Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Lena Sundström: Känns det fint att finnas en dag till?

Lena Sundströms texter är som ett hysteriskt flödesschema över smått och stort.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

När jag läste Metros krönikor var det ofta Lena Sundström som gjorde mig glad. En bitsk och reflekterande journalist med spårsinne för orättvisor i världen. Sedan dess har hon blivit kolumnist på Aftonbladet och medarbetare i Kalla fakta i tv.
Det framgår inte klart om den bok med samlade texter som nu kommit ut bygger på tidigare publicerat material. Hur som helst visar den på samma snabba och intelligenta associationsförmåga som krönikorna.
Jag tänker ibland på en gigantisk målning vars upphovsman jag glömt namnet på. Men den heter något i stil med "de dagliga förvecklingarna". Fullt med figurer och streck som i ett virrvarr rör sig över duken. Ett hysteriskt flödesschema över allt stort och smått som händer en vanlig dag.
En krönikör griper oftast tag i en eller två sådana händelser, mixar dem med egna erfarenheter och spetsar till dem. Sedan faller de i glömska. Att läsa Lena Sundströms bok är att i rasande tempo återuppleva somligt som gav rubriker men fallit ur minnet. Som till exempel detta med mödomshinnan, att den inte existerar utan är en myt som använts som maktmedel för att hålla kvinnor i schack. Sundström har verkligen rätt i att det borde varit världens scoop. Var är uppföljningen?
Vad man möjligtvis kan invända mot den här boken är att det hetsiga tempot som passar till dagstexter inte fungerar lika bra i bokform. Talspråk och trenduttryck har ofta ett bästföre- datum. Men jag anar att Sundström kommer att skriva mera och experimentera med andra former.
Mest läst