Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Liao Yiwu | För en sång och hundra sånger

Liao Yiwu vittnar om Kina som ett ”själens och tankens fängelse”, skriver Björn Gunnarsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Liao Yiwu

För en sång och hundra sånger

Översättning: Margareta Eklöf

Lindskog förlag

Många har jämfört kinesiske Liao Yiwus För en sång och hundra sånger med Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkieplagen. Det är en rimlig jämförelse. Boken är en detaljerad skildring av Kinas fängelsesystem, förmodligen ett av de mest brutala i världen. Liao Yiwu fängslas för att ha skrivit en rasande dikt om massakern på Himmelska fridens torg 1989. Från februari 1990 och fyra år framåt hölls han fängslad. 2011 flydde han till Tyskland.

Berättelsen börjar med en kortfattad självbiografi, som avslöjar en konstnärsbohem i kinesiska provinsstäder. Berättaren försöker inte precis skönmåla sitt leverne inom denna bohem: det handlar mycket om sexuella eskapader, han är inte snäll mot sin fru och hans politiska engagemang är i bästa fall halvhjärtat. Men krossandet av demokratidrömmarna väcker hans indignation, så till den grad att han är beredd att ta stora risker med sitt eget liv.

Huvuddelen av boken är återberättad från minnet: efter frigivningen får Liao Yiwu sina manuskript beslagtagna gång på gång, och tvingas rekonstruera dem. Stilen är enkel men hårresande, därför att den så detaljerat beskriver de mest avskyvärda vidrigheter: förnedringen, skiten, det utstuderade våldet där fångar sätts att plåga varandra i ett bestialiskt härska-och-söndra-system.

Mot slutet uttrycker Liao Yiwu sin besvikelse över likgiltigheten inför den kinesiska diktaturens hänsynslösa brutalitet. Att kritisera Kina är bad for business, och lär bli det alltmera när västländer blir beroende av den kinesiska tillväxtmotorn för att över huvud taget hålla sina ekonomier flytande.

Men en kinesisk framtid är en framtid med skit, löss och förnedring, i alla fall för dem som försvarar konstens och tankens frihet. Man är böjd att tro Liao när han kallar Kina ett ”själens och tankens fängelse”.

Bild - 2
Mest läst