Kommunfullmäktige klubbade i torsdags igenom det kommunala hotellet och äventyrsbadet vid Liseberg. Göteborgsanda rådde och egentlig opposition saknades. I debatten var det bara en David mot resten Goliat. David Legas kristdemokrater var det enda parti som motsatte sig projektet. Emmyly Bönfors (C) har tidigare kritiserat förslaget, men Centern finns ju ännu inte representerat i kommunen.
Att alla de stora partierna vill samma sak är mer oroande än förtroendeingivande. Det är känt att de stora hotellkedjorna i staden driver på. Sannolikt ser de chans till fler gäster, utan att de själva behöver riskera något. Risken sitter ju kommunens medborgare med. De små hotellen som finns kvar är däremot oroade av den kommunala konkurrensen.
Det är en liberal hörnsten att det allmänna inte ska driva företag som kan skötas mycket bättre av det privata. Man kan också kritisera projektet av den anledningen att politiker inte ska ta risker med medborgarnas välfärdspengar. Nu äventyras de gemensamma resurserna i ett affärsprojekt. Själva äventyrsbadet är vanskligt ur lönsamhetsperspektiv. Att företrädare för Liseberg säger att man ska konkurrera med världens stora nöjesanläggningar som Disneyland borde ses som en varningsklocka om att man redan tappat perspektiven.
Moderaterna och Liberalerna försätter sig i en dålig position inför framtida debatter om kommunala bolag. Om man gladeligen säger ja till ett kommunalt initiativ där insatsen räknas i miljarder och där riskerna är stora, hur ska man då kunna säga nej till mindre saker som gym, simskolor och allt annat de rödgrönrosa vill driva kommunalt?
Göteborgspolitiker kan beskrivas som pro business men inte pro market. De är dåliga på att skapa bra klimat och förutsebara förhållanden för småföretagande. Men de är snabbare på att leverera politiska beslut som stöder större etablerade företag och som blandar offentliga och privata intressen.