Vi lever i politiskt händelserika dagar med svåra målkonflikter och vägval, där mycket av det som länge tagits för givet står på spel. På GP:s ledarsida värnar vi ett levande samtal i ordets rätta bemärkelse; det ska vara högt i tak och alla perspektiv ska kunna prövas, oavsett vem som gynnas eller missgynnas. Med goda argument, sakkunskap och förmåga att ta ställning i målkonflikterna hoppas vi kunna vidga vyer och ommöblera i den svenska åsiktskorridoren.
Till vår hjälp har vi 12 fasta gästkolumnister som är utvalda för sina särskilda kompetenser och förmåga att sätta det som sker i ett större sammanhang.
Före jul bjöd vi in till telefonkonferens om samtidens viktigaste samhällsutmaningar och reformer. Nedan följer ett utdrag:
Vad är er reflektion av mandatperioden såhär långt?
Anders Sundell, doktor i statsvetenskap: Det är dubbelt - på ett sätt har det varit en extremt dramatisk mandatperiod med omläggningen av migrationspolitiken till följd av flyktingkrisen. I övrigt är perioden en besvikelse, alldeles för lite hänt i övrigt. Minoritetsregeringen är ett symptom på idélösheten snarare än orsaken. Även om sittande regering hade haft majoritet förblir frågorna obesvarade: Vad är visionen? Hur ska Sverige se ut i framtiden? Det tycks som om regeringen mest vill att allt ska bli som det var förut. Men hur ska välfärdsstaten se ut? Hur ska den fungera med den stora migrationen?
Andreas Henriksson, journalist: Alliansens upplägg med Decemberöverenskommelsen var att tvinga in regeringen i Vänsterpartiets knä. På så sätt skulle ekonomin drivas i putten, vilket skulle få väljarna att bli nostalgiska och längta tillbaka till den borgerliga politiken. Men det finns ett tredje alternativ i svensk politik, SD, och det är bara de som har tjänat på DÖ.
Håkan Boström, doktorand: Regeringens förutsättningar att styra är väldigt svåra, precis som det var under den andra Reinfeldt-regeringen. Givet detta har S-regeringen klarat sig hyfsat. Vi kan dock inte fortsätta med den här sortens minoritetsregeringar för då kommer missnöjet bara att öka tills något drastiskt förändras. Försummelsen inom skolan, polisen och rättsväsendet har skett under lång tid. Det krävs en nationell samling för att lösa dessa väldigt svåra problem.
Jenny Sonesson, skribent och utbildad socionom: Jag jobbade ju för den förra regeringen och nu när man sitter på avbytarbänk och betraktar det hela på håll så ser man hur den nuvarande politiska situationen piskar upp politikerföraktet. Vi har en regering som bäst kan liknas vid ett olyckligt äktenskap i behov av parterapi med ett Miljöparti som mest ägnar sig åt självskadebeteende och Socialdemokraterna som meddelat att de inte avser att kampanja ihop 2018. Därtill har vi en fullständigt kastrerade opposition som är så makttrött och initiativlös som sitter på avbytarbänken och gnäller.
Ann Heberlein, doktor i etik: Jag håller med Jenny, vi lever i en tid där politikerna, oavsett kulör, har svikit såväl sitt uppdrag som sitt löfte till väljarna. Den sittande regeringen är tondöv och ägnar sig åt utopism. Det som varit Sveriges styrka, det vill säga den starka tilliten människor emellan och gentemot staten, håller på att raseras snabbt nu. Vi behöver börja tala om värderingar. Det måste ställas krav på alla människor, det är inte snällt att inte behandla alla människor lika.
Lars Wilderäng, författare och bloggare: Det är två förlorade år för regeringen och Sverige i ett läge när reformtakten borde ha varit hög. De ekonomiska prognoserna som regeringen gör är helt åt skogen. De ekonomiska förutsättningar som ska lösa de problem som vi står inför, och som är förklaringen till varför vi klarat oss så bra som vi ändå gjort hittills, finns inte längre. Man kan klara en del kriser så länge ekonomin är god, men när Sverige går in i lågkonjunktur, vilket vi är på väg mot, skiftar förutsättningarna dramatiskt. Regeringens enda lösning blir i det läget att höja skatterna, vilket kommer att slå hårt mot småföretagen som ju samtidigt är de som lättast skulle kunna bidra till arbetsmarknadsintegrationen av alla nyanlända.
Vad behöver göras, oavsett vem som kommer till makten om två år?
Padma Schrewelius, vik ledarskribent och logoped: Den stora frågan efter omläggningen av migrationspolitiken rör integrationen. Hur man bryter trenden med framväxande utanförskapsområden och hjälper människor in på arbetsmarknaden. I dag tycks det finnas en motsättning mellan att ge människor stöd och att ställa krav, såsom genom hårdare lagföring mot hedersbrott och religiös extremism. I verkligheten behövs både och. Det positiva är emellertid att debatten har blivit mindre ängslig.
Ann H: Diskussion om skillnaden mellan mänskliga och medborgerliga rättigheter krävs, liksom en diversifiering av välfärden måste göras. Om en sådan inte görs kommer skatteviljan att påverkas. Religionens allt större inflytande över samhället är oroväckande, religionen ska vara en privatsak och ska aldrig stå över lagar.
Anders S: Det finns ingen enskild reform som kommer att lösa allt, det handlar både om att höja intäkter och sänka utgifter. Bostadsfrågan är bland den mest akuta som ju får konsekvenser också för arbetsmarknaden. Går inte att subventionera bort, ränteavdragen behöver ses över liksom hyresregleringen, vi behöver gå mot marknadshyror.
Andreas H: Under 2017-2018 kommer det att ske en stor kostnadsöverrullning från staten till kommunerna när flyktingarna kommunplaceras. Kommunerna får kostnader som de inte har budget för varför de kommer att tvingas göra en rad panikbesparingar. Att effekterna av detta kommer att bli synliga under ett valår är politiskt självmord och något som SD kommer att tjäna på. Vad beträffar bostadsbristen så går den inte att byggas bort, större flexibilitet måste till för att mildra inlåsningseffekten. Men krisinsikten saknas hos politikerna.
Lars W: Behövs mer rörlighet på bostadsmarknaden, men bristen är överdriven. Problemet är att det saknas billiga bostäder, men fel att säga att det saknas bostäder generellt.
Jenny S: RUT-avdraget behöver höjas, vi är i desperat behov av fler enkla jobb. Socialtjänsten behöver ges mer resurser så att de allra svagaste i samhället kan få den hjälp de behöver.
Gabriel Heller Sahlgren, doktorand: Invandringen och skolan är de absolut största utmaningarna för Sverige nu. En restriktiv asylpolitik är nödvändig, en tillbakagång till den forna ordningen är omöjlig. Skolan är viktig för integrationen, särskilt i utanförskapsområdena. Mer fokus på ordning och reda, ta bort elevinflytandet i Skollagen och inrätta en mer disciplinär undervisning. Man måste försöka förhindra att andragenerationens invandrare hamnar snett.
Skolan i Storbritannien där jag bor går bättre för att man tagit till sig forskningen, bland annat genom att man har tagit bort elevinflytandet. Här finns ett väldigt stort utbud av friskolor, det borde Reeplau utreda... Dessutom håller jag med Jenny om att vi behöver skapa fler låglönejobb. Det är svårt givet den svenska modellen och det är ensamt ingen lösning. Kanske behövs en modell som går mer mot Flexicurity, som i Danmark.
David Eberhard, psykiatriker: Som jag ofta sagt måste man sluta blanda ihop kravlöshet med att vara snäll. Jag är väldigt orolig för den stora sjukskrivningsepidemin som i kombination med den stora segregationen påverkar samhället mycket negativt. Skolan är fortsatt en stor utmaning, jag förstår inte hur vi kan känna stolthet över de marginella förbättringar som de senaste mätningarna visar. Det handlar om ett kunskapsförakt, i ett så kallat kunskapssamhälle, där fakta likställs med allmänt tyckande på ett mycket allvarligt vis.
Det stora bekymret inom psykiatrin är diagnosinflationen, som sammanhänger med de höga sjuktalen. Det borde vara förbjudet att sjukskriva sig för konflikter på jobbet! Det är en facklig fråga inte en psykiatrifråga. Sjukskrivningen ska som huvudregel aldrig kunna vara 100 procentig, man ska alltid försöka uppmuntra minsta lilla arbetsförmåga
Varmt välkomna till GP och gott nytt år! ------ Utöver kolumnisterna som deltog i samtalet kommer också Anna von Bayern, journalist och författare bosatt i Tyskland, och Björn Werner, statsvetare och skribent, och Malcom Kyeyune, frilansskribent att skriva på ledarsidan. Kolumnisterna publiceras på lördagar och måndagar med start 2 januari. De har inga bindningar till ledarredaktionen och kommer från såväl höger som vänster. I samband med publicering av skribenternas första kolumn kommer en presentation av varje skribent att publiceras på ledarbloggen.