Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Ledningsansvaret bortglömt i svensk skoldebatt

Lärarna, politikerna, huvudmännen, föräldrarna – syndabockarna är många i svensk skoldebatt, men var är diskussionen om skolledarnas ansvar och roll? skriver bland andra Ewa Bergman, Liberala lärare.

Ibland kan en enstaka händelse resultera i kritik mot en enstaka skolledare. Ofta handlar det då om kränkningar eller mobbning som i fallet Lundsberg, annars om en misskött budget. Trots att ledningsfrågan är central för skolans framgång saknas en mer generell diskussion om rektorernas kompetens. Vi i Liberala Lärare vill lyfta denna diskussion och även koppla ledningsfrågan till de senaste tjugo åren av nedgång i svensk skola.

Förr var rektorer i allmänhet skickliga lärare, väl insatta i vad undervisning innebär och i vilka utmaningar lärare på det aktuella stadiet möter. Rektorer var ledare som lärarna hade förtroende för, vände sig till för hjälp och stöttning, ledare som slogs för sin skola och för sina lärare gentemot Skolöverstyrelsen, ledare som hanterade besvärliga elever och föräldrar. I dag har få rektorer kompetens för ett adekvat ledarskap. Lärare vittnar om rektorer som aldrig eller ett fåtal gånger gjort lektionsbesök. Att rektorer ger ett relevant stöd hör till ovanligheten.

Huvudmantrat i dag är istället budget i balans och för dagens rektorer är det viktigare att hålla sig väl med huvudmannen och med förvaltningen än med de lärare de är satta att leda. Finns det alls ett ledarskap brukar det handla om att pracka på lärarna den för tillfället populära pedagogiska frälsningsläran.

Hur gick det här till?

Hur gick den här förändringen till? Efter kommunaliseringen blev det vanligt att lärare på lägre stadier eller i förskolan blev skolledare på högstadiet eller på gymnasiet. Många skickliga rektorer, rektorer som ansågs företräda förlegade synsätt, skuffades undan till förmån för andra som aldrig hade stått i ett klassrum. Således avprofessionaliserades inte bara lärarkåren, utan även rektorskåren – en viktig bidragande orsak till försämringen av svensk skola de senaste tjugo åren.

Rektorernas nya roll som huvudmannens förlängda arm, och den inställning till skolan detta förhållande illustrerar, talas det tyst om i den svenska skoldebatten. Men ska vi få en bra skola i Sverige måste huvudmännens skadliga styrning av skolan upphöra. Om den enskilde läraren och kollegiet ska lyckas måste förutsättningarna vara de rätta. Ledarskap, organisation och support är självklarheter i andra företag och organisationer, men finns inte ens med i diskussionen om den svenska skolan, vare sig i eller utanför riksdagen.

För oss i Liberala Lärare är det givet att en rektor ska ha undervisat på det stadium han eller hon ska leda. Vi menar vidare att det vore önskvärt att rektorerna undervisar som en del av sin tjänst. Vi vill lyfta diskussionen om svensk skola till ledningsnivå och flytta över en del av ansvaret till dem som är våra chefer. Vi vill vidare att det skrivs in i skollagen att rektorer ska ha lärarutbildning och undervisningserfarenhet på det stadium där de utövar sitt ledarskap.

Lärare sägs vara den viktigaste resursen för eleverna – om den resursen ska komma eleverna fullt ut till del måste den svenska lärarkåren ha adekvat kompetens hos sina skolledare.

Ewa Bergman

Elias Dietrichson

Håkan Friberg

Gertie Hammarberg Tersmeden

Jan Lenander

Helena von Schantz

Maria Settergren

Ingvar Svensson

Clas Örjan Spång

Liberala Lärare – ett nybildat nätverk av liberala lärare och lärarstudenter som vill påverka skolpolitiken i riktning mot förbättrade möjligheter för lärare att utföra sitt yrke

Mest läst