När jag var 18 år tog jag studenten och sjöng om lyckliga dagar, de enda jag kände till. När vår före detta kansler Helmut Kohl var i samma ålder gick han 500 kilometer hem från sin krigstjänst genom ett Tyskland i ruiner. Det mest fasanfulla kriget i historien, som hans fosterland börjat, kom till slut. Han såg allt tänkbart och otänkbart mänskligt elände. Hans dyrkade äldre bror hade precis dött i en bombning.
Helmut Kohls insats för ett integrerat, fredligt Europa och ett återförenat Tyskland kan bara förstås utifrån denna erfarenhet. Han kände krigets helvete. Han inte bara visste att det aldrig fick hända igen, så som vi vet det på ett rationellt plan, utan han kände det fysiskt. Han kände smärtan av vad det som vi i dag kallar hate speech, rasism och bristfällig demokrati kan leda till. Han värderade fred och frihet högst.
Kohl gick bort i fredags. Generationen av vittnen försvinner. Men vi måste bevara det den åstadkom och det den mindes. Särskilt i dessa tider, där Storbritannien lämnar EU, där islamistiska terrorister vill få oss att tro att vi befinner oss i ett civilisationers krig, där USA som garanterat vår säkerhet är oberäknelig och där radikala partier växer sig stora över hela kontinenten.
Vi får inte ge en chans till de politikersom använder förnedrande retorik och som anser sig själva, sin religion, sin nation, mer värda än andras.Vi måste stå upp för fred och frihet inom våra samhällen. Vi måste begära av våra politiker att de håller våra värden, våra civilisatoriska prestationer, högt. Vi står för människors lika värde, för jämställdhet mellan man och kvinna, för personlig frihet, mot allt våld, för demokrati. Dessa värden är inte förhandlingsbara.
Vi måste begära samma ställningstagande från alla i samhället. Men det är vi dåliga på. Nästan varannan tysk med turkisk bakgrund tycker att sharia är viktigare än tysk lag. En studie i sex europeiska länder visar att två tredjedelar av där levande muslimer tycker religiösa lagar är viktigare än det egna landets. I en annan studie önskade sig en tredjedel av i Tyskland levande med turkisk bakgrund att muslimer skulle kämpa för ”en återvändning till ett samhälle som på Mohammads tid”, en samhällsmodell som är raka motsatsen till vår. Sju procent tyckte att tillgripande av våld var okej i syfte att försvara eller sprida islam.
Allt färre människor i Tyskland anser att demokrati är den bästa statsformen. Människor som levt i förtryck är förtvivladeöver vad många av oss tror sig vara beredda att ge upp. Vi måste undervisa barn i historia så att de förstår att bara en demokrati kan garantera frihet.
Över 40.000 människor demonstrerade i Tyskland för Erdogans referendum att avskaffa demokratin i Turkiet. Bara ungefär 1000 deltog i "Muslimernas fredsmarsch” i lördags mot islamistiskt våld. Enligt polisen var ungefär hälften muslimer. Det är inte mycket i ett land med 4,5 miljoner muslimer. Men bara de som närde illusioner om en stark, organiserad, liberal islam kan bli överraskade. Låt oss stärka en sådan reformering genom att bli modigare i vårt försvar av vår way of life, varje dag.
