Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Efter många år som lärare valde Annelie Carbe att hoppa av och i stället satsa på att bli caféägare. Och hon stortrivs med tillvaron. "Jag känner mig väldigt lugn i köket, även om det är kaos", säger hon.  

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Annelie bytte bana – och började baka

    Det är nu tre år sedan Annelie Carbe slutade sitt jobb som lärare för att istället öppna Det Lilla Caféet i Ljungskile. Det har varit tuffa och kämpiga år, men hon ångrar inte sitt val.

    Annelie växte upp i Mölndal där hon i mitten på 80-talet utbildade sig till lärare. 
    Men direkt efter studierna var det inte skolans värld som lockade, utan mer hennes stora intresse, matlagning.
    – Efter studierna jobbade jag som kock, först på Saab och sedan på förskola. Min dåvarande man var kock och ville öppna hotell eller restaurang i Costa Rica. I slutet av åttiotalet, reste vi till Costa Rica för första gången. Där var vi i flera omgångar, jag pluggade spanska och undervisade i engelska och var med i en teatergrupp – jag hade en behaglig tillvaro, kan man säga!

    Annelie kom hem till Sverige igen i början på 90-talet. Flytten gick till Orust och sonen Dylan föddes 1993 och dottern Denise föddes tre år senare. Annelie var glad att ha sin lärarutbildning och fick jobb på skolan i Ellös, som lärare i drama och tyska. Där stannade hon i 16 år. 
    – Jag hade skilt mig, och träffade Martin 2002. 
    Trots att flytten gick till Stenungsund 2006 fortsatte Annelie att jobba kvar i Ellös.
    – För fyra år sedan var jag och min dotter i Uddevalla. Det var en mörk novemberkväll. Vi ville fika på hemvägen, men favoritfiket var stängt. I stället körde vi in i Ljungskile, för att se om fiket där, Tant Grön var öppet. Det var mörkt där inne men en dam stod bakom disken, så det var öppet i alla fall. ”Vad mysigt det är här”, sade jag. ”Vill du köpa det?” fick jag till svar.

    En tanke började spira hos Annelie. Hon hade alltid varit matintresserad och haft funderingar och drömmar om att någon gång i framtiden öppna café, men hon trivdes samtidigt med jobbet som lärare på Ellösskolan. 
    – Jag tog med mig tanken hem. Vi skulle byta fönster hemma och låna pengar. Jag skulle fylla 50, några månader senare och sade till Martin att ”nu när vi ska byta fönster, kan vi inte köpa ett café också?” Jo, det kunde vi. Vi började måla och slipa golv, och i mars 2014 öppnade jag caféet i Ljungskile.
    Annelie tog tjänstledigt ett halvår från sitt jobb på skolan, men blev sedan tvungen att säga upp sig och satsa fullt ut på Det Lilla Caféet i Ljungskile.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Bild: Inger Duberg

    Att vara caféinnehavare är ett tufft jobb, något som Annelie har insett under de här åren. 
    Hon arbetar ensam och sköter allt själv, allt ifrån matlagning, catering, till administrativa sysslor som bokföring. Ofta är det någon grupp eller förening som bokar in sig för en kväll på caféet och då är det alltid Annelie som sköter matlagningen. 
    – Vi har skrivarkvällar en gång i månaden här då vi träffas här och skriver. Jag är själv med och skriver, oftast dikter. Sedan fyra terminer tillbaka har vi också fyra gånger per termin, en skrivkurs med författaren Ulrika Jannert Kallenberg.

    Annelie berättar att en gång i månaden kommer sex pensionerade lärare hit och äter lunch samtidigt som de har en bokcirkel. 
    Lokalen har plats för 25 gäster och det är många föreningar som kommer hit och hyr in sig. Varannan månad byts konsten på väggarna ut av de lokala konstnärerna som står i kö för att få ställa ut här. 
    – Caféet är öppet sex dagar i veckan. De första två åren var det bara caféet som gällde hela tiden och jag kände att jag var tvungen att hålla öppet varje dag. Nu känns det lite lugnare och det händer att jag kan stänga någon dag och till och med ta semester en vecka!  Man måste nog kunna göra det, annars knäcker man sig. 

    Annelie vet vad hon talar om, hösten 2011 drabbades hon av utbrändhet. Det var förändringar på skolan där hon jobbade och samtidigt gick hennes mamma bort. Det blev för mycket och Annelie blev sjukskriven, men hon återhämtade sig så småningom.
    – Här är det en helt annan stress. Jag känner mig väldigt lugn i köket, även om det är kaos. Det känns som ett enkelt kaos – laga maten, servera maten och diska. Jag kan hantera den stressen på ett bättre sätt. Det blir långa dagar här och hemma umgås jag mest med familjen. Det bästa med mitt jobb är just mötena med människor. Känns också häftigt att folk kommer och äter min mat och tycker om den – att laga mat är det roligaste jag vet. 
    – Även om jag får kämpa mycket som egenföretagare, är det ändå det här jag vill syssla med. Inför varje nytt år, diskuterar jag och min man om framtiden. Men han ser hur glad jag är när jag kommer hem och vi är överens om att ”vi kör ett år till!”

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.