Vänsterpartiet har fått igenom en skattesänkning i regeringens vårbudget. Ja, du läste rätt. Problemet är bara att de enbart vill sänka skatten för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning; det vill säga de somintejobbar.
Med andra ord handlar det egentligen inte om en skattesänkning utan om en bidragshöjning. Förvisso betalas skatt på sjuk- och aktivitetsersättning, men eftersom det är bidrag så rör det sig snarare om enformalitetän en skatti sig.
Genom atttalaom att sänka skatten flyttar Vänsterpartiet fokus från att det blir en kostnad för staten – som ska betalas av de som arbetar. Att sänka skatter är nämligen inte en kostnad för staten utan bara en utebliven inkomst. Att höja bidragen blir däremot en konkret utgiftsomkommerattkosta en halv miljard kronor per år.
Oavsett ordval så är det tydligt att Vänsterpartiet är ett arbetsfientligt parti. Jobbskatteavdraget har de helt velat avskaffa – trots att det är de yrkesgrupper som tjänar allra minst somocksåfår tillbakaallramest. När det i stället handlar om personer som intearbetar är det emellertid inte några problem alls att ”sänka skatten”. Det blir, som Johan Forsell (M) uttryckte det, en slags motsats till arbetslinjen (SVT 16/3).
Vänsterpartiets nyfunna skattesänkarvurm sätter också fingret på något annat. Nämligen att det är möjligt att få mer pengar i plånboken varje månad utan att höja bruttoinkomsten. Det kan tyckas vara en självklarhet men är värt att påminna om då det ofta glöms bort, till exempel i diskussionen om låglönejobb. Med lägre skatter kan fler företag ha råd att anställa och fler personer få ett jobb som trots lägre lön går att leva på. Men då gäller det att sänka skatten för de som faktiskt arbetar.
