Teodorescu: Välkommen till Sverige, Lucia!

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Formellt blev jag svensk medborgare våren 1994 när jag i Lunds stadshus, uppklädd i sjömansklänning, mottog ett diplom och en svensk flagga. Svensk började jag känna mig tidigare. Trots att 25 år, på dagen, förflutit kan jag fortfarande känna den gränslösa lyckan som omfamnade mig när jag skred fram i skolans matsal. Flera veckor tidigare hade mamma och jag införskaffat den obligatoriska vita särken och lånat en luciakrona av min bästis. Jag minns hur vi vred på de elektriska ljusen, flera gånger om, för att försäkra oss om att de skulle fungera. Inget fick gå fel. Jag hade valts till klassens Lucia.

ANNONS

Vid denna tidpunkt var min svenska mycket knagglig, jag hade alltid med mig en tolk. Jag kämpade desperat med att försöka förstå vad som krävdes av mig för att passa in. Den julen önskade jag mig två saker: ett dockskåp och att lära mig svenska.

En del har hävdat att det är tragiskt att jag så gärna ville passa in. Jag skulle tvärtom hävda att det gemensamma för individer och grupper som lyckas väl i det nya hemlandet till betydande del kan härledas till anpassningsviljan. Det betyder emellertid inte att man ska glömma sitt arv eller att alla ska äta samma sak på julbordet (eller att alla ens firar jul). Däremot borde det vara självklart att försörja sig själv och att leva i enlighet med de svenska lagarna. I framväxten av det nya samhället måste såväl majoriteten som minoriteten anpassa sig, men det är rimligt att den som kommer till ett nytt land också anpassar sig mer.

Vi talar mycket om att integrationen i Sverige har misslyckats. Kriminalitet, socioekonomiskt utanförskap, IS-resor - i princip allt kan i dag förklaras med hänvisning till misslyckad integration. Men frågan är vad vi menar med lyckad dito? Och hur kan det komma sig att vissa etniska grupper generellt har lättare, medan andra generellt har svårare, att integreras trots att de formella förutsättningarna är desamma?

ANNONS

Precis som Eli Göndör, filosofie doktor i religionshistoria, konstaterar i senaste numret av tidskriften Fokus har allt fler forskare börjat att ifrågasätta idén om det mångkulturella samhället. Forskningen visar bland annat att länder som bedrivit mer assimilerande och mindre multikulturell politik har lyckats bättre med integrationen. Hur politiken utformas är med andra ord högst centralt för utfallet. Att i det läget fortsätta att bedriva en integrationspolitik som cementerar utanförskap, som nedmonterar traditioner i tron om att de exkluderar nya svenskar, är kontraproduktivt. Sverige behöver mer gemenskap och mindre fragmentisering. Lyckad integration handlar om att få betraktas och att bli betraktad som svensk. Glad Lucia alla barn!

ANNONS