Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Varning för propaganda

När vi läser om propagandans natur kan vi ta oss en funderare på varför det alltid krävs kriser för att politiker ska ta sig i kragen och fatta nödvändiga beslut, skriver gästkolumnisten Andreas Henriksson.

Efter terrordådet i Stockholm tänker jag på författaren och bokförläggaren Ann-Marie Åshedens färska lilla skrift på 33 sidor: Varning för propaganda.

Boken blev aktuell redan efter att regeringen med statsminister Stefan Löfven (S) i spetsen varnat för en framtida rysk inblandning i den svenska valrörelsen 2018, där förlagan hämtas från det amerikanska presidentvalet i höstas. Mycket tyder på att ryska aktörer varit djupt inblandade genom olika påverkansoperationer som visade sig vara framgångsrika.

Men den blev ännu mer aktuell efter de kallblodiga terrormorden i Stockholm, och det givna informationsflöde som exploderade i både traditionella medier och nya sociala medier. Efter att den första chocken lagt sig, och folk spontant organiserade hjälp och stöd under hashtagen #openstockholm, vrids diskussionen över till analyser, tolkningar och förslag på politiska åtgärder.

I dessa fullt legitima diskussioner finns det en rad kloka kommentarer och förslag, men också folk som vill driva en på förhand satt agenda, och som inte drar sig för att använda fejkade bilder, falska citat och annan form av klassisk propaganda för att nå sina syften.

Men propagandan tar sig numera betydlig mer sofistikerade uttryck än så, måste vi vara på det klara med.

“Det råder högkonjunktur för propaganda. Inte bara ute i världen, utan också i Sverige. Det är dags att höja varningsflagg. När propaganda bedrivs målmedvetet, uthålligt och effektivt sätter den vårt förnuft ur spel och förändrar oss på djupet. För demokratiska samhällen kan skicklig propaganda vara livshotande”, skriver Ann-Marie Åsheden i bokens programförklaring.

Hon hjälper oss läsare förstå det komplexa fenomenet propaganda och att genomskåda det, och just därför är den livsviktig nu. Inte minst är kapitlet om frågan som delade Sverige (flyktinginvandringen) nyttig läsning.

När vi läser det ska vi ha i åtanke att efter terrordådet fokuseras mycket av debatten på papperslösa (personer utan uppehållstillstånd) som uppehåller sig illegalt i Sverige, vilket inte är så konstigt givet den häktade och för dådet misstänkta gärningsmannens status. Men ännu viktigare är att diskutera det grå parallellsamhälle som växer fram i spåren av de papperslösa. I mixen av social utslagning, arbetslöshet eller svarta jobb för svältlöner, hopplöshet och därpå följande kriminalitet har IS propagandister och andra radikaliserade jihadister perfekta måltavlor för sin propaganda och rekryteringskampanjer.

Men vi måste samtidigt vara på det klara med att propagandans måltavlor finns i alla samhällsgrupper, bortom de papperslösa. Även vi morgontidningsläsare kan vara mål för propaganda.

När vi läser om propagandans natur kan vi ta oss en funderare på varför det alltid krävs kriser för att politiker ska ta sig i kragen och fatta nödvändiga beslut. Om de istället gjorde detta under ordnade och välorganiserade former skulle besluten bli bättre och mer genomtänkta, samtidigt som propagandan skulle ha mindre chanser att påverka själva hjärtat i vårt parlamentariska samhälle.

Mest läst