I det så kallade yrket "äventyrare" ingår det allt som oftast att resa, upptäcka, utforska och dela med sig. Helst ska resandet vara långt bort till konstiga platser med många mellanlandningar.
Så har många tidigare vinterhalvår sett ut, men nu får det vara slut på detta. Det valet har inget med klimatångest att göra utan snarare att jag älskar att resa lika mycket som jag älskar naturen och den här planeten. Om man gillar naturen vill man nog naturligt göra något för att rädda den. Jag tror man kan välja bort ångest.
Det finns nya företeelser som klimatångestterapi och kurser i klimatångest. En forskare kallade det till och med en ny folksjukdom. Men kanske är det positivt att så många börjar bry sig om det som händer med klimatet? Det finns fler frågor än svar och oändligt många gråzoner kring vad som är hållbart.
Ofta verkar klimatfrågorna framkalla oro, dåligt samvete och ännu ett krav som läggs på den redan stora högen av krav. Att oroa sig för något man inte kan göra något åt är som bekant tämligen meningslöst. Då är det bättre att börja göra något åt det man kan, och att göra det med kärlek, meningsfullhet och engagemang. Kanske är en deprimerad människa med ångest den som mest sliter på klimatet och dessutom den som bryr sig minst om att jorden går under. Att människor blir mer och mer olyckliga och mer stressade är nog minst lika viktigt som den pågående klimatkrisen. Kanske hänger det till och med ihop?
Lyckoforskare hävdar att meningsfullhet är en av de viktigaste nycklarna till ett lyckligt liv. Det kan kännas väldigt meningsfullt att ha en härlig och spännande resa att se fram emot, men jag tror att man kan hitta samma meningsfullhet i att engagera sig i miljövänlighet. Sluta läsa om alla problem och börja googla lösningar i stället. Det finns massor av positiva förändringar man kan göra och jag behöver inte skriva ytterligare listor som publiceras. Man kan göra val i sitt vardagsliv, sitt resande eller icke resande som är mer hållbart, och kanske minskar eventuell ångest.
Att hantera sin klimatångest behöver inte innebära att man ska irritera sig över de som inte bryr sig om klimatet.
Jag har varit i kontakt med både företag och privatpersoner som gör fantastiska förändringar för klimatets skull men som inte vågar berätta om det eftersom de kommer få påhopp om allt de inte gör. Det vore bättre att komma ihåg att allt räknas. Visst är det viktigt att stora företag tar ansvar, men lika viktigt är det med varje enskild människas förändringar. Det skapar ringar på vattnet och inspirerar andra.
Till slut kanske det kan bli en kultur där man gör klimatvänliga förändringar därför att det känns meningsfullt, i stället för att ha dåligt samvete.
