För några år sedan stod få tunga cementbaggar, massiva blomsterkrukor och bommar uppställda i Visbys innerkärna. De få, om än fler än i fjol och ack så motbjudande, nynazisterna stod inte och skränade på gator och torg. Visst omgärdades partiledarna av SÄPO-vakter men deras närvaro var långt ifrån lika påtaglig som nu. Samhället, och samtalet, var mindre polariserat helt enkelt.
Almedalsveckan är en indikator på samhällsutvecklingen. Inte för att några sensationella politiska förslag brukar presenteras, ej heller för att partiledartalen har för vana att staka ut vart politiken långsiktigt är på väg. Veckan kan snarare ses som en indikation på hur det offentliga samtalet mår. Och utifrån det perspektivet är årets upplaga knappast någon munter tillställning.
NMR störde och förstörde, vilket inte minst Centerpartiets Annie Lööf förtjänstfullt markerade mot under sitt tal. Under torsdagen utbröt tumult utanför Vänskapsförbundet Sverige-Israels tält och flera personer har uppgett att de knuffats, dragits ned eller slagits av nazisterna. Polisen har mottagit en rad anmälningar från olika incidenter som ägt rum under veckan där just nynazister varit inblandade.
Varför dessa antidemokratiska representanter för en våldsbenägen sekt alls ska beredas tillträde till en så symboltyngd arena som Almedalen när de inte kan avhålla sig från att sabotera och skrämma andra deltagare förblir en gåta.Att nazister ägnar sig åt sabotage i syfte att tysta sina meningsmotståndare förvånar nog få. Desto mer förvånande, och upprörande, är det att Svenska Kyrkan med Visbys domprost i spetsen lät ringa i domkyrkans klockor i syfte att tysta den borgerlige författaren, debattören och på denna ledarsida oregelbundet återkommande kolumnisten Thomas Gür.
Den sistnämnde hade bjudit in till ett ”pop up”-seminarium om integration som gick av stapeln på kyrkbacken utanför Sankta Maria i Visby.Efteråt förklarade domprost Mats Hermansson att han ringt i kyrkklockan för att han uppfattade att det var ”fara å färde”, vilket tidigare skett i samband med krig, bränder och nazistiska demonstrationer. Budskapet som Gür framförde under rubriken ”9,5 teser om migration” (och som kommer att avhandlas i Gürs krönika på ledarsidan i sommar) hade av Hermansson uppfattats som ”otrevligt och konfrontativt” vilket därmed skulle förklara hans handlande.
Till tidningen Dagen (4/7) förklarade domprosten vidare att: ”Vi är inte emot yttrandefrihet eller mötesfrihet, men att alldeles utanför kyrkan ha ett möte som går emot vad vi står för inne i kyrkan, det är provocerande". Precis som PJ Anders Linder, chefredaktör för Axess magasin konstaterade brukades kyrkklockorna i syfte att ”skada det offentliga samtalet /…/ Det handlar om rent, brutalt maktspråk” (Axess 4/7). Senare backade Hermansson från sitt tilltag som han menade var ”överilat, situationen motiverade inte den åtgärden”.
I vår iver att vara mot det som är dåligt och för det som är bra får vi inte tappa proportionerna. Att nazister som saboterar och hotar ska hållas korta av rättssamhället är en sak, men att de påstått toleranta uppvisar sådan intolerans, som i fallet med domprosten, i syfte att tysta en meningsmotståndare som försöker bidra med konstruktiva lösningar på en av de största politiska frågorna är en helt annan sak.
Anser man att det är olämpligt att det hålls seminarium utanför kyrkan är det rimligare att be deltagarna att flytta på sig, än att störa med kyrkklockornas hjälp. Att som exempelvis Moderaterna föreslå ett förbud mot deltagande i våldsbejakande organisationer och på så vis komma åt nynazister, den autonoma vänstern och islamisterna handlar inte om att kväva yttrande- eller åsiktsfriheten utan om att komma åt dessa grupperingars hot och våldsamheter.
Men i vår iver att markera mot de destruktiva krafterna får vi inte strypa allt som kan utmana konsensus eller som strider mot de egna uppfattningarna. Värden som tolerans och öppenhet får helt enkelt inte reduceras till simpelt positionerande i sociala medier eller bland meningsfränder. Låt Almedalen 2018 bli en varningsklocka för framtiden.
