Intrång och inhämtning av underrättelser (”spionage” som det kallas på civil svenska) med drönare (UAV på militäriska) är de nya ubåtskränkningarna. Försvarsmakten har bekräftat att avancerade drönare ett flertal gånger det senaste året observerats över Gotland och att de i våras vid flera tillfällen störde övningen Vintersol i Norrbotten.
Nu har oidentifierade kvalificerade vingdrönare med ett vingspann på 4 - 5 meter observerats på Öland, där amerikanskt Patriotluftvärn ska grupperas som en del av försvarsövningen Aurora.
På 70- och 80-talet begick Sovjet upprepade ubåtskränkningar mot svenskt vatten, för inhämtning av underrättelser och krigsförberedelser mot Sverige. På den tiden var Sverige fortfarande officiellt alliansfritt och neutralt, vilket vi inte är längre givet den militära allians vi har med övriga EU-länder via Lissabonfördraget.
Förr var det allra viktigaste att dölja vilka som låg bakom intrången för svenska folket. U-137 i Karlskronas skärgård gav dock facit och resten är bara en fråga om desinformation. I dag bör man tala klarspråk om drönarnas ursprung.
Under kalla kriget släppte vi ut alla instängda miniubåtar. Sovjetiska och nu ryska miniubåtar har små kärnreaktorer ombord, och att sänka dem inne i svensk skärgård kan leda till omfattande miljöproblem och dålig stämning. Så man tryckte till dem måttligt, och släppte sedan ut dem. Antagligen gjorde man detsamma vid ubåtsintrånget i Stockholms skärgård 2014, där man på grund av svensk oförmåga och ovilja att sänka främmande ubåtar åtminstone var ärlig och kallade det för underrättelseoperation i stället för ubåtsjakt.
Men i dag kan man uppnå mycket mer med drönare än ubåt. Större vingdrönare kan startas på Kolahalvön eller i Kaliningrad och på någon timme flyga in till Sverige. Vad som förekommer på Försvarsmaktens identifikationskort är dock mindre vingdrönare med kortare räckvidd som alternativt kan startas från officiellt civila eller militära fartyg på Östersjön, eller rentav från svensk mark. De kan följa förplanerade rutter och fotografera förbestämda mål, men också användas för signalspaning och även styras manuellt på distans, samtidigt som de kan vara uppe i upp till några timmar. En ryskmärkt UAV störtade nyligen nära en Natobas i norra Polen, söder om Kaliningrad.
Då de är omärkta kan Försvarsmakten inte bekämpa dem enligt IKFN-förordningen, som dock har särskilda regler för ubåtar om dessa kan förväntas vara militära. Det går inte att avgöra om det är en militärt ägd drönare och man får inte förstöra privat egendom hur som helst i fredstid. Att skjuta ner dem är också svårt i fredstid - allt man skjuter kommer ner någonstans, där det riskerar skada allmänheten.
Försvarsmakten har rutiner och identifikationskort för de vanligast förekommande UAV:erna, men IKFN-förordningen behöver moderniseras. Över tillfälligt avlyst område, övningsfält, skjutfält och skyddsobjekt bör Försvarsmakten få rätt att plocka ner drönare på lämpligt sätt.
