Åsa planerar för sitt kommande paradis

Här vandrar folk och fä med skogen som grön, skyddande fond. Platsen är både publik och lite undanskymd; en bit bakom det gamla sjukhuset som i dag hyser lägenheter.

Vi träffas i växthuset där provodling av bland annat körsbärstomater pågår. De smakar sött och mycket; solvarma och kärleksfullt odlade som de är. Åsa talar om att de heter Sakura. Det är en tidig, kraftigväxande sort med upp till en halv meter långa klasar – ganska stora för att vara körsbärstomater, och med tunt skal. Mycket lämpliga för kommersiell odling. Och för paj.

– De är goda färska, men även bakade i en paj. Pensla botten med dijonsenap, det är ett knep, tipsar hon och säger att pajen hon gör heter Eves tomattarte.

Odlingsområdet i Renströmska parken består av det här växthuset, en förrådsbyggnad och 1100 kvadratmeter som nu alltså tillhör Åsa att göra precis vad hon vill med. Inom ramen för det hon har lovat Fastighetskontoret i sitt anbud förstås. De två viktigaste kraven är att hon ska bedriva odling av mat ämnad till försäljning, och att verksamheten ska innehålla en publik del där besökare välkomnas.

Just nu är det mest grus här men det glömmer man snabbt när Åsa visar och pekar ut var hennes visioner ska förverkligas:

– Här ska odlingslådorna stå, där ska det vara blommor för självplock och så vill jag att förskolebarnen ska komma hit och lära sig mer om odling! Och så kanske en plats där man kan göra yoga!

Klar med utbildningen i februari

Kunskaperna för att detta ska bli möjligt skaffar hon sig just nu. I februari är hon färdig trädgårdsmästare efter att ha gått utbildningen på Gunnebo Slott och Trädgårdar. Där får hon både praktiska och teoretiska lärdomar om allt från odling till skötsel av landskap och kulturmiljöer. Hälsofrämjande och ekologiska perspektiv ingår och det är uppenbart att detta inspirerar Åsa.

– Hållbarhet, närodlat och kvalitet är mina ledstjärnor. Sådan mat och blommor som kan odlas här ska inte flygas hit från Sydafrika, det är min absoluta övertygelse.

Eftersom hon nyligen fått tillgång till området och sommaren har varit som den har varit, är det bara små embryon till odling här och där. Men det är inte bara tomaterna som frodas redan. Majsen växer sig stolt, squashen är vackert randig och luktärterna är bedårande vackra och doftar precis som de ska.

Lärde sig av farmor

Redan som barn visste hon att det var odling som gällde. Mycket tid tillbringades i farmors trädgårdsland och hon gick treårigt trädgårdsgymnasium i Dalsland. Men sedan kom livet och försörjningen emellan, och Åsa har bland annat jobbat inom industrin.

– Men jag är ingen löpandebandet-människa, det vet jag nu.

Tre barn, det yngsta bara två år, har också kommit till världen. Nu bor hon på Tjörn med en man som är på sjön och även en bonusson, så det är lätt att förstå att det behövs en rejäl dos vilja och envishet för att realisera drömmen.

– Mycket åkande blir det, och en del pusslande med tider. Men jag vill verkligen detta och är beredd att satsa det som krävs och lite till, säger hon med glädjeglitter i ögonen.

När annonsen om denna plätt på jorden kom ut, kastade hon sig in i bilen tillsammans med familjen.

– Och jag blev kär direkt, detta är en underbar plats! Och det är så roligt att de nappade på just mitt anbud. Det är väldigt rätt i tiden och jag tror att om tio år så är det en självklarhet med urban odling, att handla lokalt och det miljötänk som det representerar. Vi vet ju alla att vi inte kan hålla på som vi gör med jordens resurser.

Ingår i nätverk

Att hon är en del av projektet Stadsbruk innebär att hon får stöd av kommunen, närmare bestämt av Fastighetskontoret. Hon ingår i ett nätverk med andra stadsodlare. En del har kommit längre, till exempel Kajodlingen, och kan dela med sig av sina erfarenheter.

– Det ger så många värdefulla kontakter och jag tror att samarbete är nyckeln för att lyckas.

Hon samverkar redan med Kusin Jord, två kusiner som levererar närodlade och närplockade ätbara växter till restauranger i Göteborg.

– De är så inspirerande och duktiga, och jag lär mig massor om vildplockat av dem, säger hon.

Annars är det farmor i Västerlanda som är förebilden. Hennes gård var ett nav, en välkomnande plats dit släkt och även andra ville komma och bara vara.

– Vid hennes köksbord satt man länge, åt och umgicks. Folk kom och gick hela tiden. Precis så vill jag att det ska vara här hos mig här i Renströmska parken!

Maria Löfstedt