Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Vad händer egentligen i Polen?

Ledare: Adam Cwejman möter Wieslaw Tarka, Polens ambassadör i Sverige för ett samtal om säkerhetsläget i Östersjön och Europas migrationspolitik.

Polen har på en generation gått från fattig planekonomi till en av Europas snabbast växande ekonomier. Landet är ett av NATO:s främsta medlemmar och utöver Storbritannien, USA:s närmaste allierade i Europa. Men trots att det tar längre tid att flyga från Malmö till Stockholm än till Gdansk, så är kunskapen om vårt södra grannland alltjämt liten i Sverige. 

Rapporteringen om Polen i svensk press har präglats av mörka skildringar av ett land som håller på att sjunka ned i ett auktoritärt träsk. Överensstämmer dessa skildringar med verkligheten eller har vi i Sverige fått något om bakfoten? Om detta och flera andra aktuella ämnen samtalade jag om med Polens ambassadör i Sverige, Wieslaw Tarka. 

Resultatet av höstens val har i svensk press beskrivits som oroväckande, eller rentav ett tecken på att Polen håller på att bli odemokratiskt. Stämmer det att Polen går i en ”ungersk riktning” och vad hände egentligen i Polen efter höstens val?

- Valet var på inget sätt odemokratiskt. Det råder ingen som helst tvekan om detta. Vad gäller bilden av Polen är det naturligt att det finns olika uppfattningar, det gäller även i högsta grad inom Polen. Den stora förändringen i Polen ägde rum efter år 1989. Hela samhället bytte spår, sådana förändringar innebär enorma påfrestningar på ett land. Samtidigt har landet haft en häpnadsväckande tillväxt. 

- Mycket av debatten i Polen i dag handlar om fördelningen av denna tillväxt. Deltar alla i det polska samhället i den här utvecklingen? Är det bara storstäderna som drar nytta av utvecklingen medan småstäder och landsbygden lämnas bakom? Många frågar sig också varför två miljoner polacker utvandrat till länder som Irland och Storbritannien. 

- Tittar man på parlamentet kan man fråga sig varför det finns ett parti som Kukiz, ett sorts missnöjesparti som många unga röstar på. Varje utveckling har immanent fört med sig vissa påfrestningar på samhället. Men det råder ingen tvekan om att det som händer är en demokratisk process. 

- Du kommer att fråga mig om författningsdomstolen och om polsk media. Även där måste man konstatera att problemen inte är nya. De började inte med den här regeringen. Diskussioner om författningsdomstolen är gamla. Vad gäller media är en politisering av offentliga medier inte heller något nytt, dessutom glömmer man att merparten av alla medier är privata och oberoende.

Men varför finns då en sådan iver, exempelvis i Sverige, att beskriva utvecklingen i Polen som odemokratisk?

- Eftersom man inte har några korrespondenter på plats. Man följer nyhetsbyråernas rapportering helt. Man går helt enkelt inte in på djupet, då blir det svart och vitt.

Under höstens diskussioner om flyktingsituationen i Europa fanns det en förhoppning om att man skulle få till en jämn europeisk fördelning av flyktingmottagandet. Vilket visade sig vara svårt att uppnå. Främsta skälet verkade vara att olika medlemsländer hade väldigt olika bilder av sitt ansvar. Den förra polska regeringen bestämde sig för en begränsad kvot, den nuvarande regeringen ledd av Lag och rättvisa valde att inte ta emot någon alls. Varför vill inte Polen bidra?

- För tio år sedan jobbade jag med Polens inträde i Schengensamarbetet, som statssekreterare var jag bland annat ansvarig för migrationsområdet. På den tiden brydde ingen sig om de här frågorna. Vi anade att det skulle ändras. Migration följer ett visst kedjemönster. Man åker ditt man har bekanta, släkt och familj. Assyrier kommer exempelvis till Sverige eftersom de redan har band till landet. De enda två migrantgrupper som har sådana band till Polen är ukrainare och vietnameser. 

- Polen tar inte emot flyktingar men däremot migranter. Och vi beräknar att det i Polen just nu befinner sig en halv miljon ukrainare. Uppskattningarna varierar och det kan vara upp till en miljon personer. Eurostats siffror från 2014 visade att 380 000 tillfälliga uppehållstillstånd hade getts i Polen, främst till ukrainare. Storbritannien kom på först plats i mätningen över antalet mottaganden och först på tredje plats kom Tyskland, efter Polen.

- Även de som flyr från Donetskområdet i Ukraina, där kriget pågår, väljer att inte registrera sig som flyktingar. Då har du en oklar status, behöver vänta på besked och kan dessutom inte arbeta. Ukrainare söker sig till Polen, men skaffar vanligt visum och börjar jobba. Polen har tagit sitt ansvar. 

- Och jag vill tillägga, om dessa ukrainare som, märk väl, inte är flyktingar utan migranter, inte skulle stanna i Polen skulle de åka vidare till Västeuropa. Vad gäller migration söderifrån så måste jag konstatera att det inte finns någon politisk vilja att ta emot de människorna. 

Vi fortsätter med Ukraina. Kriget är inte över även om det är lågintensivt. Det är oklart om vapenvilorna efterföljs. Hur har Polen påverkats av kriget, det är ändå två länder som på många sätt, språkligt och kulturellt, ligger nära varandra?

- Först vill jag konstatera en sak, eftersom vi har en halv miljon ukrainare i Polen: Alla som känner till den polsk-ukrainska historien vet att den har varit mycket komplicerad. I synnerhet under slutet av andra världskriget fick många polacker lämna det som i dag är västra Ukraina. Men det finns inga stora problem med att motta ukrainare i Polen. Självklart vill vi ha ett stabilt, välfungerande och demokratiskt Ukraina.

- Nyligen blev Leszek Balcerowicz, en de viktigaste polska reformatorerna på 1990-talet, medlem av den ukrainska regeringen. En polack blev alltså chef för den ukrainska järnvägen. De ukrainare som jobbar i Polen skickar hem pengar och det handlar om många miljarder euro. Även det är av stor hjälp för landet.

Polen gör kanske sitt. Men hade EU kunnat göra mer för Ukraina? I Polen finns ju ändå en stor medvetenhet om vad som händer om Ryssland blir för offensivt.

- Det finns ingen skillnad i synen på det som händer i Ukraina mellan Sverige och Polen. Och tillsammans jobbar vi i EU för att få hela unionen att inse vad det är som händer där. Jag vill påstå att få ansvarsfulla politiker i EU inte delar den här synen på utvecklingen. 

Polen har höga försvarsutgifter och ett av få länder i regionen som faktiskt har en ordentlig försvarskapacitet, vad är Polens roll för säkerhetspolitiken i Europa?

- Polens roll är självklart viktig. Låt mig påpeka att utveckling och säkerhet går hand i hand, de är oskiljaktiga. Och om Polen inte är säkert så är inte Sverige det heller. 

Utveckla det.

- Det som sker i Östersjön, att flyga utan transpondern påslagen, vilket skedde i södra Sverige eller konfrontationerna med amerikanskt flyg i Östersjön. Det påverkar oss alla, såväl Sverige som Baltikum och Polen. När jag lämnade Sverige 2002 diskuterade man inte alls säkerhetsfrågor i landet. Det som överraskat mig i Sverige när jag nu återvänt efter femton år är att säkerhetsdebatten pågår överallt.

Kan Sverige bidra till den här säkerheten utan att vara medlemsstat av NATO?

- Som ambassadör har jag givetvis inga synpunkter på den interna debatten i Sverige om medlemskapet. Men självklart bidrar Sveriges samarbete med NATO till mer stabilitet i regionen, och det är ett mycket bra samarbete. Sverige och Polen har ju dessutom undertecknat bilaterala försvarspolitiska avtal. Jag tror båda våra länder betraktar det som sker i världen på liknande vis. 

Ryssland har annekterat Krim samtidigt som man är involverad i ett krig med Ukraina. Hur kommer det här utvecklas? 

- Jag kan inte spå framtiden. Men skulle någon för tre år sedan sagt att man med våld skulle ändra landsgränser i Europa så skulle ingen trott på den personen. Men det har hänt. Därför måste man vara försiktig. ”Si vis pacem, para bellum” som det romerska talesättet lyder: Om du vill ha fred, rusta för krig. 

Mest läst