Teodorescu: Klassförakt att förvänta sig mindre av vissa

Att vara fattig eller invandrad innebär inte att du har sämre moral än den som fötts med mer gynnsamma förutsättningar.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vi, också inom den samlade borgerligheten, måste prata mer om klass. Om möjligheten att klassresa. Om klassförakt. Det står klart efter de senaste dygnens turer i den redan så infekterade "biblioteksdebatten", alltså diskussionen om stök, hot och våld som tvingar bibliotek runt om i landet att stänga. Något som den modiga juristen och journalisten Paulina Neuding otröttligt uppmärksammat under flera år. För detta har hon, enligt nutidens formalia, brunstämplats och återkommande misstänkliggjorts på landets kultursidor.

Det senaste i denna följetong är en mycket insinuant debattartikel i vilken Stockholms kultur- och stadsbyggnadsborgarråd Roger Mogert (S) förklarar intresset för de stökiga biblioteken med att: "Konservativa debattörers krav på tysta bibliotek är ofta kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt. Stöket på biblioteket blir på så vis mest ett slagträ mot Den Andre." (SvD 11/10). "Den andre" är enligt Mogert "Unga killar, sådana som jag en gång var, som kommer från hem där man inte läser, men som i biblioteket kan finna en biljett ut i världen." Är det någon som ger uttryck för klassförakt och främlingsfientlighet så är det väl ändå Mogert själv som tycks tro att den som kommer från ett annat land eller från en socioekonomiskt utsatt miljö skulle vara mindre kapabel att sköta sig civiliserat i möblerade rum.

ANNONS

Bland det mest skrämmande i sammanhanget är emellertid hur Mogerts debattartikel illustrerar den socialdemokratiska värderingskrisen. När till och med en företrädare, som själv klassrest, så skoningslöst undergräver ett av den gamla arbetarrörelsens viktigaste uppdrag - att med hjälp av (ut)bildning möjliggöra social mobilitet - har förfallet gått långt. Mogert tycks nämligen missa att en förutsättning, kanske den mest centrala, för (ut)bildning är just tillgången till ordning, lugn och studiero.

Denna kontraproduktiva inställning har också kommit att prägla den svenska skolan som sedan länge kapitulerat under sin oförmåga att kompensera för bristerna i många familjers socialisering av sina barn. För i ärlighetens namn, i det nya svenska klassamhället drabbas de barn och unga som har störst behov som hårdast av nedstängda bibliotek och undermåliga skolor. Dessa unga, inte sällan med invandrarbakgrund, är samhällets främsta förlorare när andra unga med invandrarbakgrund tillåts sabotera på skolor och bibliotek.

På samma sätt är de skötsamma medborgarna i städernas förorter de främsta förlorarna när gängen breder ut sig, kastar sten mot blåljuspersonal och bränner bilar. Att konstatera detta är inte ett utslag av främlingsfientlighet, det är att ta parti för de skötsamma som bor i dessa utsatta områden som präglas av trångboddhet och arbetslöshet. Det är att ta ställning för de ambitiösa som saknar böcker liksom studiemotiverande föräldrar hemma, för vilka kontakten med en välfungerande skola och ett bibliotek kan vara biljetten ut ur utanförskapets bojor.

ANNONS

Det är beklämmande att se hur samma arbetarrörelse som historiskt vurmat för bildning och skötsamhet, som haft en låg toleranströskel för kriminalitet och oordning, i dag relativiserar denna destruktiva utveckling. Det är dags för borgerligheten att sluta blunda för klassperspektivet, annars riskerar vi att lägga grunden för ett framtida kastsamhälle. Sverige behöver en politik för meritokrati, bildning och ökad egenmakt. Att vara fattig eller invandrad innebär inte att du har sämre moral än den som fötts med mer gynnsamma förutsättningar. Politiken måste ställa samma krav på alla medborgare, oavsett bakgrund eller härkomst. Allt annat är i sanning ett uttryck för främlingsfientlighet och klassförakt.

ANNONS