Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vad är ett löfte värt?

Valrörelsen år 2022 kommer att bli omtumlande för riksdagens partier. Då, om det inte blir ett nyval dessförinnan, kommer våra folkvalda att slutligen tvingas svara på den i alla mellanmänskliga relationer mest grundläggande frågan: vad är ditt löfte värt?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Visserligen har den begagnade regeringen, de liberala stödhjulen och den Sjöstedtska tutan riggat det så fiffigt att de när som helst, tack vare den blocköverskridande överenskommelsen, kan friskriva sig från sina forna vallöften med hänvisning till det överordnade målet att utesluta SD från inflytande. Men det kommer inte att hålla för evigt. Särskilt inte om, vilket mycket empiri talar för, SD kommer att växa ytterligare just på grund av den blocköverskridande uppgörelsen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Om den kommande mandatperioden blir som onsdagens partiledardebatt, den första sedan försommaren 2018, kommer väljarna ha gott om skarpa frågor lagom till år 2022. Här är några tänkbara utifrån olika scenarier som kan uppstå beroende på om avsikten bakom Januariöverenskommelsen hedras:

”Jonas Sjöstedt (V), varför släppte du igenom en regering som tvingades bedriva en politik så långt åt höger att inte ens den forna Alliansregeringen vågade driva den? Varför använde du inte den vågmästarroll som du hela tiden påstod att du hade? Eller var det bara tomt prat eftersom du hela tiden visste att ett misstroende skulle förutsätta SD:s röster? Jag litade faktiskt på att en röst på dig var en röst för mindre klassklyftor.”

”Stefan Löfven (S), varför gick du med på en politik som ditt parti, i decennier, motarbetat med hänvisning till konsekvenserna för vanligt folk? Varför lade ni om migrationspolitiken ännu en gång i ett läge när segregationen cementerats? Jag litade faktiskt på att en röst på dig var en röst för ordning och reda, mot försvagningar av arbetsrätten och avreglering av bostadsmarknaden, mot skattesänkningar för de rika.”

”Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L), först fällde ni Löfven och sedan ingick ni en överenskommelse som möjliggjorde för honom att sitta kvar som statsminister samtidigt som ni splittrade Alliansen. Nu vet vi att de liberala reformer som ni utlovades inte infriades. Varför fällde ni inte regeringen när ni hela tiden påstod att ni var i opposition? Eller var det bara tomt prat eftersom ni hela tiden visste att ni skulle behöva SD:s röster för det? Jag litade faktiskt på att en röst på er var en röst för borgerlig politik och mot Socialdemokraternas möjlighet att abonnera på makten.”

I grunden handlar det om hederlighet. Om att väljarna ska kunna lita på att det som sägs före ett val också gäller efteråt. Om man före valet går ut och säger att förändringar i LAS kommer att omkullkasta vanliga människors trygghet – rösta därför på oss, vi är garanten mot vansinnet! – så kan man inte efter valet göra just detta bara för att få behålla makten. Det är oseriöst och dessutom skadligt för förtroendet för det politiska systemet som sådant.

I en demokrati kan man inte lajva opposition. Att vara opposition förpliktigar, till viss mån mer än att vara i regeringsställning. Men en opposition som inte kan eller vill utmana om makten är ingen opposition. En opposition ska utkräva ansvar. Men vem är ansvarig i nuvarande riksdag? En riksdag som röstat igenom en M/KD-budget som ska omsättas av en S/MP-regering som tagits som gisslan av C/L.