Vem styr i Biskopsgården?

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Under måndagsmorgonen användes engranat i syfte att döda familjemedlemmar till denmorddömde Ahmed Warsame. Åttaårige Yuusuf Warsameförlorade sitt liv i attacken.

Eftersomdet är väl känt attAhmed Warsame sitter bakom lås och bom vargranatattacken mot hansfamilj en uppenbar hämndaktion. Yuusuf Warsamesom miste livet var således inget oavsiktligt offer.

Yuusufär inte första barnet som förlorar sitt liv i gängkrigen. Förrasommaren dog fyraåriga Luna tillsammans med sin pappa och ytterligaretvå män i vad polisen misstänker var en bilbomb.

Gängkrigen i Göteborg påminner alltmer om de i Mexiko och Colombia där hänsynslösaoch välfinansierade narkotikasyndikat öppet strider mot varandra. Detär inte bara en fråga om territoriella monopol på narkotikaförsäljning.Blodshämnder tillhör numera gängens vardag i Göteborg. I ett sådantkrig finns inga civila.

ANNONS

Attgängkriget lagt in en högre växel i Göteborg är inte en nyhet förnågon. Vad som är nytt är att det numera uppfattas som normalt.

Detkommer efter dådet givetvis greppas efter halmstrån som aldrig förr.Krav på hårdare straff för vapeninnehav lär återkomma. Det var förraKSO-ordföranden Anneli Hulthéns standardsvar när Göteborg blevgängkrigens huvudstad i Sverige. Det ska kraftsamlas och arbetasförebyggande säger andra. Men skulle personer som mördar människor påöppen gata, med vittnen, bry sig omhuruvidastraffet för vapenbrott höjs?

Tillgångenpå vapen är ett problem. Så långt tycks alla eniga. Merparten av allavapen i Sverige är insmugglade från Balkan. För att minska den införselnskulle dessa vapen behöva köpas upp på plats, möjligen av Europol, och förstöras i stor skala. Svenska tullen skullesäkerligen också behöva ett tillskott av resurser för att förhindrasmugglingen.

Mendet finns andra kraftfulla reformer som staten kan svara med. I NewYorkbörjade polisen bevaka så kallade "hot spots" – brottsintensivaområden –för att få ned brottsligheten. Polisens strategi i New Yorkförvandlade staden från en av landets farligaste till en av de tryggarepå bara två decennier. Men därutöver tog de lokala makthavarna ettordentligt politiskt ansvar för utvecklingen. Något liknande kommerbehövas i Göteborg.

Ien omfattande amerikansk studie av vilka brottsbekämpningsmetoder somfungerar konstateras att polisarbete måste fokusera på de problem somboende upplever vara störst. På så vis får man de lokalboendesförtroende och kan därigenom koncentrera sig på att slå sönder dekriminella gängen.

ANNONS

Dettakräver emellertid en intensiv polisiär närvaro och snabba utredningar isamverkan med sociala myndigheter. Det är knappast något polisen mäktarmed i dag. Visserligen kan man utreda allvarliga begångna dåd, men attarbetalångsiktigt och preventivt tycks vara bortom dagens kapacitet.Det märker de boende i Biskopsgården.

Vanligtfolk där lever delvis under belägring. "Vi går aldrig ut efter klockan18-19 på kvällarna. Vi går aldrig och besöker någon eller handlar ellerså när det blivit mörkt" säger Bashar, en boende i Biskopsgården tillAftonbladet (22/8).

Toppenpå isberget är döda barn i ett brutalt gängkrig. Men under ytan ärstadsdelar som Biskopsgården inte längre fungerande delar av detsvenska samhället. Det är parallella samhällen där feodalherrar sättersina egna lagar och regler.

Dettasker alltså samtidigt som Sverige haren historiskt svag rikspolischef, i form av Dan Eliasson. Det råder strömavhopp av poliser och polisfacket har länge larmat om en ohållbar situation. Lägg därtill engigantisk omorganisation som varken efterfrågats eller uppskattas avpoliskåren.

PolisenNils Löfgren sammanfattade situationens eländighet i ett öppet brevriktat till Eliasson: "Det är katastrof.Rättssamhället harfullständigt havererat. Den som har störstvåldskapital är den som styrlokalsamhället" (Expressen 22/8). Löfgren har rätt. Det är någon somstyr i Biskopsgården och det är inte Polisen.

ANNONS