Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Jag känner mig inte så gammal. När jag träffar folk som är yngre än jag kan jag tänka ’fan vad gamla de ser ut’, haha, säger Ulf Sterner. Bild: Bild: Janerik Henriksson/TT

Legendaren Ulf Sterner efterlyser glädjen i hockeyn

Ishockey För femtio år sedan var Ulf Sterner en av Sveriges största hockeystjärnor. Fortfarande följer han spelet noga, från åskådarplats. Och mycket har förändrats tycker han.

Ulf Sterner har för några dagar lämnat Värmland och befinner sig i Stockholm. Anledningen är årets Idrottsgala. Som en av Idrottsakademins nära trehundra ledamöter får han en inbjudan varje år mot att han är med och röstar fram vinnarna i de olika kategorierna.

– Det är väl sjuttonde året jag är här. Det är kul att få träffa alla och prata lite, säger han.

Hemma i Grava-Rud ligger skridskorna på hyllan sedan många år tillbaka. Men intresset har han kvar och han missar sällan ett tillfälle att se hemmalaget Färjestad i Karlstad. Efter att ha spelat 189 matcher med landslaget är han ”Stor grabb” vilket innebär gratis inträde till alla evenemang.

Ulf Sterner ser att mycket har förändrats i hockeyn. Förr var det enklare. Alla var med och hjälpte till utan att ta betalt. Pappa Erik var tränare och tog hand om pojklaget. Och klubban hade Ulf gjort själv i träslöjden.

– Nu ska det vara komposit som kostar flera tusen kronor. Det gäller alla, även i början. Det är helt fel. I elitserien kan en spelare tjäna flera hundra tusen i månaden. Men mycket pengar betyder inte alltid framgång.

– I många lag finns inte gemenskapskänslan, och jag efterlyser spelglädjen. Nu tränar de så mycket att den har försvunnit. Visst, spelet har blivit snabbare men också mer defensivt, man skyddar det egna målet, spelar 0-0. Det är ingen underhållning för publiken. Men allt har sin tid. Jag står vid sidan nu.

Och allt var heller inte bättre förr. Ulf Sterner berättar att han som liten mobbades. Dels i skolan av lärarna – han fick börja när han bara var sex år och hade svårt att hänga med. Dels för att hans mamma kom från Tyskland. Föräldrarna hade träffats där under olympiska spelen 1936.

– Jag kallades för tyskungen och de andra barnen fick inte leka med mig. Men jag bet ihop och blev nog lite hårdare.

Idrottsmässigt var han en osedvanlig talang och visade framfötterna i framför allt hockey. Redan som trettonåring fick han plats i Deje IK:s A-lag. Sedan åkte det på – Forshaga, Färjestad, Frölunda och Rögle är några av de svenska lag han har spelat för.

Som 17-åring gjorde han debut i svenska landslaget. 1962 var han med och vann VM i Colorado Springs. Året efter blev det ett VM-silver. Framgångarna ledde fram till ett proffskontrakt med New York Rangers. 1964 åkte han som förste svensk över Atlanten för att spela i NHL.

Förändrade NHL dig?

– De ville inte ha med utlänningar och jag var ju tvungen att försvara mig. Slogs man inte var man en fegis. Det var vinna eller försvinna. Vid varje match var det minst en halvtimmes slagsmål, det var löjligt. Men jag var den ende som hade alla tänderna kvar.

– Lönen jag fick går inte att jämföra med vilka pengar som betalas ut i dag. Men jag gråter inte för det. Hemma säger vi: ”Det ordnar sig. Och ordnar det sig inte så kvittar det”. Haha, det är Värmland i ett nötskal.

FAKTA: Ulf Sterner

Fyller: 75 år den 11 februari.

Bor: Grava-Rud utanför Karlstad.

Familj: Hustrun Pia, två barn och tre barnbarn.

Gör: Pensionär och före detta hockeyproffs.

Om att fylla 75: ”Jag känner mig inte så gammal. När jag träffar folk som är yngre än jag kan jag tänka ’fan vad gamla de ser ut’, haha”.

Så firar jag födelsedagen: ”Lugnt.”

Gör den närmsta framtiden: ”Åka hem, hoppa i arbetarkläderna, ut och köra häst och mocka. Sedan ska jag gå på Färjestad-Växjö.”

Mest läst