Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Teodorescu: Inga gratis luncher i politiken

Sällan har det parlamentariska läget varit så låst. SD:s nya utspel kommer att tvinga partierna att en gång för alla bestämma sig.

Nyligen blev det känt att Sverigedemokraterna inte avser att släppa fram Anna Kinberg Batra (M) i en statsministeromröstning utan att få delta i regeringsförhandlingarna. Beskedet kan knappast komma som någon överraskning; i politiken finns inga gratis luncher och om något parti tagit sin roll som opposition på allvar så är det just SD.

Kinberg Batra har tidigare meddelat att ett sådant krav inte kommer att tillgodoses. Om hon kommer att stå fast vid sitt beslut vet nog enbart hon - vilket i sig är problematiskt, om än symptomatiskt för den politiska tidsandan där löften och principer när som helst kan bli inaktuella. 

I söndagens Agenda i SVT meddelade Liberalernas partiledare Jan Björklund att han först och främst vill bilda en Alliansregering nästa år. Men om SD:s besked står fast, liksom de nuvarande opinionsmätningarna där SD parkerat sig som Sveriges näst största parti, så kommer inte hans parti att förhandla med SD. Det skulle i praktiken innebära att det blir omöjligt att bilda en Alliansregering. 

Det finns i dagsläget inget som talar för att något av blocken får egen majoritet. I det läget slår Björklund fast att han vill samtala över blockgränsen för att på sådant vis hitta en alternativ regeringslösning. Björklund säger sig då inte vilja splittra Alliansen, utan i stället verka för att den ska bilda regering tillsammans med Stefan Löfven. Det senare kommer aldrig att inträffa; Löfven vill för allt i världen upplösa Alliansen, inte agera dess stödhjul.

Att Löfven därutöver skulle sätta sig i en blå regering och inte vara statsminister faller på sin egen orimlighet. Detta vet Björklund mycket väl varför det hade varit ärligare att medge att det troliga i detta scenario, där de rödgröna blir större än Alliansen men ändå utan egen majoritet, är att L överger Alliansen för ett regeringssamarbete med S och exempelvis C, liksom eventuellt MP om de inte åker ut ur riksdagen. 

Enligt Margit Silberstein, tidigare politisk kommentator på SVT och numera frilansjournalist, kommer S att gå fram i valrörelsen med ett tydligt budskap om att de vill styra ihop med L och C, vilket också skulle innebära att man stänger dörren till Vänsterpartiet (SVT 28/5). En sådan konstellation kommer knappast bli en dans på rosor, fråga Miljöpartiet bara! I en hel rad frågor, däribland synen på delarden arbetsrättsliga lagstiftningen, vinster i välfärden och det generella skattetrycket står S och C+L långt ifrån varandra. 

Sedan SD kom in i riksdagen har partiet fördubblats i varje val. Ju större det blivit desto mer har övriga partier gjort för att minska deras möjligheter att påverka politiken. Ju fler manövrar av detta slag desto mer har de vuxit. I Agenda förklarade statsvetaren Andreas Johansson Heinö att han tror att SD förr eller senare kommer att hamna i ett läge där de bjuds in till regelrätta förhandlingar (SVT 28/5).

Om det är dit det barkar är det lika bra att hålla Alliansen intakt och i stället börja förhandla redan nu. På så vis kan man undvika ytterligare fyra år av handlingsförlamning, i ett läge när reformbehovet är enormt i Sverige. Alternativet är att statsministern kommer att heta Stefan Löfven på obestämd framtid. Valet 2018 är med andra ord ett val mellan pest och kolera. 

Mest läst