Visst finns det svenska värderingar

En vanlig invändning mot idén om svenska värderingar, är att det inte finns någon enda värdering som kan sägas vara unik för Sverige, skriver gästskribenten Thomas Gür.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

En vanlig invändning mot idén om svenska värderingar, är att det inte finns någon enda värdering som kan sägas vara unik för Sverige. Då heter det att vilken värdering som man än kan räkna upp som typsvensk – omfattande jämställdhet, respekten för individens fria val, en demokratisk hållning, tolerans etc. – så finns det en sådan likartad och lika stark värdering i något annat land eller i annan kultur.

Det är en träffande invändning, eftersom den stämmer. Det finns givetvis ingen enskild värdering som Sverige är helt ensam om. Men samtidigt är den också en ogiltig invändning, eftersom det som vi kallar för svenska värderingar inte är värderingar som är unika var och en för sig. Det som gör dem till svenska värderingar, och som rättfärdigar att man kan tala om svenska värderingar, och som skiljer sig från andra länders och kulturers värderingar, är istället två varandra kompletterande element.

ANNONS

Det första är den unika kombinationen i Sverige och i det svenska sammanhanget av olika värderingar, som kanske också återfinns i andra kulturer. Det är den kombinationen som gör att dessa värderingar just blir sammantaget specifikt svenska. Det andra är den historiska och kulturella miljö i vilken dessa värderingar har etablerats.

Om man börjar med det senare, kan till exempel hållningen till slaveri eller som i Norden, träldomen, tjäna som ett exempel. Det kan tyckas som ett extremt eller meningslöst exempel, eftersom alla länder i världen idag har formellt avskaffat slaveriet. Sålunda kan man säga att (nästan) alla kulturer och åtminstone alla stater anser att slaveri är förkastligt. De är alltså en universell värdering och inte en specifikt svensk sådan.

Men i Sverige avskaffades träldomen 1335, och slaveriet i Sveriges få utomeuropeiska besittningar började avskaffas 1813. I Iran avskaffades slaveriet 1928, i Saudiarabien 1962 och i Mauretanien i juli 1980. I ljuset av dessa olika årtal är det inte orimligt att anta att de värderingar som berör slaveriet och dess berättigande eller förkastlighet, skiljer sig åt i till exempel Sverige och Saudiarabien, för att uttrycka sig försiktigt.

Eller ta frågan om relationen mellan könen och kvinnans ställning i samhället. Åter, formellt sett, har de flesta samhällen i världen en lagstadgad jämlikhet mellan män och kvinnor.

ANNONS

I Sverige införs det som kallas för kvinnofrid, förbudet att röva bort kvinnor (och ofta som var fallet att efter våldtäkt tvinga dem till äktenskap) under 1200-talet, och bekräftas i Alsnö stadga 1280.

Föräktenskapliga förbindelser mellan fästefolk blir inte längre olagliga under 1500-talet, och kvinnor som överges efter äktenskapslöfte, får ett lagskydd. I Svenska folkets underbara öden citerar Grimberg, 1527 års riksdags beslut: "Händer att fästman lägrar sin piga eller lagfästa hustru [trolovade] böte där intet före, efter emellan dem är rätt äktenskap för Gudi. Övergiver han henne, straffas efter lagen." Under samma period införs även bestämmelsen att barn som avlats och fötts utan att äktenskap ingåtts mellan trolovade, inte ska anses vara utomäktenskapliga.

Under 1600-talet etableras seden med nattfrieri, först hos aristokratin och sedan hos allmogen. Nattfrieri innebar att unga män på nattetid kunde uppvakta traktens ogifta unga kvinnor i deras egna rum, för att lära känna dem bättre och bestämma sig för vem av dem som kunde passa som hustru. Och omvänt för kvinnorna, som tilltänkt man. Sexuella förbindelser var inte tillåtna, men förekom undantagsvis. Nattfrieri återfanns i hela Sverige under 1800-talet och en bit in på 1900-talet i norra delarna av landet.

ANNONS

När det var dags för bröllop steg bruden och brudgummen in gemensamt genom kyrkporten, så som fri man och kvinna. Detta att kontrastera mot den kontinentala seden att brudens far ledde henne till altaret, för att överlämna henne till nästa man som skulle vara förmyndaren i hennes liv.

När kvinnor genom den ekonomiska frigörelsen och urbaniseringen under 1800-talet i allt större utsträckning tog plats i samhällslivet, och när först logdanser och sedan danser på dansbanor och i folkparkerna blev vanligare, försvann nattfrieriet.

Istället tillkom sådana samlevnadsformer som "Stockholmsäktenskap" och CJL Almqvist kunde 1839 i Det går an, skildra hur en oförvägen ung kvinna, Sara Videbeck, kunde bestämma sig för att ingå ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom, med den man hon förälskat sig i, sergeanten Albert (vars efternamn aldrig omnämns).

1863 blev ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder. 1874 fick också en gift kvinna rätt att bestämma över sin egen inkomst. 1884 blev en ogift kvinna myndig vid 21 år.

Det är mycket få länder i världen som kan uppvisa en sådan historiskt förankrad och gradvis etablerad kvinnlig frigörelseprocess. Kontrastera då detta, inte mot hur den formella och legala statusen för kvinnor ser ut i världen över, utan mot hur denna status utvecklats historiskt – antingen genom århundradena, som i Sverige och i ytterligare några få länder, eller genom årtiondena, i de flesta länder i världen.

ANNONS

Kontrastera sedan denna värdering om relationen mellan man och kvinna, som vilar på detta sammanfattade historiska skeende, med sådana fenomen som hedersförtryck, idén att unga kvinnor inte ska kunna välja vem de skall gifta sig med eller idén att de inte ska råda över sina inkomster själva, som också börjat uppträda i vårt land.

Att förneka de normativa skillnader som föreligger mellan dessa två olika hållningssätt och värderingar, till exempel med påståenden som att det inte finns hedersvåld, utan bara patriarkalt kvinnoförtryck eller att det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige, är inget annat än att avsiktligen göra sig blind för sakförhållandena.

När man på det här sättet rekapitulerar det historiska skede och de samhälleliga ramar inom vilka en norm eller värdering som Sverige delar med andra länder och kulturer, i det här fallet slaveriet eller kvinnans frigörelse, har vuxit fram, framträder också just den unika svenska karaktären av en sådan formellt universell norm. Så skulle man kunna göra med de allra flesta specifika universella normer och därmed se hur deras specifika svenska gestaltning ser ut – synen på de svaga i samhället, på sexuell läggning, på personlig integritet med mera.

ANNONS

Därefter behöver man se dessa värderingar i det konkreta samspel och kombinationer som de uppträder i samhället. Historien och kombinationerna gör dem unikt svenska.

Men vad är det då för vits med att ens diskutera svenska värderingar på det här sättet? Räcker det inte med att kräva laglydnad, så får folk ha vilka värderingar de vill?

Nej, inte i det långa loppet. Lagen är ytterst en avspegling av de gemensamma värderingar som råder i ett samhälle. Den kan också ge en vägledning om vilka dessa värderingar är. Till exempel att barnaga är förbjudet.

Men i längden följer människor i ett öppet samhälle lagarna därför att de delar de värderingar som återspeglar sig i dem, inte därför att de fruktar lagarna och deras väktare, ordningsmakten. Ett samhälle där människor följer lagen enbart av fruktan för polis och domstolar, vore dessutom ett obehagligt samhälle.

Att erkänna att det finns en kombination av värderingar som genom sin historiska framväxt gjort vårt samhälle till vad det är och att se förtjänsten av dem, blir också att bistå de hundratusentals människor som relativt nyligen anlänt till vårt land, att förstå vad för slags samhälle de anlänt till och vad som kommer att behövas från deras sida för att lättare ta sig in i det och bli en del av det.

ANNONS

ANNONS