Medan många nyårsrevyer rör sig från det lokala och ägnar sig mer åt allmänt skoj går Lerumsrevyn åt motsatt håll och gräver sig ner i hemmajorden. Äntligen bygglov är ytterligare ett steg framåt. Roligt att se. Att kalla in professionella krafter för texter (David Anthin och Niclas Ericsson), musikarrangemang (Ericson) och regi (Anthin) var lika vågat som viktigt. Att föryngra ensemblen likaså. Resultatet är en alert och energirik föreställning som tar vara på både stort och smått.
Det är god balans och dynamik mellan numren. Ensemblen framstår som ett härligt kollektiv, alla är med och får plats att visa sina talanger. Texter och musik har välfunna samband.
De ständiga bygg- och omlokaliseringsprojekten i kommunen är den röda tråd som revyn tvinnas kring. Första akten har biblioteket, omvandlat till samnyttjanslokaler, som scenbild. I sagohörnan sammanträder kommunfullmäktige där ledamöterna får knäböja vid leksaksspisen som talarstol. En av många fyndiga regidetaljer.
Andra akten har formen av en gala (en variation på förra årets show) där det kokas politisk soppa och tillverkas publikvänliga ting.
Numren är många och bra, bara några kan jag nämna. The fullmäktig blues, häftigt framförd av Victoria Sandblom, ger en vink om den musikaliska standarden. I Utmanarlov driver Sandblom tillsammans med Klara Sandrén kul med kristendomsundervisning, kommunal strategi och pedagogisk teater på flanellograf. Och Inköpslov – en buskisfars är precis vad den utlovar. En räcka dråpligheter framförda med tajming och finess.
Johan Hwatz är ny i ensemblen och svarar för en rad talangfulla insatser. Hans namne, Johan Bjerkander, är också ny och bidrar inte minst med sin imitationsförmåga. Huka er Jan Björklund och Ernst Kirchsteiger!
Kvinnorna är inte mindre framträdande, Klara Sandrén och Linnéa Hultgren är, liksom Anders Nordahl, andraåringar och fullfjädrade. Övriga ensemblemedlemmar och den utmärkta orkestern icke att förglömma. Lerumsrevyn lever gott på alla. Inklusive politikern Henrik Ripa.
