Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Linda Västrik prisad för "omöjliga projekt"

Nöjesartiklar Årets Mai Zetterlingstipendium går till Linda Västrik, Göteborgs i särklass mest envisa dokumentärfilmare.

Göteborgaren Linda Västrik, numera bosatt på Orust, fick under fredagskvällen ta emot Mai Zetterlingstipendiet på biografen Draken av Bengt Toll, ordförande för konstnärsnämndens arbetsgrupp för teater- dans- och filmkonstnärer.

"Konsekvent och kompromisslöst tar hon sig an till synes omöjliga projekt och skapar både vackra och skakande filmer som upprör och engagerar" löd bland annat juryns prismotivering.

Linda Västrik, som är både utbildad tecknare och dokumentärfilmare, slog 2007 igenom med sin självbiografiska dokumentär Pappa och jag som prisades internationellt och väckte diskussion i media kring subjektivitet och rannsakande.

Senast var hon aktuell med De dansande andarnas skog (2013), en hisnande film där hon under närmre tio års tid följde akafolket i Kongos regnskog.

– Jag är jätteglad, det här ger mig arbetsro i ett år, säger Linda Västrik som nu arbetar med en ny dokumentär om Sveriges planer på att bli en världsledande gruvnation. Något som, enligt filmaren, skulle bli fullständigt förrödande för Sveriges ursprungsbefolkning: samerna.

När Linda Västrik hade gjort klart De dansande andarnas skog ville hon rikta kameran mot det urfolk som lever i Sverige. När hon åkte upp till norra Sverige möttes hon av ett helt annat Sverige än det hon sedan tidigare kände till och ändrade därför delvis fokus för sin kommande dokumentär.

– Jag kände att det var mitt ansvar som icke-urbefolkning att berätta om de här långt gångna planerna som finns på att göra Sverige till världens ledande gruvnation. Det drar undan livsförutsättningarna för samerna. Fullständigt kör över och raserar deras rättigheter.

På vilket vis då?

– På alla sätt. Planerna slår mot allt som är viktigt för dem: land, vatten, jakt, mark, kultur, fiske....

Har du en egen relation till Mai Zetterling och hennes filmer?

– Helt ärligt så har jag inte det, men jag tycker att det är väldigt fräckt att det nu finns ett sådant betydelsefullt pris i hennes namn. Jag får kolla upp hennes filmer nu när jag fått priset.

Däremot berättar Linda Västrik entusiastiskt att hon just sett om Chantal Akermans debut: Jeanne Dielman, 23, quai du Commerce, 1080 Bruxelles – en film från 1975.

– Den är helt makalös, kretsar kring en hemmafru och hennes tillvaro. Väldigt maxad, särskitl du sätter in den i sitt sammanhang och tänker på hur tidigt den är gjord!

Vad missar du inte under Göteborgs filmfestival?

– Jag kommer nog att missa det mesta för att jag är på filminspelning, men det jag mest av allt vill se är i alla fall finska filmen The Mine, om en gigantisk miljökatastrof i Finland. Jag skulle också gärna se Gretas guide till galaxen, den verkar så mysig. Hela Nigeria-temat verkar dessutom skitspännande, jag hade gått på varenda en av de filmerna om jag bara hade kunnat.

Visas dina filmer på festivalen?

– Ja, De dansande andarnas skog visas på Valands biograf den 5 februari. Bortom festivalen visas den också nu på lördag, på kulturhuset Kajutan i Henån.

Vad är annars ditt bästa råd, som veteran, till nya svenska filmare?

– Var sjukt besvärlig och jättestolt över att du är det. Var inte producenter och finansiärer till lags utan följ din egen plan. Och utveckla den.

Linda Västrik studerade i början av 1990-talet också fotografi i New York och gick senare fotohögskolan i Göteborg. Under utbildningstiden bistod hon andra fotografer som Christer Strömholm, Brian Weil och Larry Clark.

Nu får hon Mai Zetterlingstipendiet, som med sina 200 000 kronor är ett av Sveriges tyngsta dokumentärfilmpris. Bland tidigare pristagare finns Mia Engberg, Måns Månsson och Ester Martin Bergsmark.

Mest läst