Står Svenska kyrkan över svensk lag? Frågan har aktualiserats efter polisens uppmärksammande ingripande på ett familjeläger för "papperslösa" flyktingar. Svenska kyrkan har riktat skarp kritik mot denna inre utlänningskontroll som enligt polisen resulterade i att 16 personer omhändertogs (SVT 26/8).
Enligt utlänningslagen har gränspolisen i uppdrag att genomföra inre utlänningskontroller inom Sveriges gränser. Detta för att kontrollera att utländska personer som vistas i Sverige har rätt att göra det. Eftersom Sverige, i likhet med alla världens övriga stater, inte tillåter att vem som helst får vistas på landets territorium under vilka förutsättningar som helst är kontrollerna nödvändiga.
Givetvis menar kyrkans företrädare väl. Men precis som Sydsvenskans ledarskribent Mats Skogkär konstaterar är den övergripande frågan "hur länge asylsystemet går att upprätthålla om det inte görs en åtskillnad mellan dem som har och dem som inte har skyddsskäl i den jordiska och förvisso ofullkomliga lagens mening" (28/8).
Svenska kyrkan är ingen "fredad zon", oavsett företrädarnas egna uppfattningar. Kyrkan kan inte, lika lite som barnmorskan som inte vill göra aborter med hänvisning till sin tro, ställa sig över demokratiskt stiftade lagar. Det är en viktig princip som särskiljer Sverige från många andra länder i världen där religiösa dogmer råder med utbredd godtycklighet som följd.
Samtidigt kan man invända att kyrkans agerande inryms under civil olydnad och att sådan har en plats i alla samhällen. Och visst har den civila olydnaden spelat en betydelsefull roll i mänsklighetens historia. Men det är skillnad på olydnad som företas i en demokrati och sådan som utövas i en diktatur. I det aktuella fallet ställs olika intressen mot varandra; polisens skyldigheter enligt lagen och kyrkans i enlighet med dess humanitära uppgift. Frågan är svår, desto viktigare att kyrkans agerande inte bidrar till att urgröpa det demokratiska systemets legitimitet.
