Jean de La Fontaine lär ha skrivit över 200 fabler. En av de mest kända handlar om syrsan som sjöng istället för se om sitt hus inför vintern som den strävsamma myran.”Syrsan tänkte blott på sång sommarn lång. Men när höstens vindar tjöto både mygg och maskar tröto.”Fast fabeln är från 1600-talet skulle den kunna handla om dagens Sverige i rollen som närsynt syrsa - inte långsiktig myra.
Aktuella siffror från både Internationella valutafonden (IMF) och Konjunkturinstitutetvisar att vi på allvar måste kalkylera med bistrare ekonomiska tider. Det vanligaste måttet på ett lands välstånd är den totala ekonomiska aktiviteten,kallad bruttonationalprodukt. Men det är stor skillnad på BNP och BNPper invånare. Det måste både regering och opposition tala klarspråk om när vi blir fler i Sverige. Det är inte vackra sånger utan ärlighet som varar längst.
John Hassler, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, intervjuades nyligen i Dagens industri om siffror från IMF som han sammanställt (18/10). IMF är ett oberoende FN-organ som i samarbete med Världsbanken främjar stabil ekonomisk utveckling i världen. John Hassler menar att den ljusa bilden av en urstark svenskekonomi är rejält överdriven. En klart svagare utveckling väntar i Sverige jämfört med EU-snittet. Tillväxten eldas på av den snabba befolkningsökningen som sticker ut i västvärlden. ”IMF:s prognos pekar på en ganska tydlig svensk tillbakagång. Jag är orolig för att vi inte ser den här utvecklingen innan den har blivit så tydlig att den inte längre går att förneka” varnar Hassler.
Molltoner hörs i samma artikel även från generaldirektören för Konjunkturinstitutet. KI:s prognos över tillväxten per invånare i Sverige visar också på en klar avmattning framöver. Dagens tillväxttakt beräknas till 1,4 procent i BNP per invånare. Den förväntas falla till 0,5 procent redan år 2020. ”Det beror på att vi ser framför oss en konjunkturnedgång, men också en fortsatt ganska hög befolkningstillväxt” förklarar Urban Hansson Brusewitz. Enligt Statiska Centralbyrån består demografiförändringen till 80 procent av invandring. Generaldirektören betonar att allt för många utrikesföddas svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt.
Den dystra prognosen för svensk tillväxt får inte avfärdas. Inte minst eftersom det olyckligtvis sammanfaller med att utgifterna galopperar i kommuner och landsting runt om i landet. Det visar hösten ekonomirapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som presenterades den 17 oktober. SKL konstaterar att demografins utveckling innebär ökade kostnader när behoven av skola, vård och omsorg växer i snabb takt. Redan i våras konstaterade SKL:s ordförande Lena Micko: ”Det som är speciellt nu är att kostnaderna ökar så kraftigt i relation till tidigare. Sådana här förändringar har vi inte sett på de senaste tio åren”(TT 10/5).
Man behöver inte vara med i Mensa för att räkna ut attefterfrågan på välfärd kommer att ökanär befolkningen plötsligt växerrejält. Flyktingmottagandet, anhöriginvandringen men även ett historiskt högt barnafödande och en befolkning med fler äldre innebär prövningar av historiska mått för kommuner och landsting. Omfattande investeringar måste göras i allt från skolor, äldreboenden till sjukhusbyggnader. Den solidariskt finansierade välfärdsstaten, som präglas av generella principer, har gagnat Sverige. Men för att upprätthålla viljan att fortsätta finansiera den gemensamma välfärden är det fundamentalt att de som står för notan upplever att kommuner och landsting levererar.
Ettfärsktnationellt avskräckande exempel är den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms kommunfullmäktige. Dagen innan SKL:s alarmerande höstrapport om ekonomin presenterades röstade de igenom att föräldrar som uppehåller sig illegalt i staden med sina barn ska ges rätt till socialbidrag. Politik är prioriteringar. Resurser är begränsade. Hjärtskärande gränsdragningar måste göras.Sverigebehöver fler krassa myror och färre sjungande syrsor i politiken.
