Vid lunchtid på onsdagen exploderade en bomb på en vårdmottagning mitt i centrala Göteborg – i hörnet av Första Långgatan och Nordhemsgatan. En 85-årig kvinna är svårt skadad. Även en annan kvinna har fått skador (GP 11/11).
Det är inte första gången det smäller i Göteborg. För tre veckor sedan skedde en kraftig explosion på samma plats. Då skadades ingen, turligt nog då det skedde mitt i natten. Någon vecka innan det blåste en bomb ut en entrédörr till ett bostadshus i Länsmansgården. I slutet av augusti exploderade en bomb på Godhemsgatan i Majorna. Femton sprängdåd har inträffat i polisregion Väst hittills i år. Utöver det ett antal misslyckade försök och förberedelser. Förra årets siffra är redan slagen.
Risken att oskyldiga drabbas oavsiktligen är förstås överhängande när man slänger bomber omkring sig. Kastar man in en bomb på en vårdcentral mitt på dagen, räknar man kallblodigt med att offra oskyldiga människoliv. I grunden är förstås bombattentat helt oacceptabla i ett civiliserat samhälle, oavsett motiv eller vilka som drabbas.
Det är lätt att bli avtrubbad med dagens brottsutveckling. Men detta är inget normalläge. Den grova brottsligheten sprider terror och rädsla. Den förgiftar livskvaliteten och utgör en fara för liv och lem för alla göteborgare. Att det i princip räcker att gå förbi fel port vid fel tillfälle för att bli invalidiserad för livet, på grund av att någon medvetet placerar ut bomber, är en orimlighet som inte kan dribblas bort med statistik över trafikolyckor och annat. Här är det inte några olyckor vi talar om.
Sverige sticker idag ut, både internationellt och historiskt, när det kommer till antalet sprängdåd. Det är hög tid för staten att sätta hårt mot hårt. Ett exceptionellt problem kan kräva exceptionella motåtgärder. Men en situation där äldre göteborgare riskerar att lemlästas under ett vanligt vårdbesök är inte ett alternativ.
