Islamiska statens våta dröm är att de europeiska ländernas befolkningar ska rösta fram högerextrema politiker som hetsar mot muslimer. På så vis räknar man med att kunna fortsätta rekrytera kanonmat i kalifatets namn. Vilket i sin tur resulterar i en ännu starkare högerextremism och polarisering. Så sluts cirkeln.
Men IS är inte de enda som skickligt använder sig av denna perverterade logik. Förra veckan blev det känt att den högerextrema tidningen Nya Tider skulle få ha en monter vid årets Bokmässa. Det renderade kritik och hot om avhopp från aktörer som annars varit märkligt tysta rörande Bokmässeinslag såsom "Lenins barnhörna", bara för att nämna något ur den kommunistiska myllan, eller den kontroversiella Järfällamoskén som förra året bjödin en imam som ansågatt homosexuella ska avrättas.
Initialt valde vd Maria Källson att förklara att Bokmässans generella policy är att: "alla måste få göra sin röst hörd oavsett åsikt. Det är själva essensen i yttrandefriheten" och att gränsen bör gå vid lagen (SvB 17/8). Men kritiken fortsatte att hagla, trots att temat för årets mässa ironiskt nog är yttrandefrihet. Det föranledde Källson att två dagar senare komma med ett nytt besked: "Vi kände oss trygga med det gamla beslutet och hur vi förhållit oss till yttrandefriheten och hur vi resonerade. Men när så många besökare, samarbetspartners och författare hört av sig och ifrågasatt hur vi resonerat så vi var tvungna att ta ett nytt beslut" (SvB 19/8).
Den sista passusen är problematisk. Visserligen är det ingen mänsklig rättighet att få delta vid ett privat evenemang som Bokmässan. Dessutom handlar yttrandefrihet om rätten att få tala, inte om att i alla sammanhang få höras. Men dessvärre illustrerar Källsons tvärvändning - ett resultat av andras ifrågasättanden - exakt den ängslighet som en högerextrem tidning som Nya Tider kapitaliserat på länge. Nu kan de ännu en gång hävda att åsikter censureras, att de slåss i underläge mot en maktfullkomlig elit som gillar olika så länge alla gillar likadant - mission accomplished!
En debatt utan motstånd, utan en antagonist, är ingen debatt. Det finns ett egenvärde i att åsikter får brytas fritt, också de åsikter som man själv inte delar. Oavsett hur avskyvärda eller stötande de än må vara. Det betyder inte att alla åsikter därmed är bra eller att alla handlingar baserade på dessa åsikter är legitima. Men yttrandefriheten existerar bara så länge vi vågar utnyttja den. Den är främst till för att skydda det obekväma, provokativa och fula. Det vackra, som alla är överens om, klarar sig alltid ändå. Det är, i likhet med hälsan, lätt att ta den för given så länge man har den. Den dag den går förlorad blir den det enda man önskar att man hade kvar.
