Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Teodorescu: Välfärden behöver bekostas av fler

Välståndet, liksom välfärden, i ett land som Sverige, som inte vill konkurrera med löner utan med kunskap, vilar på att vi är ett attraktivt land för högutbildad arbetskraft.

Det höga skattetrycket i Sverige har historiskt rättfärdigats med den generösa välfärden. Vi har betalat mycket och fått mycket tillbaka i gengäld. I dag betalar vi fortfarande mycket men får allt mindre tillbaka. Hur kommer en sådan utveckling att påverka människors skattemoral, inte minst om alltfler känner sig tvungna att teckna privata försäkringar i syfte att kompensera för det offentligas brister? 

Välståndet, liksom välfärden, i ett land som Sverige, som inte vill konkurrera med löner utan med kunskap, vilar på att vi är ett attraktivt land för högutbildad arbetskraft. Det innebär att vi för att kunna locka hit, men också för att kunna behålla, de smartaste, mest drivna och innovativa människorna och företagen måste vara konkurrenskraftiga. En faktor som påtagligt sänker vår konkurrenskraft på den globala arbetsmarknaden rör de, i internationell jämförelse, höga inkomstskatterna i allmänhet och de höga marginalskatterna i synnerhet. 

I en ny rapport föreslår Svenskt Näringsliv en reform som skulle innebära en sänkning av den högsta marginalskatten till 42 procent, i nivå med snittet i omvärlden. För att nå dit föreslås att värnskatten avskaffas, att statsskatten sänks med tio procentenheter till 10 procent samt att jobbskatteavdraget behålls oförändrat. 

Vidare föreslås att inkomstgränsen för högsta marginalskatt höjs från nuvarande 52.000 kronor till 80.000 kronor per månad. Det senare skulle innebära en halvering (!) av gapet till motsvarande nivåer i andra jämförbara länder i vilka så hög marginalskatt tas ut på inkomster runt 110.000 kronor per månad. Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar skulle de skissade reformerna inte utgöra någon belastning för de offentliga finanserna. Tvärtom skulle förändringarna kunna innebära att Sveriges chanser att konkurrera om den attraktiva, högkvalificerade arbetskraften skulle ta fart.

Från vänsterhåll har det länge varit populärt att hävda att de växande hålen i välfärden beror på den dåvarande alliansregeringens skattesänkningar. Låga skatter har per definition ställts mot kvalitativ välfärd. Problemet är att motsättningen inte stämmer: Under den period då det totala skattetrycket och inkomstskatterna sänktes ökade resurserna till skola, vård och omsorg. 

När skatterna sänks och det blir mer ekonomiskt lönsamt att arbeta kommer också skatteintäkterna till välfärden att öka. I ett läge där många äldre lämnar arbetsmarknaden och det tar nio år för hälften av en årskull flyktingar att komma i arbete av något slag är den svenska välfärden i skriande behov av att fler, inte färre, arbetar och betalar skatt. För att människors incitament att arbeta ska öka, och därmed skatteintäkterna, behöver det också löna sig att anstränga sig mer, ta fler risker och mer ansvar. Skattetrycket och då inte minst värnskatten, som tillkom som en högst tillfällig åtgärd, ger motsatt effekt.

Sverige har i dag den lägsta utbildningspremien, dessutom före skatt, i hela OECD. Att den femtedel som har de högsta inkomsterna står för nästan hälften av skatteinbetalningarna, liksom att en specialistutbildad sjuksköterska inte ens får behålla 50 procent av en löneökning, är knappast rättvist i ett läge där särskilt vården skriker efter kvalificerad personal. 

Precis som Svenskt Näringsliv konstaterar på DN Debatt visar forskningen att de höga marginalskatterna orsakar så stora snedvridningar i ekonomin att de inte ens ger några intäkter till staten. Utifrån de förändringar som föreslås räknar organisationen fram att arbetsutbudet skulle öka med motsvarande 64.000 heltidstjänster med ett kraftigt ökat skatteunderlag som följd, samtidigt som svensk BNP skulle öka med över en procent vilket skulle räcka för att behålla balansen i statsfinanserna (11/6). 

Alliansen som tycks vara på krigsstigen gällande skatterna i den kommande höstbudgeten behöver lansera en uppdaterad version av den arbetslinje som förde dem till makten för elva år sedan. Att man inte avskaffade värnskatten när man satt i regeringsställning var ett strategiskt misstag som man borde rätta till så fort tillfälle ges. Sverige befinner sig, också i denna fråga, vid ett vägskäl. Vi måste bli bättre på att locka hit och behålla internationellt attraktiva företag och individer. Om vi inte lyckas kommer konsekvenserna bli kännbara för alltfler. Skattediskussionen reduceras ofta till en fråga om omfördelning. Men om inget skapas kan inget heller omfördelas. 

Mest läst