I höstas hade författaren Bengt Ohlssons pjäs "Mångfalden" premiär. Den handlar om en vit medelålders man, tillika stjärnskådespelare, som fråntas den roll han blivit lovad eftersom teaterchefen plötsligt får för sig att rollen i stället ska spelas av en kvinna, helst med utomeuropeiskt ursprung.
Anledningen, som kunde ha varit tagen ur Miljöpartiets slutrapport "Kulturen. Det fjärde välfärdsområdet", är att teatern vill värna mångfalden och "få in andra perspektiv". Den försmådde skådespelaren får en idé: han sätter på sig en burka, går på audition och låtsas vara kvinna - givetvis får han rollen. Och givetvis anser såväl regissör som medspelare att den "utomeuropeiska kvinnan" tillför något utöver det vanliga och blir alldeles extatiska.
Pjäsen är hysteriskt underhållande men lämnar en bitter eftersmak. Samtidens krav på att kulturen ska vara just så genus-, klass-, och rasmedveten som Ohlsson skildrar kväver kreativiteten och den konstnärliga nyfikenheten. Resultatet blir förutsägbart och likriktat, tvärtemot det som är kulturens syfte - att utmana och undersöka.
Det är en farlig utveckling som förstärks av att kulturministern också denna mandatperiod uppbär ansvaret för demokratifrågorna. Men kulturens roll får aldrig reduceras till ett redskap för uppfyllnad av ett annat syfte, oavsett hur gott detta andra syfte är. Kulturen måste tillåtas vara ett självändamål. Dessutom får kulturens utövare aldrig försättas i en situation där de, för att få ekonomiskt stöd, förväntas anpassa sig efter maktens ideologiska nycker. Om makten bärs av SD eller MP spelar i det avseendet i praktiken mindre roll.
Det är för tidigt att säga något om vad den nya kulturministern Amanda Lind (MP) kommer att göra med kulturfrågorna. Men här är ett förslag: släpp kulturen fri från den maktanalys som tagit den som gisslan. I den miljö där det blivit viktigare att fylla i rätt signalord i sin projektansökan än att skapa något nytt frodas ängsligheten, rädslan - och tystnaden. Frihetsgraden i ett land kan mätas i hur fria dess konstnärer är.
