Ännu en kvinna är död. Hon misshandlades så svårt, av en man hon haft en nära relation med, att hennes liv till slut inte gick att rädda. 33-åringen som tillfogade henne de livshotande skadorna, som ledde till hennes död, utreds nu misstänkt för mord. Det är inte första gången som mannen hotat och misshandlat kvinnor.
Det hade inte behövt sluta såhär. I mars år 2014 skriver Kriminalvården, i sitt senaste beslut om anstaltsplacering, att: "NN har tidigare dömts för brott vid upprepade tillfällen och han missbrukar narkotika. Han beskrivs i journalanteckningar som labil med aggressionsproblematik och hotfull." Trots detta frigavs han villkorligt.
I Sverige kan den som avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff bli villkorligt frigiven om det inte föreligger synnerliga skäl emot. Efter en sådan frigivning råder en prövotid som motsvarar den återstående tiden av straffet, minst ett år.
13 kvinnor dödas i genomsnitt varje år av någon som de har eller har haft en relation med. Enligt färsk statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har 13 418 fall av grov kvinnofridskränkning anmälts under de senaste fem åren. Men bara 1027 män har dömts under samma period.
Kvinnofridsbrotten, i likhet med våldtäktsbrott, är komplexa att utreda eftersom det ofta råder svåra bevislägen, inte minst då andra vittnen ofta saknas. Många kvinnor drar sig dessutom från att anmäla och vittna mot en man som de dessutom har eller har haft en emotionell relation till. Även om det är högre uppklarande- och åtalsgrad för den här sortens misshandel, än för andra misshandelsbrott, är varje slag eller mördad kvinna ett misslyckande för rättskedjan och samhället.
I en debattartikel med rubriken, "Det har blivit för vekt i Sverige", skriver en nära anhörig till den mördade kvinnan att: "I Sverige tar vi större hänsyn till gärningsmannen än till offren" (SVT Opinion 9/6). Det ligger mycket i detta konstaterande som dessvärre går igen på många områden där man försöker göra förövaren till offer.
Vi behöver sluta dalta med brottslingarna. Straffen behöver bli hårdare för den här sortens kriminalitet. Hela straffskalan, och inte bara den lägre delen, behöver tillämpas oftare. Det är hårresande att en våldtäkt av "normalgraden" ofta inte leder till mer än två års fängelse. Från detta räknas tiden som gärningsmannen suttit häktad och en tredjedel av fängelsetiden i och med den villkorliga frigivningen. Av fängelsetiden bidde det inte mycket kvar. Är det verkligen rimligt? Står straffet i proportion till brottets allvar? Det är direkt stötande, och uppenbarligen kontraproduktivt.
Enligt Liberalernas rättspolitiske talesperson Roger Haddad är partiet redo att kräva lagskärpningar för att komma åt eventuella kryphål. Exempelvis anser partiet att män som dömts för våld mot kvinnor ska tvingas delta i behandlingsprogram för att alls komma ifråga för villkorlig frigivning.
Men det räcker inte. Det rimliga måste vara att den som döms till fängelse också sitter av den fulla strafftiden - inte att någon slags generell strafflindring är huvudregeln. Detta eftersom en sådan strafflindring i praktiken innebär att ytterst få tvingas avtjäna sitt fulla straff. Att villkorliga frigivningar ens kommer på tal när det existerar en hotbild och en återfallshistorik, som i det aktuella fallet, är häpnadsväckande.
Dessutom måste samhället bli bättre på att stödja de kvinnor som drabbats, att underlätta deras kontakter med polis, rättsväsende och socialtjänst. Och därtill, och det är ett brett och delat ansvar, måste det råda nolltolerans mot män som slår. En man som dödar en kvinna har oftast gjort sig skyldig till annat kriminellt leverne dessförinnan, i alltför många fall finns en välkänd och lång historia av just kvinnofridsbrott. Så snart en misshandel äger rum måste skarpaåtgärder omgående sättas in.
Frågan handlar inte om kvinnors rättigheter, utan om mänskliga rättigheter och borde engagera alla och envar, inte minst sittande regering som etiketterat sig som "feministisk". Men det handlar också om något annat; om synen på brott och straff, om vem som är mest skyddsvärd - offret eller förövaren? Nu kanske någon invänder att hårda straff inte hjälper. Men se, det gör de visst. Om den 33-årige mannen inte frigivits gång på gång hade han suttit bakom lås och bom i dag. Och en oskyldig kvinna hade inte mist livet.
