Är invandrade predestinerade till att begå brott? Har fattiga människor sämre moral än rika? Kan fakta vara farlig? Svaret är givetvis nej på samtliga frågor. Bakgrund predestinerar ingen till brottslighet, lika lite som den är relevant vid tillsättande av styrelseplatser i privata börsbolag.
I söndagens Agenda debatterades frågan om Brottsförebyggande rådet (Brå) bör ta fram en ny sammanställning, som den som senast gjordes år 2005, över kopplingen mellan brott och etnicitet. I studion framhöll kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki att det knappast råder brist på kunskap; mellan åren 1974 och 2005 gjordes 24 undersökningar som alla visade att invandrade är överrepresenterade i brottslighet. Enligt Sarnecki skulle en ny undersökning visa på samma sak (SVT 15/1).
Justitieminister Morgan Johansson (S) har i veckan sagt nej till att ge Brå ett nytt uppdrag. Johansson framhåller att ”otaliga internationella studier som alla visar ungefär samma sak. Att minoritetsgrupper ofta är överrepresenterade i kriminalstatistiken, men när man rensar för socioekonomiska faktorer så försvinner det nästan helt och hållet.” (SVT 16/1).
Det är ett anmärkningsvärt förhållningssätt som ventileras av professorn och ministern. Dels för att det framställs närmast som en naturlag att invandrade och fattiga begår brott, vilket är anti-intellektuellt inte minst eftersom spridningen i gruppen ”invandrare” är enorm, dels eftersom fakta är relevant för att minska risken för mytbildning.
Så varför vill inte Johansson ge myndigheten i uppdrag att göra det som tidigare gjorts? Sannolikt eftersom de socioekonomiska faktorerna som Johansson hänvisar till är resultatet av en misslyckad integrationspolitik som i sin tur beror på att Sverige tagit emot ett mycket stort antal människor på väldigt kort tid utan någon egentlig plan.
Ekvationen är enkel; när ett land inte kan absorbera de människor som det tagit emot kommer de att hamna i fattigdom. Om socioekonomiska faktorer skapar förutsättningar för brottslighet måste politiken eliminera risken för utanförskap. Det innebär att migrations- och integrationspolitiken måste hänga ihop, ”volymerna” har betydelse.
Nya siffror från SCB visar att det tar nio år för hälften av alla nyanlända i Sverige att få ett jobb, trots arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) mål om två år. Numera uppgår arbetslösheten bland inrikes födda till omkring 4 procent, motsvarande siffra för utrikes födda landar kring 22 procent. Den här sortens fakta, liksom den om brottslingars bakgrund, är i högsta grad relevant för utformningen av integrationspolitiken. Nog borde det ligga överst på den socialdemokratiske ministerns dagordning?
