Världen är inte som den ser ut. Ibland blir det mer tydligt, som när veckans Panama Paper-skandal rullat över världen och avslöjat både troliga och otroliga förgreningar av skattefusk och korruption långt upp i världens makteliter. Men skandalen är större än så. Och den pågår dagligen.
Helt tillförlitliga siffror på hur mycket pengar som försnillas från ekonomin är svåra att få fram just då det rör sig om en ljusskygg verksamhet. Skatteverkets tio år gamla siffror ger notan 133 miljarder på samtliga förlorade skatteintäkter i landet. Andra gör med trovärdiga mätmetoder betydligt mer hårresande kalkyler. Richard Murphy vid City University of London menar att denna skuggekonomi bara i Sverige undanhåller runt 285 miljarder kronor i skatt. Varje år. Mellan 133 miljarder och 285 miljarder kronor. Oavsett den faktiska siffran är det chockerande summor som varje år försvinner odeklarerade ur statsbudgeten. Puts väck.
Tittar vi på europeisk nivå är siffrorna ännu mer chockerande. Europeiska Kommissionen uppskattar att 1000 miljarder euro försvinner genom skatteflykt. Murphy tar i från tårna och menar att runt en triljard euro årligen undanhålls den europeiska välfärden.
Återigen, allt rör sig om uppskattningar. Det enda säkra är att det rör sig om ofattbara summor. Summor så stora att de senaste decenniernas hårda krav på nedskärningar i välfärden, de blodigt hårda sparprogrammen i Grekland och de ekonomiska argumenten för att begränsa invandringen till Europa alla faller i ett nytt ljus:
Sverige och Europa har egentligen råd med så mycket mer.
Att sätta stopp för skatteflykten borde därför vara högsta prioritet. De försvunna miljarderna är pengar som samhället begär ut av folket och företagen för att upprätthålla sjukvård, skola, polis, statliga institutioner och myndigheter, vägar och broar och migration. Nödvändigheter för alla, inte minst de skattesmitande företag som skulle ha orimligt höga kostnader om de själva skulle stå för utbildning, vård, omsorg och infrastruktur för sina anställda.
Visst. Delar av de försvunna pengarna kommer staten aldrig att få tag i på egen hand. Enskilda medborgare som slarvar eller skarvar är omöjliga för Skatteverket att nå en och en. Här handlar det i stället om att få folk att vilja betala skatt. Och det gör det ännu viktigare att sätta stopp för det planerade, storskaliga skattesmitandet från samhällets allra rikaste. För den byggjobbare som frågar sig varför hen varje månad ska lämna över en stor summa pengar på skattesedeln, när de med störst tillgångar helt slipper, ställer tyvärr en helt berättigad fråga. Inte minst när hen listar ut att skatten, om vi behöll samhället som det ser ut idag, skulle vara betydligt lägre om alla faktiskt bidrog.
Panama Papers-skandalen kommer att glömmas bort. Antagligen redan nästa vecka. Men rubrikerna borde vara eviga. Varje dag som världens allra rikaste tillåts fortsätta med sitt planerande skattesmitande är i sig en skandal. Och varje dag svenska och europeiska politiker inte anstränger sig maximalt för att stoppa det - ett misslyckande.