Kanske förvånar det många, men terrordåden i Manchester och London har inte lamslagit den brittiska valrörelsen som avslutas på torsdag. Båda partierna upphörde med kampanjarbetet, men bara under ett dygn. Valrörelsen fortsätter.
Förutom att Labourkandidaten Jeremy Corbyn kritiserat sittande premiärministern Theresa May för hennes neddragningar inom poliskåren, handlar inte valrörelsen om terrordåden. Kanske är det av vana. Sedan 1970-talet har 3395 britter dött i terrordåd. På åttiotalet tillhörde det vardagen att IRA begick terrordåd. Det kan förklara varför landet inte paralyserats, trots två attacker med så kort tid emellan.
Något som oväntat präglat valrörelsen är den sittande premiärministern Theresa Mays vänstergir. May har under flera månader profilerat sig som något av en vänstertory med förslag som pristak på elavgifter, lagstadgad minimilön på nio pund och större offentliga utgifter.
Vissa av de mer radikala förslagen, varav ett påminde om de gamla svenska löntagarfonderna, har hon fått backa ifrån. Det säger en hel del att en torypremiärminister skickar upp testballonger med politik som inget vänsterparti i Sverige skulle våga lägga.
Syftet med vänstersvängen är pragmatisk, inte ideologisk. Hon vill utmanövrera Labour i valdistrikt där Tories tidigare var helt chanslösa. Med tanke på att Corbyn ligger långt till vänster om sina föregångare kan Mays taktik vara framgångsrik då vissa av väljarna kan uppfatta henne som en mittenkandidat.
Den forna koalitionspartnern Liberaldemokraterna, som i de flesta mätningar får mellan sju och åtta procent, utgör i skrivande stund ingen fara för May. Och för många väljare framstår Corbyn som en extremist. Hans omhuldande av IRA under 1980-talet är inget väljarna glömmer.
Trots att han anpassat sig under valrörelsens sista veckor och gjort en föredömlig skärpning av sin inställning till terroristbekämpning riskerar han att bestraffas för gamla synder av väljarna.
Ett annat politiskt hot mot Tories dominans i den brittiska politiken har nästan helt försvunnit. UKIP för en tynande tillvaro i opinionsmätningarna på omkring 4,2 procent och med obetydliga chanser till representation i parlamentet. Tories har genom att bli Brexitpartiet helt akterseglat UKIP. Därför kan May koncentrera sig på konflikten med Labour och strunta i att locka högerväljare som redan svalt betet.
Att UKIP gjorts snudd på irrelevanta i det brittiska valet handlar inte om landets majoritetsvalsystem, som många av partiets tillskyndare hävdat, utan att Tories effektivt knyckt UKIP:s paradfråga.
Theresa May har inte utmärkt sig som någon principfast ideolog. Hennes gebit är triangulering, en metod genom vilken hon kniper väljare fån konkurrerande partier och bygger ett så stort tält att nästan alla brittiska väljare, bortsett från de riktigt
Europavänliga eller ytterkantsvänstern, känner sig hemma. Kanske är det inte det mest hedervärda eller idealistiska sättet att driva politik på. Men fungerar det kommer Tories position i brittisk politik att vara ohotad för lång tid framöver.
