Var tionde mord i Sverige är hedersrelaterat. Av de 18 kvinnor som mördades av någon närstående i fjol har sex haft hederskoppling (SVT 6/8). Risken är stor att mörkertalet är desto större då sammanställningen bygger på fall där hedersmotivet varit uttalat. I många fall arrangeras nämligen den här sortens mord att se ut som olyckor eller rentav självmord.
Men det är inte bara kvinnor som faller offer för den grymma hedersproblematiken. I veckan åtalades en 50-årig man för ett mord på en 46-årig manlig släkting som vägrat lyda den äldre mannens order att avrätta sina två äldsta döttrar. Vad hade då de två flickorna gjort sig skyldiga till? Enligt uppgift ska de ha skakat hand med pojkar och rykten hade börjat florera om att flickorna också hade hånglat mednågon av motsatt kön.
I Sverige försökte många vänsterfeminister, inte sällan med uttalat starkt antirasistiskt engagemang, länge blanda samman korten. Med emfas hävdades det att hedersvåld bara är en variant av mäns generella våld mot kvinnor. Det är en grav förvanskning av en brottstyp som borde ha en egen brottsrubricering i brottsbalken.
Hedersrelaterade brott skiljer sig på en rad relevanta punkter: brotten sker i linje med, inte i strid med, rådande kulturella normer. Hela familjer eller klaner, i såväl ursprungs- som det nya hemlandet, kan vara involverade. Offret kan dessutom vara av bägge kön och ha vilken sexuell läggning som helst.
Viljan att framstå som tolerant inför det mångkulturella samhällets alla schatteringar får aldrig resultera i relativism av det slag som skett. Hedersvåld kan inte jämställas med befintliga brottsrubriceringar. En ny lagstiftning som utgår från det specifika brottets komplexitet behöver omgående tas fram.
