalt socialt umgänge, huset och trädgården, skogen och havet.
    – Havet blir aldrig tråkigt. Det är något med luften, blåsten och tånglukten som aldrig slutar fascinera, säger Annelie som är inställd på att njuta så mycket av livet hon någonsin kan.
    – Mitt perspektiv är att ingen i min familj blivit särskilt gammal. Mamma var 66 när hon dog, pappa 71, och jag har redan överlevt min äldsta syster Yvonne som dog i cancer när hon nyss fyllt 61. 

    I Varberg är Lundell ett känt namn. Annelies pappa Ove Lundell, lagvärldsmästare i motocross, var en av dåtidens stora sportkändisar – inte bara i Varberg utan också i övriga Sverige och i Europa.
    – Varje år från maj till september åkte vi runt till pappas tävlingar ute i Europa. Då packades tältet och vi barn in i bilen, på senare år ersattes tältet med husvagn. På resorna läste mamma sagor och alla klassikerna för mig och mina syskon. Och pappa Ove lyssnade gärna. 
    Annelie tror att det var där, på vägarna i Europa, som hennes stora intresse för att läsa och resa väcktes. Och rest mycket – det har hon gjort, både i jobbet och privat.
    – Australien är ett fantastiskt land att resa i. Men allra bästa resan var nog den till Mexiko förra julen med hela familjen. Vi hade så roligt och det var så lugnt och skönt, berättar Annelie, som just nu inte har några konkreta resplaner.
    – Men en resa har jag kvar, och det är att Göran och jag ska bila i Kalifornien.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.