En läsare skrev till mig à propos att jag i en krönika hävdat att Donald Trumps installationstal var förskräckligt. Han undrade varför vi aldrig kan skriva något positivt om Donald Trump.
I mitt fall är svaret enkelt: Hur jag än söker, finner jag inget positivt att skriva. Herr Trump, är för att travestera Torgny Segerstedt, en förolämpning - en förolämpning mot allt det som är bra och beundransvärt i USA och en förolämpning mot den liberala och öppna världsordning som vi, trots många undantag, rör oss emot.
Det har ältats i oändlighet, hur det kunde gå som det gjorde. Ett utbrett missnöje och en protest mot de styrande eliterna, stora grupper i framför allt mellanvästern som inte fått del av den välståndsökning som kommit kuststaterna till del och ett missnöje med den stora, illegala invandringen, är några av de vanliga förklaringarna.
Dessutom menar många analytiker att misstron, ja rent av hatet, mot Hillary Clinton var starkare än rädslan för vad Donald Trump kunde ställa till med - "han kommer ändå inte göra alla dumheter han talar om". Men se det är precis var han gör - och värre. Donald Trump överträffar vida såväl högerns förhoppningar som alla andras farhågor.
Sedan Trump tillträdde så har analytiker och krönikörer på olika politiska flanker sökt utvärdera Barack Obamas presidentskap. Republikaner har, föga förvånande, hävdat att han åstadkommit så gott som intet, alternativt fördärvat landet i väsentliga avseenden.
Demokrater menar å andra sidan med rätta att han, trots att båda husen i Kongressen har republikansk majoritet, fick igenom ett antal mycket viktiga reformer, avtal och beslut så som Obamacare, det globala klimatavtalet, kärnvapenavtalet med Iran och förbättrade relationer med Kuba. Han lyckades övervinna de gigantiska ekonomiska bekymren som följde i spåren på den globala finansiella härdsmältan 2008. Han har konsekvent drivit frågor om allas lika rättigheter oavsett ras, religion, kön eller sexuell läggning.
Det är emellertid gåtfullt att inte fler pekat på den symboliska betydelse Barack och Michelle Obama haft för USA och världen. President Obama har med en osviklig moralisk kompass, stor begåvning, retorisk elegans, anständighet och mod representerat det bästa i USA. Han har visat att det är möjligt att "ta sig hela vägen" till det högsta ämbetet också för en afro-amerikan. "The first lady" Michelle Obama har genom sitt agerande, sina ställningstaganden och sin personlighet blivit ett föredöme för en generation unga kvinnor.
När Barack Obama avgick var följaktligen hans så kallade "approval rating" 60 procent (hur hans arbete som president uppskattas av väljarna). Bara tre andra presidenter har haft högre: Roosevelt, Reagan och Clinton. 41 procent av amerikanerna ansåg också att det fått det bättre under president Obama. Än bättre opinionsstöd hade Michelle Obama - 68 procent.
Men tillbaka till Donald Trump. Man kan givetvis diskutera huruvida Barack Obama åstadkom mycket eller lite under sina åtta år i Vita Huset. Ställt utom allt tvivel är emellertid att president Trump åstadkommit en massa under sina tre första veckor som president. Om någon för fem år sedan hade gjort en film om en fiktiv president som under sina första veckor i ämbetet gjorde vad Trump nu gjort, skulle de flesta av oss nog ha tyckt att det var en dystopisk överdrift, en overklig och kanske roande satir över den amerikanska högern.
Men det är inte roande och det är verklighet. I Vita Huset och över världens mäktigaste nation härskar nu en man som är okunnig, nyckfull, aggressiv, självöverskattande, lögnaktig och hämndlysten och som i ett aldrig sinande twitterflöde förolämpar, om inte Gud, så i varje fall hela världen.
Han började sitt presidentskap med ett oförsonligt, aggressivt och nationalistiskt installationstal, som anses vara skrivet av Trumps främste rådgivare Steve Bannon, grundare av högerextrema Breitbart News. Bannon ser Trump som inledningen på ett uppror och lär ha sagt att han likt Lenin, "vill förinta staten, riva ned allt och förstöra hela det nutida etablissemanget." Bannon anser också att krig kan ha en renande effekt (Fleming Rose, DN, 8/2- 2017).
Donald Trump har fortsatt som han började. Han har förolämpat en lång rad av de 20 stats- och regeringschefer han talat med. Han har anklagat Tyskland, Japan och Kina för att manipulera sina valutor för att vinna handelsfördelar. Han vill säga upp handelsavtal, höja tullar, bygga en mur mot Mexico bekostnad av Mexico och han har nyligen stängt gränserna för människor från sju, i huvudsak, muslimska länder. Det har fått 160 stora amerikanska företag att protestera, allmänna åklagare att överklaga presidentens "executive order" och en domare i Washington att stoppa genomförandet - en förödmjukande motgång för president Trump.
Donald Trumps agerande har skapat osäkerhet och rädsla över hela världen och ett växande motstånd i USA. Fler och fler inser nu att America First kan bli förödande just för Amerika.
För ett litet exportberoende land som Sverige kan handelskrig och protektionism få svåra konsekvenser. Men vi kan också lära av Trumps härjningar. Vi lär oss att grundlagar som balanserar makten är av oerhörd betydelse och att trovärdiga, sakliga medier som granskar makten är centrala. Vi lär oss betydelsen av vaksamhet mot förenklade svar på svåra frågor. Och vi lär oss att det osannolika kan bli sant.
Vad långsamt växer varar tiden ut, säger talesättet. Trumpbubblan har vuxit med våldsam fart. Låt oss hoppas att hans presidentskap blir ohållbart och inte varar tiden ut.
