Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

von Bayern: Slösa inte bort krisen!

En fördel med kriser är att de uppenbarar systemfel och grundläggande otillräckligheter. När det går bra och allt flyter på som vanligt orkar ingen bry sig. Går det dåligt blir man tvungen. Det är mitt stora hopp, skriver gästkolumnisten Anna von Bayern.

Den tyske officeraren Franco A hade en särskilt lömsk plan: Han ville genomföra ett attentat som skulle se ut att ha en islamistisk bakgrund för att främja hat mot flyktingar. Därför sökte 28-åringen asyl som syrisk flykting och blev tilldelad subsidiärt skydd. Han fick ett rum i en flyktingförläggning och socialbidrag. 

Det är djupt oroväckande att det finns potentiellt våldsamma högerextremister inom den tyska försvarsmakten. Det är också oroväckande att vem som helst kan registrera sig som syrisk flykting i dagens läge. Franco A talar inte ett ord arabiska. Men när över en miljon migranter kom till Tyskland år 2015 tvingades det tyska Migrationsverket att snabba på processerna. Om man uppger att man är syrier är man nästan garanterad uppehållstillstånd. 

En fördel med kriser är att de uppenbarar systemfel och grundläggande otillräckligheter. När det går bra och allt flyter på som vanligt orkar ingen bry sig. Går det dåligt blir man tvungen. Det är mitt stora hopp. 

Fallet Franco A är ännu ett bevis på statens fundamentala misslyckande att uppfylla sina grundläggande uppgifter. Staten har ingen koll på identiteter eller antalet flyktingar och migranter. Beslut om asyl eller uppehållsrätt betraktas som rent ”lotteri” av medarbetare på det tyska Migrationsverket. 

Ansökningsprocessen tar tid och är enormt frustrerande för de inblandade. Brottslighet, knarkmissbruk och prostitution stiger särskilt bland unga flyktingar. Extremister har lätt att rekrytera, antalet individer som betraktas som farliga och redo att begå attentat stiger. Knappt en dag går utan att en islamist som tros ha planerat ett attentat i Tyskland tillfångatas. Samtidigt har det högerextremistiska våldet ökat. Nästan 1000 attentat på flyktingförläggningar registrerades bara under år 2016. 

Hur ska myndigheter hinna ikapp? Hur ska de hinna utbilda fler poliser och säkerhetstjänstemän? För att det ska ha en chans att lyckas krävs en genomtänkt analys av brottsligheten. Politik börjar med en betraktelse av verkligheten. 

Den tyske inrikesministern Thomas de Maizière presenterade nyligen en undersökning om brottslighet som särskilt granskade brott begångna av migranter som inte tidigare bott i Tyskland och som ännu inte hade fått asyl eller subsidiärt skydd. Det är explosiv läsning i ett valår. 

Enligt statistiken har antalet nyanlända migranter bland de som misstänkts för brott stigit 52,7 procent år 2016. Det totala antalet misstänkta med utländsk bakgrund i Tyskland var 616 230 stycken, en fjärdedel var nyanlända (brott som illegal inresa eller identitetsförfalskningar är inte medräknade). Sammansättningen av brotten är ännu mer oroväckande. Nyanlända migranter utgör knappt två procent av befolkningen, men står för 15 procent av grova brott som sexuellt våld och våldtäkt.  Samtidigt uppger två tredjedelar av tyskarna att de känner sig otrygga och osäkra i det offentliga rummet.

Det finns många förklaringar; bland annat är det väldigt många yngre män bland de nyanlända som, i likhet med överallt i världen, har högre kriminell potential än genomsnittsbefolkningen. Viktigare än detta är vilka slutsatser vi drar. Hur tänker Sverige göra utan att ens ha en aktuell statistik att analysera? Varför vägrar Brottsförebyggande rådet att göra sitt arbete? 

Mest läst