Skolan är i kris - hur ska vinsterna stoppas? Att skolan är i kris är dagens underdrift. Men att det skulle bero på vinsterna är en osanning som inte blir mer sann för att Agendas partiledardebatt har den som utgångspunkt (SVT 9/10). Sant är däremot att 47 av Sveriges 50 sämsta skolor är kommunala. Kanske skulle det därför vara mer intressant att diskutera hur bristande kvalitet går hand i hand med ineffektiv förvaltning av resurser.
Våra politiker borde i konsekvens med detta fundera kring hur det kan komma sig att så många verksamheter inom den kommunala sektorn kostar mer, samtidigt som de levererar sämre kvalitet, än de privata alternativen.
I Nobelpristider hyllar vi kunskap och meritokrati - själva fundamenten för såväl individens som det goda samhällets möjlighet till utveckling. Av en ny rapport framgår att det i särklass bästa sättet att påverka elevers resultat är att arbeta med systematiskt kvalitetsarbete i skolan. Rapporten som författats av Henrik Jordahl, programchef och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, jämför det systematiska kvalitetsarbetet hos de tre största friskoleföretagen och tre kommuner av jämförbar storlek. Jordahl konkluderar bland annat att de stora skolföretagen arbetar mer systematiskt med uppföljning, analys och åtgärder, trots att de sinsemellan arbetar olika, liksom att detta arbete är eftersatt i de tre undersökta kommunerna.
Kvalitetsarbetet handlar inte om driftsform eller vinster, det handlar om synen på uppdraget. Kommunal verksamhet som haft monopol på att bedriva sina tjänster hade innan valfriheten och därmed konkurrensen slog igenom ingen given anledning att utveckla sitt erbjudande till medborgarna. Diskussionen om kvalitet är ett resultat av att det överhuvudtaget finns något att jämföra. Det är en aspekt som ofta glöms bort i vinstdiskussionen - att välja handlar minst lika mycket om att välja bort som att välja till.
För att höja den svenska skolan måste de kommunala och fristående skolorna bli bättre på att lära av varandra. Debatten om vinst i välfärden handlar mer om en ideologiskt grundad ovilja att förstå hur samhällsekonomin hänger ihop än om en genuin omtanke om skolan och eleverna. Eller om skattebetalarna för den delen. Den som värnar våra gemensamma resurser inser att det inte är vinsterna som är det reella problemet, utan förlusterna som indirekt uppstår när resurserna inte nyttjas på det mest kostnadseffektiva viset.
