Vad har (vissa) humanister gemensamt med religiösa fundamentalister? Jo, båda vill bara erkänna en enda tolkning av en religion. Båda menar att vilken religion det än handlar om, så finns det en kärna som man inte kan tolka bort. Tror man inte på denna kärna så kan man helt enkelt inte vara kristen, muslim, jude eller något annat. Till exempel, tror man inte att homosexualitet är fel så kan man inte vara kristen hur gärna man än vill.
Nu är problemet att de inte alltid är överens om vad denna kärna består av. Vilket ganska snabbt motbevisar tesen att det överhuvudtaget finns en kärna, snarare än enbart en uppsjö tolkningar. För den religiösa fundamentalisten är det naturligt att tänka att Guds ord är lag och att det inte finns utrymme för tolkningar. Hur humanisten hamnat i den slutsatsen är dock märkligare.
För om man nu inte tror att Gud existerar, hur kan en religion vara något annat än summan av de människor som tror på den? Och om dessa väljer att ändra lite på hur de tror, vad spelar det för roll?
Problemet med att ha en sådan kompromisslös syn på religion är att man lätt blir intolerant mot den som är religiös och att man inte vill erkänna vissa människors tro. Om man tycker att det är en del av kärnan av islam att vara emot homosexualitet, hur kan man respektera den som är både homosexuell och muslim?
De som vill omtolka sin religion i mer progressiv riktning kritiseras förvånansvärt ofta av just de icke-troende. Det är ett mycket kontraproduktivt beteende som bara kan hejas på av de religiösa fundamentalisterna. Varför inte i stället stödja den som vill göra kristendom förenligt med att vara homosexuell, om det är på grund av homosexuellas rättigheter man kritiserar kristendomen?
Kan man då tro på vad man vill och kalla sig jude eller kristen eller vad man nu vill? Finns det inget som förenar de som tror på en viss religion? Jo, för att kunna vara till exempel jude måste du också erkännas av andra som sådan. Då kan du inte gå allt för långt ifrån den rådande tolkningen av religionen. Du kan naturligtvis kalla dig jude, men det blir en identitet tom på gemenskap. Omtolkningar av religioner sker långsamt och gemensamt. Men allt kan omtolkas. För inte länge sedan sågs det som absolut nödvändigt för att vara jude att man hade en judisk mor. Så är det inte längre för en stor del av de som kallar sig judar. Så går en tolkning förlorad, men religionen lever kvar.
Jonas Gardell skrev för många år sedan att Gud är en tjock, svart, lesbisk kvinna. Humanister måste erkänna även de som tror på Gardells gud. Annars sviker de sina humanistiska ideal.