"Begåvad men fattig - ge honom lika chans". Året var 1948 och Socialdemokraternas ungdomsförbund hade satt ihop en valaffisch föreställandes en springpojke som uppgivet sneglade på tre glada studenter. Budskapet var glasklart: en människas bakgrund och arv ska inte trumfa hennes ambitioner och mål. En begåvad, men fattig, springpojke förtjänade samma chanser i livet som de privilegierade studenterna. Ingen skulle tvingas förbli vid sin läst. Det var socialdemokratin när den var som bäst. Vart tog den vägen?
I veckan föreslog regeringens skolkommission att lotten ska avgöra vilka elever som ska få gå i de populäraste grundskolorna. Enligt förslaget ska lottningen gälla alla friskolor från förskoleklass till årskurs 9, i kommunala skolor mellan årskurs 7 och 9. I dag får den som bor närmast en skola förtur, i vissa fall gäller även så kallad syskonförtur. Till populära friskolor sker urvalet i dagsläget via kö.
Under torsdagen rubriksatte SVT nyheten enligt följande: "Så kan ditt barn hamna på en populär skola - slumpen avgör" (20/4). Det är en sorglig utveckling vi beskådar, långt ifrån den meritokratiska visionen som 1940-talets SSU:are propagerade för. När slumpen avgör spelar det ingen roll vad du som individ gör, vilka uppoffringar du gör, hur mycket du anstränger dig. Du är slav under omständigheterna - som du inte kan påverka. Att ingen annan heller kan påverka dessa omständigheter heller framstår som en klen tröst för den som får en nitlott.
Förslaget kommer att få långtgående konsekvenser, inte minst för just de svaga grupper som man säger sig vilja värna. För den familj som inte har råd att bosätta sig i närheten av en bra skola har det fria skolvalet inneburit en efterlängtad chans att bryta med det sociala arvet. Begåvad men fattig har kunnat påverka livet med hjälp av egna val och ambitioner. Att ett samhälle strävar efter att erbjuda sina medborgare lika chanser, oavsett bakgrund, säger mycket om samhället i sig, samtidigt som det ingjuter hopp i envar som lever i det. Att man får det man gjort sig förtjänt av innebär att den som fötts rik inte per automatik kommer att dö rik, liksom att den som fötts fattig inte per automatik kommer att dö fattig. När lotten avgör utfallet går detta samband förlorat och med det många centrala principer om strävsamhet, meritokrati och rättvisa.
I veckan kom också en rapport som visar att Sverige tillhör en mindre grupp länder i EU där unga fått allt svårare att klassresa än sina föräldrar. I rapporten, som har tagits fram av EU- institutionen Eurofound, har invånarna delats in i tre generationer: en bestående av personer födda innan och under andra världskriget, en efterkrigsgeneration och en med födda mellan åren 1965-1975. Resultatet visar att den sociala mobiliteten ökade, i nästan alla EU-länder, hos generationen efter andra världskriget i jämförelse med den föregående. Det intressanta är att utvecklingen i Sverige och i fyra andra EU-länder, däribland Österrike och Frankrike, visar att rörligheten för generationen födda 1965-1975 har minskat.
Det finns all anledning att oroa sig över den utveckling som rapporten beskriver, ur ett såväl individ- som samhällsperspektiv. Det är också viktigt att ha i åtanke att den sociala mobiliteten är nära knuten till hur välfungerande utbildningen i ett land är. Därför är det klokt av regeringen att vilja utreda hur svensk skola ska förbättras. Oenigheten i debatten handlar därmed knappast om huruvida bristande likvärdighet och kvalitet är ett problem. Kontroversen handlar om ifall lösningen på problemet stavas mindre frihet och egenmakt för var och en av oss?
Nej, lösningen kan inte vara att frånta människor möjligheten att välja - och välja bort. Snarare borde regeringen fundera på varför man lägger energi på att debattera och försvåra för populära, vinstdrivande skolor. Om man nu ser sig nödgad att börja lotta platserna till dessa skolor, vars popularitet ju är resultatet av att de är så bra, kanske man borde fundera över hur man ska möjliggöra för skolaktörerna att öppna ännu fler bra skolor, så att många fler barn kan få tillgång till dem i stället. Gör samtidigt skolvalet obligatoriskt.
Problemet i Sverige är inte, och har aldrig heller varit, att det finns rika människor eller attraktiva skolor. Problemet är att det finns alltför många dåliga skolor och att det blivit allt svårare för den som vill klassresa för egen maskin. Regeringen behöver tänka om, för de fattiga men begåvades skull.
