Sverige har goda skäl att höja pensionsåldern. Matematiken är egentligen enkel. När människor lever längre, men samtidigt introduceras allt senare på arbetsmarknaden, blir pensionerna för låga. Därtill kommer förstås att många av dagens pensionärer kan och vill jobba vidare.
Då är det inte rimligt att friska personer som har mycket att bidra med till samhället ska ställas åt sidan bara för att de passerar 67-årsstrecket. Allianspartierna ställer sig bakom pensionsutredningens förslag att höja den så kallade LAS-åldern till 69. Men egentligen borde vi göra som riksdagens äldsta ledamot Barbro Westerholm (L) föreslår och avskaffa den övre gränsen helt (Expressen 18/3).
Ur ett liberalt perspektiv är det rimligt att individen själv får välja när han eller hon ska pensionera sig. Vi tjänar alla på att fler jobbar längre. Det är inte bara samhällsekonomin som gynnas. Individerna känner delaktighet och mening samtidigt som de får högre ersättning den dagen de går i pension. Arbetsgivarna får tillgång till viktig kunskap och en mer naturlig ålderspridning. Också de som väljer eller tvingas att ta tidig pension gynnas. De får ju en tryggare försörjning när pensionssystemet blir mer stabilt.
En invändning mot höjd pensionsålder är att många arbetstagare fortfarande har jobb som sliter. Här finns kanske också förklaringen till att Socialdemokraterna dragit benen efter sig. Starka LO-grupper ser senarelagd pension som en potential orättvisa.
Men svaret på hur fler ska orka och vilja jobba längre är egentligen detsamma oavsett yrke. För att hålla under ett arbetsliv behöver människan byta arbetsuppgifter och intensitet flera gånger under tiden. Det behöver bli enklare och mer gynnsamt att karriärväxla under arbetslivet. Likaså behövs det lösningar för hur äldre enklare ska kunna delta på arbetsmarknaden. En 70-åring vill kanske sällan arbeta fulltid. Det bör finnas möjlighet att arbeta deltid och i perioder. Här behövs bra idéer på hur regelverken kan bli mer individanpassade och mer uppmuntrande mot äldre.
Några arbetsgivare behöver sedan gå först och visa en förändrad attityd. För äldres deltagande i arbetslivet handlar väldigt mycket om attityder, invanda föreställningar och fördomar. Det är egentligen märkligt att det fortfarande råder sådan ålderism i Sverige. I andra sammanhang uppmanas vi att se individen framför till exempel biologiska egenskaper eller traditionella idéer om hur saker bör förhålla sig. Men just när det gäller äldre är vårt samhälle fortfarande stenhårt kategoriskt.
